Amstaff attack

När Linda ringer och säger att "det har hänt en grej men du behöver inte bli rädd" så blir man ju inte direkt lugn.

Linda och Dexter hade varit ute på en långpromenad och på vägen hem vid hundrastgården är det 2 hundar som springer runt och leker. Den ena hunden är Bosse, en amstaff hane som Dexter träffat och lekt med tidigare. För att försäkra sig om att det är ok att gå in frågar Linda ägarna till Bosse först och det är inga problem.

Vad som hade hänt sedan sist de träffades var att Bosse blivit könsmogen och trots att han bara är 8 månader ville han försöka dominera och hoppa upp och rida på Dexter som är 5 månader äldre.

Detta tyckte inte Dexter om utan sa ifrån vilket Bosse inte accepterade utan flög på och attackerade Dexter. Ägarna var snabbt framme och lyckades slita bort Bosse vilket man aldrig ska göra då det kan trigga hunden ännu mer men skadan var redan skedd.

Det var en hel del blod på Dexter och Linda gick hem och duschade av honom för att se var blodet kom ifrån. Han hade blivit biten i örat och i halsen varav det mesta blodet kom från örat. Troligtvis kliade eller sved det lite också för han ville gnida sig mot allt vilket gjorde att det var blod mot allt han gned sig mot. Eftersom han inte gillar att bli våt heller gick han runt och skakade på sig så det skvätte ännu mera blod.

När jag kom hem hade blodflödet från örat stoppats med en isbit och det mesta såg bra ut men han hade börjat få 2 bulor på halsen där han blivit biten. Linda var tvungen att köra till jobbet och efter att ha pratat med djursjukhuset i Malmö i telefon, där de sa att det kanske behöver dräneras, fick vi åka in akut.

Veterinären hittade inga bett utan vi fick först raka bort lite päls på de skadade ställena. Att försöka göra detta på en rädd, chockad hund som kanske har ont är ju inte så lätt och Dexter försökte mest ta sig därifrån. Vi var 3 personer som höll i honom men det var inte lätt. Veterinären tyckte att vi skulle träna hemma på att få honom att stå stilla så man kan känna igenom honom. Vi kan göra detta hemma, men i det läget som han befann sig i då funkar ingenting, man blir nästan förbannad när de säger så.

Till sist hade han i alla fall blivit undersökt och veterinären kunde konstatera att inget behövde göras mer än att hålla efter och tvätta såren varje dag. Vad bulorna berodde på visste hon inte men det var i alla fall ingen vätska som behövde tömmas. Tänderna hade inte gått igenom utan det var bara ett rivsår efter de trodde hon.

Det var ju inte mer att göra än att åka hem igen och ta det lugnt. Dexter visade inga tecken på att han blivit påverkad efteråt utan var pigg och glad som vanligt. Dock har han en bula på halsen och flera kala fläckar där vi rakade bort pälsen. Tanken är ju att vi ska ställa ut honom i början på September och just nu gör bulan på halsen att han ser ut som en pelikan, hoppas det hinner bli bra till dess annars kanske domarna säger att vi får gå i en annan ring där pelikanklassen avgörs....=)

Efter attacken så börjar man ju fundera en hel del. Vi har försök att ha ett öppet sinne och låta Dexter träffa alla möjliga raser men nu kommer vi inte att släppa ihop honom med t.ex Amstaff igen och definitivt inte Bosse...!

Öland

Nu när man är djurägare får man planera semestern på ett annat sätt och därför hade vi tillsammans med Lindas familj bokat en stuga på Eriksöre camping på Öland som marknadsför sig som Sveriges hundvänligaste camping.

Det fanns nog ett par 100 besökare och i stort sett alla hade hund! Stugan vi bodde i var förberedd för hund med en veranda som var inhägnad och en grind som man enkelt kunde öppna och stänga. 50 meter från stugan fanns det en stor agilitybana och 100 meter bort låg hundbadplatsen. Varje dag mellan 5 och 8 ingick dessutom gratis hundträning, vi lyckades gå på rallylydnad samt aktiveringsövningar.

Dexter har ju aldrig riktigt badat eller simmat så nu var det dags. Som väntat var han inte riktigt sugen på att hoppa i vattnet men med lite godis så gick han snabbt ut så han hade vatten upp till magen, efter det ville han inte längre och när han inte bottnade längre fick han panik. Men efter en massa försök gick han i frivilligt och simmade faktiskt!

Kvinnan som pratar med hundar

För ett tag sedan innan vi skaffade Dexter besökte Linda ett seminarium med en djurkommunikatör. Hon verkade duktig och vi tänkte vi skulle prova på det när vi hade haft Dexter ett tag så han hade något att berätta. Ingen av oss var väl helt övertygad om att man kan prata med djur men om vi inte testar så vet vi inte, därmed sagt bokade vi en tid hos Carliholms djurkommunikation, http://www.djurkommunikation.com/.

När vi kom dit möttes vi upp av Katarina och visades in i rummet där kommunikationen skulle ske. Sedan satte hon sig i ett hörn och Linda och jag i varsin fåtölj medan Dexter lufsade runt.
Katarina sa att Dexter hade mycket energi och sände ut väldigt mycket signaler så det var bra, samtidigt skrev hon ner allting som Dexter berättade. Hon observerade Dexter noga vad han gjorde i rummet under tiden.

När de pratat klart med varandra fick vi ställa några speciella frågor till henne som hon i sin tur frågade Dexter, när allt detta var klart så började hon berätta om det hon skrivit ner.

Vi var väl inte helt nöjda med hennes slutsatser, allting hon sa var alldeles för generellt eller så stämde det inte alls. T.ex berättade hon att han tyckte om att brottas med andra hundar nu istället för att bara springa runt och jaga de, men vilken hund i ettårsåldern gör inte det?
Hon berättade även att han blev trött av träningen och kunde bara koncentrera sig kortare stunder. På vintern frös han men det gör väl också alla hundar som har kort päls?
Hon berättade att han hade bra syn och hörsel och det har han säkert, han satt och tittade på en fluga på fönstret en bit bort när hon sa det och så hörde han fåglarna utanför.

På våra specifika frågor så undrade vi bl.a vad han tyckte om de olika typer av träningar och då var hon först tvungen att fråga oss vad vi tränat sedan sa hon att agility inte var något för honom, det var inte roligt. Dexter älskar ju att klättra på saker, gå balansgång, hoppa över saker m.m så det stämde inte heller. Till sist berättade hon att hans bästa vän var en liten ljus hund och det var inte på hunddagiset. Varken Linda eller jag känner till någon liten ljus hund så det stämde verkligen inte. Normalt borde en sådan chansning gå in eftersom det är så pass generellt men i detta fallet stämde det inte alls! Dessutom borde han verkligen berättat om olyckan som inträffade veckan innan när han slog i ryggen.

Jag tänker inte dra det så långt som att kalla det en bluff men oss gav det verkligen ingenting. Antingen var det alldeles för generellt eller så stämde det inte alls. Däremot verkade hon vara duktig på djur och veta en hel del och hade mycket synpunkter på träning och uppfostran, men att tala med djuren.....Njae!

Dexters olycka

Det som var tänkt att bli en trevlig semesterdag med utflykt till Österlen tog en helt annan vändning...

Lindas kompis kom förbi när vi var hemma hos hennes föräldrar innan vi skulle köra. Han hade inte träffat Dexter på jättelänge och Dexter hade blivit mycket större. Detta hindrade inte honom från att lyfta upp honom ganska högt i luften vilket Dexter inte alls tyckte om utan han försökte hoppa ner. Att hålla en hund som sprattlar och inte vill vara där visade sig inte vara helt lätt så det hela slutade med att Dexter hoppade upp i luften snurrade ett halvt varv och landade på asfalten med ryggen först.....

Allting gick i ultra rapid och efteråt undrar jag varför jag inte kastade mig fram för att fånga honom men troligtvis var det bara frågan om någon tiondels sekund och om man inte handlar instinktivt så hinner man inte.

Första tanken var att han måste ha brutit hela ryggraden men Dexter som blev ordentligt chockad reste sig snabbt upp och sprang därifrån. Vi försökte få tag på honom för att känna igenom honom ordentligt och se hur illa skadan var då vi upptäckte att han blödde ur munnen. Detta är inte bra och det första man tänkte på var en inre blödning. Som tur var visade det sig bara vara ett skrapsår under hakan kunde vi se när vi torkat bort blodet och han lugnat ner sig. Jag försökte ge honom hans favoritgodis , schmackos, för att se om han kunde äta det det eller om han fortfarande var chockad. Till sist tog han det i munnen och jag såg att jag blev lite blodig om handen men han blödde inte inne i munnen i alla fall. När han var helt lugn kunde vi känna igenom honom och det verkade som att han var helt oskadd men fortfarande var vi oroliga.

Att hundar skadar sig ibland är väl normalt men detta var verkligen helt onödigt. Man lyfter väl inte upp en hund man inte känner och dessutom så högt och märker man att han inte vill får man ju sätta ner honom istället för att försöka hålla fast honom!

Resten av dagen var vi bara konstant oroliga, vi körde ändå till Österlen men kunde inte slappna av och längtade till att ta ut honom ur bilburen igen och se vår älskade hund vid första stoppet i Kivik. Dexter verkade helt oberörd och sprang och skuttade fram precis som om ingenting hänt så vi hade en otrolig tur, det var en fruktansvärt otäck smäll men han verkade inte ha fått några men. Nu har det gått några veckor och han är pigg och busig som aldrig förr =)

Kunde inte förmå mig att ta någon foton direkt efter olyckan men en vecka senare så har det läkt jättefint i alla fall!