fredag 12 augusti 2011

Amstaff attack

När Linda ringer och säger att "det har hänt en grej men du behöver inte bli rädd" så blir man ju inte direkt lugn.

Linda och Dexter hade varit ute på en långpromenad och på vägen hem vid hundrastgården är det 2 hundar som springer runt och leker. Den ena hunden är Bosse, en amstaff hane som Dexter träffat och lekt med tidigare. För att försäkra sig om att det är ok att gå in frågar Linda ägarna till Bosse först och det är inga problem.

Vad som hade hänt sedan sist de träffades var att Bosse blivit könsmogen och trots att han bara är 8 månader ville han försöka dominera och hoppa upp och rida på Dexter som är 5 månader äldre.

Detta tyckte inte Dexter om utan sa ifrån vilket Bosse inte accepterade utan flög på och attackerade Dexter. Ägarna var snabbt framme och lyckades slita bort Bosse vilket man aldrig ska göra då det kan trigga hunden ännu mer men skadan var redan skedd.

Det var en hel del blod på Dexter och Linda gick hem och duschade av honom för att se var blodet kom ifrån. Han hade blivit biten i örat och i halsen varav det mesta blodet kom från örat. Troligtvis kliade eller sved det lite också för han ville gnida sig mot allt vilket gjorde att det var blod mot allt han gned sig mot. Eftersom han inte gillar att bli våt heller gick han runt och skakade på sig så det skvätte ännu mera blod.

När jag kom hem hade blodflödet från örat stoppats med en isbit och det mesta såg bra ut men han hade börjat få 2 bulor på halsen där han blivit biten. Linda var tvungen att köra till jobbet och efter att ha pratat med djursjukhuset i Malmö i telefon, där de sa att det kanske behöver dräneras, fick vi åka in akut.

Veterinären hittade inga bett utan vi fick först raka bort lite päls på de skadade ställena. Att försöka göra detta på en rädd, chockad hund som kanske har ont är ju inte så lätt och Dexter försökte mest ta sig därifrån. Vi var 3 personer som höll i honom men det var inte lätt. Veterinären tyckte att vi skulle träna hemma på att få honom att stå stilla så man kan känna igenom honom. Vi kan göra detta hemma, men i det läget som han befann sig i då funkar ingenting, man blir nästan förbannad när de säger så.

Till sist hade han i alla fall blivit undersökt och veterinären kunde konstatera att inget behövde göras mer än att hålla efter och tvätta såren varje dag. Vad bulorna berodde på visste hon inte men det var i alla fall ingen vätska som behövde tömmas. Tänderna hade inte gått igenom utan det var bara ett rivsår efter de trodde hon.

Det var ju inte mer att göra än att åka hem igen och ta det lugnt. Dexter visade inga tecken på att han blivit påverkad efteråt utan var pigg och glad som vanligt. Dock har han en bula på halsen och flera kala fläckar där vi rakade bort pälsen. Tanken är ju att vi ska ställa ut honom i början på September och just nu gör bulan på halsen att han ser ut som en pelikan, hoppas det hinner bli bra till dess annars kanske domarna säger att vi får gå i en annan ring där pelikanklassen avgörs....=)

Efter attacken så börjar man ju fundera en hel del. Vi har försök att ha ett öppet sinne och låta Dexter träffa alla möjliga raser men nu kommer vi inte att släppa ihop honom med t.ex Amstaff igen och definitivt inte Bosse...!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar