torsdag 1 december 2011
måndag 12 september 2011
Hundutställning Sofiero
Då var det dags för Dexters premiär i Juniorklassen och detta skedde i Sofiero.
Linda hade tränat med honom minst en gång varje dag när vi var ute och gick, tagit på honom utställningskoppel och sprungit runt i både cirklar och trianglar, tränat på att stå medan jag agerat domare, känt igenom honom och tittat på tänderna.
Enligt väderprognosen skulle det vara uppehåll hela dagen men så fort vi gick ur bilen så öppnade himlen sig. Inte heller hade någon av oss regnbyxor eller paraply, nybörjare så det står härliga till =)
Man vet ju aldrig riktigt hur lång tid innan man ska vara vid en utställning för att man ska hinna få ner både sig själv och framförallt hunden i varv så vi fick sitta och titta på dvärgpinschrar i nästan 2 timmar.
Bredvid oss var det en annan pinscher som fyllde 9 månader på dagen och var då alltså också junior men han var väldigt muskulös. Vi som har trott att Dexter ser muskulös ut blev förvånade och dessutom var han bara 9 månader!
När det var dags för oss kom domaren fram och sa att de tänkte ta en kaffepaus först så vi fick vänta lite. Linda gick iväg med Dexter en sista runda och när jag såg att domarna började plocka undan kaffekopparna tittade jag lite oroligt åt hållet där de gått. Jag provade även att ringa men ingen som svarade. Till sist ropade domaren upp oss och jag fick gå in och säga att de var på väg eftersom de gick iväg när kaffepausen började. Det skulle ju vara himla surt att missa utställningen när vi nu redan varit där i över 2 timmar.
Till sist såg jag Linda långt bort och sprang och kallade på henne så de hann in i ringen.
Dexter var först ut och han sprang jättefint runt i ringen, han drog ingenting, han sköt inte upp rumpan, ingenting utan han sprang lugnt och lydigt precis som om han visste att nu var det allvar.
Även tänderna visade han glatt för domaren utan några problem alls. Domaren verkade väldigt bra med honom så Dexter stod och viftade på svansen större delen. När han skulle springa i en triangel fick han dock inte så mycket fart utan han drog benen efter sig tyvärr.
Till sist fick Dexter ett blått kort men i den här sporten är det rött kort som krävs för att man ska gå vidare så tävlingen var över för vår del!
Allt som allt var vi jättenöjda, kritiken ser ut som följer.
Dexter fick Very good, tillsammans med alla de andra i hans ålder och eftersom det behövs ett excellent för att gå vidare så var dagen slut för vår del.
Innan vi gick hem så tittade vi på lite rallylydnad vilket var allt annat än rally samt shoppade lite godis till vår hjälte =)
Linda hade tränat med honom minst en gång varje dag när vi var ute och gick, tagit på honom utställningskoppel och sprungit runt i både cirklar och trianglar, tränat på att stå medan jag agerat domare, känt igenom honom och tittat på tänderna.
Enligt väderprognosen skulle det vara uppehåll hela dagen men så fort vi gick ur bilen så öppnade himlen sig. Inte heller hade någon av oss regnbyxor eller paraply, nybörjare så det står härliga till =)
Man vet ju aldrig riktigt hur lång tid innan man ska vara vid en utställning för att man ska hinna få ner både sig själv och framförallt hunden i varv så vi fick sitta och titta på dvärgpinschrar i nästan 2 timmar.
Bredvid oss var det en annan pinscher som fyllde 9 månader på dagen och var då alltså också junior men han var väldigt muskulös. Vi som har trott att Dexter ser muskulös ut blev förvånade och dessutom var han bara 9 månader!
När det var dags för oss kom domaren fram och sa att de tänkte ta en kaffepaus först så vi fick vänta lite. Linda gick iväg med Dexter en sista runda och när jag såg att domarna började plocka undan kaffekopparna tittade jag lite oroligt åt hållet där de gått. Jag provade även att ringa men ingen som svarade. Till sist ropade domaren upp oss och jag fick gå in och säga att de var på väg eftersom de gick iväg när kaffepausen började. Det skulle ju vara himla surt att missa utställningen när vi nu redan varit där i över 2 timmar.
Till sist såg jag Linda långt bort och sprang och kallade på henne så de hann in i ringen.
Dexter var först ut och han sprang jättefint runt i ringen, han drog ingenting, han sköt inte upp rumpan, ingenting utan han sprang lugnt och lydigt precis som om han visste att nu var det allvar.
Även tänderna visade han glatt för domaren utan några problem alls. Domaren verkade väldigt bra med honom så Dexter stod och viftade på svansen större delen. När han skulle springa i en triangel fick han dock inte så mycket fart utan han drog benen efter sig tyvärr.
Till sist fick Dexter ett blått kort men i den här sporten är det rött kort som krävs för att man ska gå vidare så tävlingen var över för vår del!
Allt som allt var vi jättenöjda, kritiken ser ut som följer.
Dexter fick Very good, tillsammans med alla de andra i hans ålder och eftersom det behövs ett excellent för att gå vidare så var dagen slut för vår del.
Innan vi gick hem så tittade vi på lite rallylydnad vilket var allt annat än rally samt shoppade lite godis till vår hjälte =)
fredag 12 augusti 2011
Amstaff attack
När Linda ringer och säger att "det har hänt en grej men du behöver inte bli rädd" så blir man ju inte direkt lugn.
Linda och Dexter hade varit ute på en långpromenad och på vägen hem vid hundrastgården är det 2 hundar som springer runt och leker. Den ena hunden är Bosse, en amstaff hane som Dexter träffat och lekt med tidigare. För att försäkra sig om att det är ok att gå in frågar Linda ägarna till Bosse först och det är inga problem.
Vad som hade hänt sedan sist de träffades var att Bosse blivit könsmogen och trots att han bara är 8 månader ville han försöka dominera och hoppa upp och rida på Dexter som är 5 månader äldre.
Detta tyckte inte Dexter om utan sa ifrån vilket Bosse inte accepterade utan flög på och attackerade Dexter. Ägarna var snabbt framme och lyckades slita bort Bosse vilket man aldrig ska göra då det kan trigga hunden ännu mer men skadan var redan skedd.
Det var en hel del blod på Dexter och Linda gick hem och duschade av honom för att se var blodet kom ifrån. Han hade blivit biten i örat och i halsen varav det mesta blodet kom från örat. Troligtvis kliade eller sved det lite också för han ville gnida sig mot allt vilket gjorde att det var blod mot allt han gned sig mot. Eftersom han inte gillar att bli våt heller gick han runt och skakade på sig så det skvätte ännu mera blod.
När jag kom hem hade blodflödet från örat stoppats med en isbit och det mesta såg bra ut men han hade börjat få 2 bulor på halsen där han blivit biten. Linda var tvungen att köra till jobbet och efter att ha pratat med djursjukhuset i Malmö i telefon, där de sa att det kanske behöver dräneras, fick vi åka in akut.
Veterinären hittade inga bett utan vi fick först raka bort lite päls på de skadade ställena. Att försöka göra detta på en rädd, chockad hund som kanske har ont är ju inte så lätt och Dexter försökte mest ta sig därifrån. Vi var 3 personer som höll i honom men det var inte lätt. Veterinären tyckte att vi skulle träna hemma på att få honom att stå stilla så man kan känna igenom honom. Vi kan göra detta hemma, men i det läget som han befann sig i då funkar ingenting, man blir nästan förbannad när de säger så.
Till sist hade han i alla fall blivit undersökt och veterinären kunde konstatera att inget behövde göras mer än att hålla efter och tvätta såren varje dag. Vad bulorna berodde på visste hon inte men det var i alla fall ingen vätska som behövde tömmas. Tänderna hade inte gått igenom utan det var bara ett rivsår efter de trodde hon.
Det var ju inte mer att göra än att åka hem igen och ta det lugnt. Dexter visade inga tecken på att han blivit påverkad efteråt utan var pigg och glad som vanligt. Dock har han en bula på halsen och flera kala fläckar där vi rakade bort pälsen. Tanken är ju att vi ska ställa ut honom i början på September och just nu gör bulan på halsen att han ser ut som en pelikan, hoppas det hinner bli bra till dess annars kanske domarna säger att vi får gå i en annan ring där pelikanklassen avgörs....=)
Efter attacken så börjar man ju fundera en hel del. Vi har försök att ha ett öppet sinne och låta Dexter träffa alla möjliga raser men nu kommer vi inte att släppa ihop honom med t.ex Amstaff igen och definitivt inte Bosse...!
Linda och Dexter hade varit ute på en långpromenad och på vägen hem vid hundrastgården är det 2 hundar som springer runt och leker. Den ena hunden är Bosse, en amstaff hane som Dexter träffat och lekt med tidigare. För att försäkra sig om att det är ok att gå in frågar Linda ägarna till Bosse först och det är inga problem.
Vad som hade hänt sedan sist de träffades var att Bosse blivit könsmogen och trots att han bara är 8 månader ville han försöka dominera och hoppa upp och rida på Dexter som är 5 månader äldre.
Detta tyckte inte Dexter om utan sa ifrån vilket Bosse inte accepterade utan flög på och attackerade Dexter. Ägarna var snabbt framme och lyckades slita bort Bosse vilket man aldrig ska göra då det kan trigga hunden ännu mer men skadan var redan skedd.
Det var en hel del blod på Dexter och Linda gick hem och duschade av honom för att se var blodet kom ifrån. Han hade blivit biten i örat och i halsen varav det mesta blodet kom från örat. Troligtvis kliade eller sved det lite också för han ville gnida sig mot allt vilket gjorde att det var blod mot allt han gned sig mot. Eftersom han inte gillar att bli våt heller gick han runt och skakade på sig så det skvätte ännu mera blod.
När jag kom hem hade blodflödet från örat stoppats med en isbit och det mesta såg bra ut men han hade börjat få 2 bulor på halsen där han blivit biten. Linda var tvungen att köra till jobbet och efter att ha pratat med djursjukhuset i Malmö i telefon, där de sa att det kanske behöver dräneras, fick vi åka in akut.
Veterinären hittade inga bett utan vi fick först raka bort lite päls på de skadade ställena. Att försöka göra detta på en rädd, chockad hund som kanske har ont är ju inte så lätt och Dexter försökte mest ta sig därifrån. Vi var 3 personer som höll i honom men det var inte lätt. Veterinären tyckte att vi skulle träna hemma på att få honom att stå stilla så man kan känna igenom honom. Vi kan göra detta hemma, men i det läget som han befann sig i då funkar ingenting, man blir nästan förbannad när de säger så.
Till sist hade han i alla fall blivit undersökt och veterinären kunde konstatera att inget behövde göras mer än att hålla efter och tvätta såren varje dag. Vad bulorna berodde på visste hon inte men det var i alla fall ingen vätska som behövde tömmas. Tänderna hade inte gått igenom utan det var bara ett rivsår efter de trodde hon.
Det var ju inte mer att göra än att åka hem igen och ta det lugnt. Dexter visade inga tecken på att han blivit påverkad efteråt utan var pigg och glad som vanligt. Dock har han en bula på halsen och flera kala fläckar där vi rakade bort pälsen. Tanken är ju att vi ska ställa ut honom i början på September och just nu gör bulan på halsen att han ser ut som en pelikan, hoppas det hinner bli bra till dess annars kanske domarna säger att vi får gå i en annan ring där pelikanklassen avgörs....=)
Efter attacken så börjar man ju fundera en hel del. Vi har försök att ha ett öppet sinne och låta Dexter träffa alla möjliga raser men nu kommer vi inte att släppa ihop honom med t.ex Amstaff igen och definitivt inte Bosse...!
Öland
Nu när man är djurägare får man planera semestern på ett annat sätt och därför hade vi tillsammans med Lindas familj bokat en stuga på Eriksöre camping på Öland som marknadsför sig som Sveriges hundvänligaste camping.
Det fanns nog ett par 100 besökare och i stort sett alla hade hund! Stugan vi bodde i var förberedd för hund med en veranda som var inhägnad och en grind som man enkelt kunde öppna och stänga. 50 meter från stugan fanns det en stor agilitybana och 100 meter bort låg hundbadplatsen. Varje dag mellan 5 och 8 ingick dessutom gratis hundträning, vi lyckades gå på rallylydnad samt aktiveringsövningar.
Dexter har ju aldrig riktigt badat eller simmat så nu var det dags. Som väntat var han inte riktigt sugen på att hoppa i vattnet men med lite godis så gick han snabbt ut så han hade vatten upp till magen, efter det ville han inte längre och när han inte bottnade längre fick han panik. Men efter en massa försök gick han i frivilligt och simmade faktiskt!
Det fanns nog ett par 100 besökare och i stort sett alla hade hund! Stugan vi bodde i var förberedd för hund med en veranda som var inhägnad och en grind som man enkelt kunde öppna och stänga. 50 meter från stugan fanns det en stor agilitybana och 100 meter bort låg hundbadplatsen. Varje dag mellan 5 och 8 ingick dessutom gratis hundträning, vi lyckades gå på rallylydnad samt aktiveringsövningar.
Dexter har ju aldrig riktigt badat eller simmat så nu var det dags. Som väntat var han inte riktigt sugen på att hoppa i vattnet men med lite godis så gick han snabbt ut så han hade vatten upp till magen, efter det ville han inte längre och när han inte bottnade längre fick han panik. Men efter en massa försök gick han i frivilligt och simmade faktiskt!
tisdag 9 augusti 2011
Kvinnan som pratar med hundar
För ett tag sedan innan vi skaffade Dexter besökte Linda ett seminarium med en djurkommunikatör. Hon verkade duktig och vi tänkte vi skulle prova på det när vi hade haft Dexter ett tag så han hade något att berätta. Ingen av oss var väl helt övertygad om att man kan prata med djur men om vi inte testar så vet vi inte, därmed sagt bokade vi en tid hos Carliholms djurkommunikation, http://www.djurkommunikation.com/.
När vi kom dit möttes vi upp av Katarina och visades in i rummet där kommunikationen skulle ske. Sedan satte hon sig i ett hörn och Linda och jag i varsin fåtölj medan Dexter lufsade runt.
Katarina sa att Dexter hade mycket energi och sände ut väldigt mycket signaler så det var bra, samtidigt skrev hon ner allting som Dexter berättade. Hon observerade Dexter noga vad han gjorde i rummet under tiden.
När de pratat klart med varandra fick vi ställa några speciella frågor till henne som hon i sin tur frågade Dexter, när allt detta var klart så började hon berätta om det hon skrivit ner.
Vi var väl inte helt nöjda med hennes slutsatser, allting hon sa var alldeles för generellt eller så stämde det inte alls. T.ex berättade hon att han tyckte om att brottas med andra hundar nu istället för att bara springa runt och jaga de, men vilken hund i ettårsåldern gör inte det?
Hon berättade även att han blev trött av träningen och kunde bara koncentrera sig kortare stunder. På vintern frös han men det gör väl också alla hundar som har kort päls?
Hon berättade att han hade bra syn och hörsel och det har han säkert, han satt och tittade på en fluga på fönstret en bit bort när hon sa det och så hörde han fåglarna utanför.
På våra specifika frågor så undrade vi bl.a vad han tyckte om de olika typer av träningar och då var hon först tvungen att fråga oss vad vi tränat sedan sa hon att agility inte var något för honom, det var inte roligt. Dexter älskar ju att klättra på saker, gå balansgång, hoppa över saker m.m så det stämde inte heller. Till sist berättade hon att hans bästa vän var en liten ljus hund och det var inte på hunddagiset. Varken Linda eller jag känner till någon liten ljus hund så det stämde verkligen inte. Normalt borde en sådan chansning gå in eftersom det är så pass generellt men i detta fallet stämde det inte alls! Dessutom borde han verkligen berättat om olyckan som inträffade veckan innan när han slog i ryggen.
Jag tänker inte dra det så långt som att kalla det en bluff men oss gav det verkligen ingenting. Antingen var det alldeles för generellt eller så stämde det inte alls. Däremot verkade hon vara duktig på djur och veta en hel del och hade mycket synpunkter på träning och uppfostran, men att tala med djuren.....Njae!
När vi kom dit möttes vi upp av Katarina och visades in i rummet där kommunikationen skulle ske. Sedan satte hon sig i ett hörn och Linda och jag i varsin fåtölj medan Dexter lufsade runt.
Katarina sa att Dexter hade mycket energi och sände ut väldigt mycket signaler så det var bra, samtidigt skrev hon ner allting som Dexter berättade. Hon observerade Dexter noga vad han gjorde i rummet under tiden.
När de pratat klart med varandra fick vi ställa några speciella frågor till henne som hon i sin tur frågade Dexter, när allt detta var klart så började hon berätta om det hon skrivit ner.
Vi var väl inte helt nöjda med hennes slutsatser, allting hon sa var alldeles för generellt eller så stämde det inte alls. T.ex berättade hon att han tyckte om att brottas med andra hundar nu istället för att bara springa runt och jaga de, men vilken hund i ettårsåldern gör inte det?
Hon berättade även att han blev trött av träningen och kunde bara koncentrera sig kortare stunder. På vintern frös han men det gör väl också alla hundar som har kort päls?
Hon berättade att han hade bra syn och hörsel och det har han säkert, han satt och tittade på en fluga på fönstret en bit bort när hon sa det och så hörde han fåglarna utanför.
På våra specifika frågor så undrade vi bl.a vad han tyckte om de olika typer av träningar och då var hon först tvungen att fråga oss vad vi tränat sedan sa hon att agility inte var något för honom, det var inte roligt. Dexter älskar ju att klättra på saker, gå balansgång, hoppa över saker m.m så det stämde inte heller. Till sist berättade hon att hans bästa vän var en liten ljus hund och det var inte på hunddagiset. Varken Linda eller jag känner till någon liten ljus hund så det stämde verkligen inte. Normalt borde en sådan chansning gå in eftersom det är så pass generellt men i detta fallet stämde det inte alls! Dessutom borde han verkligen berättat om olyckan som inträffade veckan innan när han slog i ryggen.
Jag tänker inte dra det så långt som att kalla det en bluff men oss gav det verkligen ingenting. Antingen var det alldeles för generellt eller så stämde det inte alls. Däremot verkade hon vara duktig på djur och veta en hel del och hade mycket synpunkter på träning och uppfostran, men att tala med djuren.....Njae!
Dexters olycka
Det som var tänkt att bli en trevlig semesterdag med utflykt till Österlen tog en helt annan vändning...
Lindas kompis kom förbi när vi var hemma hos hennes föräldrar innan vi skulle köra. Han hade inte träffat Dexter på jättelänge och Dexter hade blivit mycket större. Detta hindrade inte honom från att lyfta upp honom ganska högt i luften vilket Dexter inte alls tyckte om utan han försökte hoppa ner. Att hålla en hund som sprattlar och inte vill vara där visade sig inte vara helt lätt så det hela slutade med att Dexter hoppade upp i luften snurrade ett halvt varv och landade på asfalten med ryggen först.....
Allting gick i ultra rapid och efteråt undrar jag varför jag inte kastade mig fram för att fånga honom men troligtvis var det bara frågan om någon tiondels sekund och om man inte handlar instinktivt så hinner man inte.
Första tanken var att han måste ha brutit hela ryggraden men Dexter som blev ordentligt chockad reste sig snabbt upp och sprang därifrån. Vi försökte få tag på honom för att känna igenom honom ordentligt och se hur illa skadan var då vi upptäckte att han blödde ur munnen. Detta är inte bra och det första man tänkte på var en inre blödning. Som tur var visade det sig bara vara ett skrapsår under hakan kunde vi se när vi torkat bort blodet och han lugnat ner sig. Jag försökte ge honom hans favoritgodis , schmackos, för att se om han kunde äta det det eller om han fortfarande var chockad. Till sist tog han det i munnen och jag såg att jag blev lite blodig om handen men han blödde inte inne i munnen i alla fall. När han var helt lugn kunde vi känna igenom honom och det verkade som att han var helt oskadd men fortfarande var vi oroliga.
Att hundar skadar sig ibland är väl normalt men detta var verkligen helt onödigt. Man lyfter väl inte upp en hund man inte känner och dessutom så högt och märker man att han inte vill får man ju sätta ner honom istället för att försöka hålla fast honom!
Resten av dagen var vi bara konstant oroliga, vi körde ändå till Österlen men kunde inte slappna av och längtade till att ta ut honom ur bilburen igen och se vår älskade hund vid första stoppet i Kivik. Dexter verkade helt oberörd och sprang och skuttade fram precis som om ingenting hänt så vi hade en otrolig tur, det var en fruktansvärt otäck smäll men han verkade inte ha fått några men. Nu har det gått några veckor och han är pigg och busig som aldrig förr =)
Kunde inte förmå mig att ta någon foton direkt efter olyckan men en vecka senare så har det läkt jättefint i alla fall!
lördag 30 juli 2011
Dexter 1 år!
Då har vår älsklingsvovve fyllt ett år och i present fick han ett s.k aktiveringsspel.
Vi var övertygade att han skulle lösa detta utan problem eftersom han är en intelligent hund men istället för att klura lite tar han till de vanliga attributen, gräva och bita...
Vi var övertygade att han skulle lösa detta utan problem eftersom han är en intelligent hund men istället för att klura lite tar han till de vanliga attributen, gräva och bita...
måndag 20 juni 2011
Sommarkollo
Matte och Husse åkte till Frankrike för att gå på bröllop, då fick jag åka till Mattes föräldrar på "kollo".
Dagen när Matte och Husse skulle åka gick dom upp jättetidigt, typ halv 6 på morgonen, och ville att jag skulle gå ut och kissa då också! Vilken fräckhet att dra upp en mysigt sovande vovve för att kissa när man inte ens är nödig... När jag äntligen kom in igen lade jag mig till rätta, och då blev det puss- och kramkalas, Matte och Husse låg på golvet bredvid mig och kelade och kelade, jag ville bara sova och tyckte de var ganska jobbiga.
Men äntligen gick dom och jag somnade om.
Efter några timmar kom Mattes föräldrar Ulla och Pelle, med sig hade de även barnbarnet Cornelia som jag tycker väldigt mycket om! Jag blev jätteglad att se dem och de tog ut mig en runda i parken. Sen tyckte de att vi skulle åka bil, varför människor envisas med dessa hemska transporteringsmedel vet jag inte, de är inte speciellt roliga!
Vi kom så småningom fram till Everöd där Ulla och Pelle bor. Jag tycker om att vara där för de har en stor trädgård jag kan springa i och dessutom en altan med dörr som oftast står öppen, så man kan själv gå ut och in som man vill, detta passar en självständig pinscher utmärkt!
Jag var i Everöd i fem dagar så jag fick sova där också, detta hade Matte varit lite nervös för eftersom jag brukar ta en rallyrunda upp i sängen på morgonen för att säga godmorgon, och 20 kg vild pinscher kanske inte alltid uppskattas som den bör när objektet för hälsningen är en sovandes mormor över 70 år. Jag testade första morgonen med ett riktigt överraskningshopp, men Matte hade tyvärr sagt åt mormor att vara sträng, ett ordentligt "nej" och jag vågade sen inte hoppa upp i sängen mer.
Pudeln Sappo, gamla stofilen som också bor i huset i Everöd blir bara mer och mer avig mot mig. Han är visserligen mycket mindre än jag, gammal och har ont i höfterna men jag kan inte ens komma i närheten av honom förrän han visar sitt ogillande. Jag har helt gett upp att försöka leka med honom, men ibland tycket jag att jag inte förtjänar hans kritik och då käftar jag emot lite. Människorna tycket inte om när vi bråkar, men det är ju inte allvarligt, bara lite käbbel mellan en tonåring och en gubbe.
Annars har dagarna varit fyllda av mys i trädgåden, lek med Cornelia och hennes kompis Benjamin. Morfar Pelle cyklade med mig och det gick bra, jag sprang fort som vinden!
Jag spenderar mesta tiden på soffan på altanen, den står så bra till att om jag hör något kan jag bara sätta mig upp o se ut över hela trädgården. Tyvärr så är detta också morfar Pelles favoritsoffa och vi får inte plats båda samtidigt, trots att vi gjort tappra försök till det.
Mormor Ulla har skött om mig och fått mig att känna mig så ompysslad. Hon gör min tråkiga hundmat lite godare än hemma och har gått promenader med mig och bäddar till mig både i köket och på övervåningen.
Så var det plötsligt söndag och trots mina protester satte dom mig i bilen och körde mig till Malmö igen. Efter en kisstur i parken fick jag komma hem och det var ganska skönt, jag var så trött, däckade på favoritstället, hallmattan, direkt när vi kom in, orkade inte ens resa mig för att säga hejdå när de gick. Jag var inte ensam så länge, efter bara några timmar kom Husse och Matte hem. Nytt puss- och kramkalas, de lade sig på golvet hos mig och man skulle kunna tro att de inte sett mig på ett år minst.
Det var kul att se dem också, men nu var jag trött och ville sova!
Dagen efter var Matte ledig och det var skönt, jag behövde en lugn dag, var ute några promenader, och en löprunda med Matte, men resten av dagen bara sov jag!
Dagen när Matte och Husse skulle åka gick dom upp jättetidigt, typ halv 6 på morgonen, och ville att jag skulle gå ut och kissa då också! Vilken fräckhet att dra upp en mysigt sovande vovve för att kissa när man inte ens är nödig... När jag äntligen kom in igen lade jag mig till rätta, och då blev det puss- och kramkalas, Matte och Husse låg på golvet bredvid mig och kelade och kelade, jag ville bara sova och tyckte de var ganska jobbiga.
Men äntligen gick dom och jag somnade om.
Efter några timmar kom Mattes föräldrar Ulla och Pelle, med sig hade de även barnbarnet Cornelia som jag tycker väldigt mycket om! Jag blev jätteglad att se dem och de tog ut mig en runda i parken. Sen tyckte de att vi skulle åka bil, varför människor envisas med dessa hemska transporteringsmedel vet jag inte, de är inte speciellt roliga!
Vi kom så småningom fram till Everöd där Ulla och Pelle bor. Jag tycker om att vara där för de har en stor trädgård jag kan springa i och dessutom en altan med dörr som oftast står öppen, så man kan själv gå ut och in som man vill, detta passar en självständig pinscher utmärkt!
Jag var i Everöd i fem dagar så jag fick sova där också, detta hade Matte varit lite nervös för eftersom jag brukar ta en rallyrunda upp i sängen på morgonen för att säga godmorgon, och 20 kg vild pinscher kanske inte alltid uppskattas som den bör när objektet för hälsningen är en sovandes mormor över 70 år. Jag testade första morgonen med ett riktigt överraskningshopp, men Matte hade tyvärr sagt åt mormor att vara sträng, ett ordentligt "nej" och jag vågade sen inte hoppa upp i sängen mer.
Pudeln Sappo, gamla stofilen som också bor i huset i Everöd blir bara mer och mer avig mot mig. Han är visserligen mycket mindre än jag, gammal och har ont i höfterna men jag kan inte ens komma i närheten av honom förrän han visar sitt ogillande. Jag har helt gett upp att försöka leka med honom, men ibland tycket jag att jag inte förtjänar hans kritik och då käftar jag emot lite. Människorna tycket inte om när vi bråkar, men det är ju inte allvarligt, bara lite käbbel mellan en tonåring och en gubbe.
Annars har dagarna varit fyllda av mys i trädgåden, lek med Cornelia och hennes kompis Benjamin. Morfar Pelle cyklade med mig och det gick bra, jag sprang fort som vinden!
Jag spenderar mesta tiden på soffan på altanen, den står så bra till att om jag hör något kan jag bara sätta mig upp o se ut över hela trädgården. Tyvärr så är detta också morfar Pelles favoritsoffa och vi får inte plats båda samtidigt, trots att vi gjort tappra försök till det.
Mormor Ulla har skött om mig och fått mig att känna mig så ompysslad. Hon gör min tråkiga hundmat lite godare än hemma och har gått promenader med mig och bäddar till mig både i köket och på övervåningen.
Så var det plötsligt söndag och trots mina protester satte dom mig i bilen och körde mig till Malmö igen. Efter en kisstur i parken fick jag komma hem och det var ganska skönt, jag var så trött, däckade på favoritstället, hallmattan, direkt när vi kom in, orkade inte ens resa mig för att säga hejdå när de gick. Jag var inte ensam så länge, efter bara några timmar kom Husse och Matte hem. Nytt puss- och kramkalas, de lade sig på golvet hos mig och man skulle kunna tro att de inte sett mig på ett år minst.
Det var kul att se dem också, men nu var jag trött och ville sova!
Dagen efter var Matte ledig och det var skönt, jag behövde en lugn dag, var ute några promenader, och en löprunda med Matte, men resten av dagen bara sov jag!
Våren med Dexter
Det har gått en tid sen vi uppdaterade bloggen, varit fullt upp, men ska försöka sammanfatta våren...
Dexter kom in i sin trotsålder och började plötsligt glömma sitt namn. Han som tidigare kunnat vara lös lite då och då för att han snällt följde matte eller husse, sprang nu hej vilt och totalt ignorerade sina lockande ägare, "dom kallar på Dexter, kan inte vara mig dom menar..."
Inget går upp mot att leka med andra hundar och att passera en annan hund blev en riktig dragkamp varje gång, Dexter ville fram till ALLA och hälsa, men det ville inte matte! Speciellt tikar var intressanta och även om vissa tikar sa till på skarpen när den påflugna ynglingen blev för närgången, hindrade detta inte honom, utan han försökte igen och igen och igen....
Träningen blev även den lidande ett tag, Dexter stängde som vanligt öronen och tittade på ett annat håll när man gav kommando. Det var nästan skrattretande tydligt hur han demonstrerade sin ovilja att lyda. På rallylydnadskursen var det även två av tikarna som löpte och Dexter tyckte de luktade otroligt gott i flera veckor, så han kunde inte tänka på något annat!
Nu fyller han snart ett år vår lille grabb, och för bara några veckor sen så vände det, trots-beteendet avtog och han började med ens lyssna och lyda igen! Som om bomullen trillat ut ur öronen, han var tillbaka, vår fina hund. Hade honom lös nere på hundrastplatsen vid ribersborg och när jag kallade så kom han, trots att han lekte med en annan hund!!!
Vi hoppas det håller i sig, men är medvetna om att det kan gå i vågor, och löptikar kommer nog alltid att få vår casanova ur balans är jag rädd...
Under trotsperioden fick vi bra tips av vår hundtränare och vän Linda, som också har pinscher. Vi har helt enkelt tagit ett steg tillbaka med träningen, inte försökt lära honom något nytt utan bara kört grundträning och haft tålamod. När han var som mest uppvarvad och okoncentrerad fick vi prova oss fram till ett sätt för att få hans uppmärksamhet. Vi satte honom vid sidan, tog ett steg, satte honom igen och tog ett steg, eller två om det gick utan att han for iväg, satte honom igen, och så höll vi på tills han tittade och lyssnade på föraren.
Det har fungerat bra även när man passerar hundar, där provade vi också olika tekniker, skvallerträning fungerar ganska bra, vi går ut en bit från stigen, sätter Dexter och när han tittar på föraren får han beröm och godis. Detta gjorde att han slutade rusa och dra mot den andra hunden. Nu kan vi för det mesta bara gå förbi och ger beröm när han tittar på föraren. Vissa hundar luktar dock väldigt gott tydligen för då bara måste han fram till dem, och då är det bara att stanna och börja från början; in till kanten, sätta honom osv.
Dexter har ändå inte varit hälften så jobbig som andra hundar man hört om i trotsåldern, han har inte försökt sätta sig upp mot oss och är alltid lugn och fin hemma. Vi har haft tur med vår vovve, men är ändå glada att tonårstrotset verkar ta slut nu!
Dexter älskar att klättra och balansera på saker, en dag skulle jag få honom att hoppa igenom en grenklyka på ett träd, då han var uppe fortsatte han dock uppför grenen! Vi gjorde det igen, och samma sak hände, denna gång fick vi det på film! Dexter klättermus!
Dexter kom in i sin trotsålder och började plötsligt glömma sitt namn. Han som tidigare kunnat vara lös lite då och då för att han snällt följde matte eller husse, sprang nu hej vilt och totalt ignorerade sina lockande ägare, "dom kallar på Dexter, kan inte vara mig dom menar..."
Inget går upp mot att leka med andra hundar och att passera en annan hund blev en riktig dragkamp varje gång, Dexter ville fram till ALLA och hälsa, men det ville inte matte! Speciellt tikar var intressanta och även om vissa tikar sa till på skarpen när den påflugna ynglingen blev för närgången, hindrade detta inte honom, utan han försökte igen och igen och igen....
Träningen blev även den lidande ett tag, Dexter stängde som vanligt öronen och tittade på ett annat håll när man gav kommando. Det var nästan skrattretande tydligt hur han demonstrerade sin ovilja att lyda. På rallylydnadskursen var det även två av tikarna som löpte och Dexter tyckte de luktade otroligt gott i flera veckor, så han kunde inte tänka på något annat!
Nu fyller han snart ett år vår lille grabb, och för bara några veckor sen så vände det, trots-beteendet avtog och han började med ens lyssna och lyda igen! Som om bomullen trillat ut ur öronen, han var tillbaka, vår fina hund. Hade honom lös nere på hundrastplatsen vid ribersborg och när jag kallade så kom han, trots att han lekte med en annan hund!!!
Vi hoppas det håller i sig, men är medvetna om att det kan gå i vågor, och löptikar kommer nog alltid att få vår casanova ur balans är jag rädd...
Under trotsperioden fick vi bra tips av vår hundtränare och vän Linda, som också har pinscher. Vi har helt enkelt tagit ett steg tillbaka med träningen, inte försökt lära honom något nytt utan bara kört grundträning och haft tålamod. När han var som mest uppvarvad och okoncentrerad fick vi prova oss fram till ett sätt för att få hans uppmärksamhet. Vi satte honom vid sidan, tog ett steg, satte honom igen och tog ett steg, eller två om det gick utan att han for iväg, satte honom igen, och så höll vi på tills han tittade och lyssnade på föraren.
Det har fungerat bra även när man passerar hundar, där provade vi också olika tekniker, skvallerträning fungerar ganska bra, vi går ut en bit från stigen, sätter Dexter och när han tittar på föraren får han beröm och godis. Detta gjorde att han slutade rusa och dra mot den andra hunden. Nu kan vi för det mesta bara gå förbi och ger beröm när han tittar på föraren. Vissa hundar luktar dock väldigt gott tydligen för då bara måste han fram till dem, och då är det bara att stanna och börja från början; in till kanten, sätta honom osv.
Dexter har ändå inte varit hälften så jobbig som andra hundar man hört om i trotsåldern, han har inte försökt sätta sig upp mot oss och är alltid lugn och fin hemma. Vi har haft tur med vår vovve, men är ändå glada att tonårstrotset verkar ta slut nu!
Dexter älskar att klättra och balansera på saker, en dag skulle jag få honom att hoppa igenom en grenklyka på ett träd, då han var uppe fortsatte han dock uppför grenen! Vi gjorde det igen, och samma sak hände, denna gång fick vi det på film! Dexter klättermus!
söndag 15 maj 2011
Bus i trädgården
Dexter tyckte det var tråkigt när matte hade öroninflammation, hon ville inte hitta på något roligt, knappt gå på långpromenad. Så matte tog beslutet att åka till Everöd några dagar där Dexter kan busa allt han orkar i trädgården.
Lat Dexter ligger och dricker
I Everöd händer allt
id grejer som Dexter kan va med på, mattes pappa Pelle pysslar i trädgården och i garaget och Dexter följer varje steg. Han måste samtidigt ha koll på mattes mamma Ulla som planterade tomater i växthuset och var i köket och lagade mat.
Deras hund Sappo är ju inte så intresserad av att leka med busiga stora Dexter men de accepterar varandra och måste ju va på samma ställe hela tiden.
Ännu roligare blev det när mattes systerdotter Cornelia kom, hon älskar att träna och leka med Dexter. Vi satte upp en liten agilitybana i trädgården och de övade konster och lydnad, det gick åt mycket godis! Cornelias kompis Benjamin kom också och tyckte det var kul med hundträning. Dexter är väldigt duktig med barn, han lyder dem (för det mesta), har stort tålamod med deras stoj och skrik och vill gärna leka med dem.
Cornelia tränar lydnad, Dexter följer fint
Matte kunde alltså lugnt vila medan Dexter blev aktiverad och hade kul. Det blev en liten skogsrunda som alltid när vi är i Everöd, men jag tror Dexter tyckte bäst om trädgården. Han låg i solen och njöt, gick omkring och kände sig fri, sprang efter frisbees och leksaker och bara hade det skönt.
Bus med Cornelias hoppboll
Bakom huset finns en stor äng och där lade Pelle ut spår som Dexter fick följa, han börjar bli bättre på att spåra, har lite bråttom ibland bara, men verkar tycka det är väldigt kul!
Drickpaus i fontänen
Kul med frisbee
Lat Dexter ligger och dricker
I Everöd händer allt
id grejer som Dexter kan va med på, mattes pappa Pelle pysslar i trädgården och i garaget och Dexter följer varje steg. Han måste samtidigt ha koll på mattes mamma Ulla som planterade tomater i växthuset och var i köket och lagade mat.Deras hund Sappo är ju inte så intresserad av att leka med busiga stora Dexter men de accepterar varandra och måste ju va på samma ställe hela tiden.
Ännu roligare blev det när mattes systerdotter Cornelia kom, hon älskar att träna och leka med Dexter. Vi satte upp en liten agilitybana i trädgården och de övade konster och lydnad, det gick åt mycket godis! Cornelias kompis Benjamin kom också och tyckte det var kul med hundträning. Dexter är väldigt duktig med barn, han lyder dem (för det mesta), har stort tålamod med deras stoj och skrik och vill gärna leka med dem.
Cornelia tränar lydnad, Dexter följer fint
Matte kunde alltså lugnt vila medan Dexter blev aktiverad och hade kul. Det blev en liten skogsrunda som alltid när vi är i Everöd, men jag tror Dexter tyckte bäst om trädgården. Han låg i solen och njöt, gick omkring och kände sig fri, sprang efter frisbees och leksaker och bara hade det skönt.
Bus med Cornelias hoppboll
Bakom huset finns en stor äng och där lade Pelle ut spår som Dexter fick följa, han börjar bli bättre på att spåra, har lite bråttom ibland bara, men verkar tycka det är väldigt kul!
Drickpaus i fontänen
Kul med frisbee
torsdag 12 maj 2011
Miljö och aktiveringskursens del 4 - Spårträning
Miljö och aktiveringskursens fjärde tillfälle tog plats i Önsvala utanför Staffanstorp.
Vi skulle träna på antingen människospår eller viltspår och denna gången hade vi valt att prova på människospår eftersom vi testat viltspår en gång tidigare med Pia.
Jag fick i uppgift att ha med mig en burk med lock på som innehöll riktigt gott godis, därefter fick vi gå ut 100 meter rakt ut i ett fält och där skulle vi lägga burken. För att hunden sedan ska veta att spåret är slut tar man ett litet hopp efteråt så spåret slutar.
Tydligen så spårar de inte enbart lukten efter mig utan spårar hur omgivningen förändrats där jag gått, det gäller bara att den börjar på rätt spår. Jag va rlite skeptisk eftersom vi under valpkurserna skulle gå med en fots mellan rum och släppa en godisbit hela tiden och här ta ett kliv på 1 meter, klarar han verkligen det?
Efter att ha lagt ut spåret och tagit mitt skutt fortsatte jag en bit rakt fram innan jag kom fram till en väg där jag kunde gå tillbaka, allt för att inte bryta mitt eget och de andras spår.
Vi fick låna en spårsele med lina och Dexter hittade spåret direkt. Han satte full fart och det var nästan svårt att hålla hans tempo. Jag hade aldrig hittat tillbaka till burken men som tur var så klarade Dexter det. Instruktören sa att han hade fått högsta betyg om han inte hade stannat och kissat under tiden.....Jaja det går väl att träna bort, nu var det mest kul att se att han var duktig på att spåra. Tydligen kan man se på svansen när han jobbar ordntligt, bara yttersta tippen rör på sig istället för som vanligt att han viftar på hela svansen! Dexter fick ordentligt med belöning när vi öppnade locket på bukren och han fick glufsa i sig favoritkorven.
Här ute någonstans ligger godisburken!
Vi hade lite tid över efteråt och testade på viltspåret med. Dock visste vi inte var spåret gick utan vi fick helt lita på Dexter. Vi visste var det började så han fick nosa in sig lite sen sprang han åt rätt håll i alla fall. Han tappade spåret en gång vid en rät vinkel tror vi men vi visste ju inte om det var rätt var så vi lät honom spåra vidare. Till sist stannade han vid en ica kasse som låg där, jag öppnade den och där i låg blodet han spårat, klöven som han skulle till egentligen låg bara några meter bort men han gjorde ju verkligen rätt som spårade upp blodet =)
Till sist kom vi till klöven med!
Tydligen så tar det otroligt mycket krafter att spåra för Dexter var helt utmattad efteråt!
Vi skulle träna på antingen människospår eller viltspår och denna gången hade vi valt att prova på människospår eftersom vi testat viltspår en gång tidigare med Pia.
Jag fick i uppgift att ha med mig en burk med lock på som innehöll riktigt gott godis, därefter fick vi gå ut 100 meter rakt ut i ett fält och där skulle vi lägga burken. För att hunden sedan ska veta att spåret är slut tar man ett litet hopp efteråt så spåret slutar.
Tydligen så spårar de inte enbart lukten efter mig utan spårar hur omgivningen förändrats där jag gått, det gäller bara att den börjar på rätt spår. Jag va rlite skeptisk eftersom vi under valpkurserna skulle gå med en fots mellan rum och släppa en godisbit hela tiden och här ta ett kliv på 1 meter, klarar han verkligen det?
Efter att ha lagt ut spåret och tagit mitt skutt fortsatte jag en bit rakt fram innan jag kom fram till en väg där jag kunde gå tillbaka, allt för att inte bryta mitt eget och de andras spår.
Vi fick låna en spårsele med lina och Dexter hittade spåret direkt. Han satte full fart och det var nästan svårt att hålla hans tempo. Jag hade aldrig hittat tillbaka till burken men som tur var så klarade Dexter det. Instruktören sa att han hade fått högsta betyg om han inte hade stannat och kissat under tiden.....Jaja det går väl att träna bort, nu var det mest kul att se att han var duktig på att spåra. Tydligen kan man se på svansen när han jobbar ordntligt, bara yttersta tippen rör på sig istället för som vanligt att han viftar på hela svansen! Dexter fick ordentligt med belöning när vi öppnade locket på bukren och han fick glufsa i sig favoritkorven.
Här ute någonstans ligger godisburken!
Vi hade lite tid över efteråt och testade på viltspåret med. Dock visste vi inte var spåret gick utan vi fick helt lita på Dexter. Vi visste var det började så han fick nosa in sig lite sen sprang han åt rätt håll i alla fall. Han tappade spåret en gång vid en rät vinkel tror vi men vi visste ju inte om det var rätt var så vi lät honom spåra vidare. Till sist stannade han vid en ica kasse som låg där, jag öppnade den och där i låg blodet han spårat, klöven som han skulle till egentligen låg bara några meter bort men han gjorde ju verkligen rätt som spårade upp blodet =)
Till sist kom vi till klöven med!
Tydligen så tar det otroligt mycket krafter att spåra för Dexter var helt utmattad efteråt!
söndag 8 maj 2011
Rallylydnad
Det finns så mycket olika saker man kan hitta på med sin hund. Ett av de är att gå i en kurs i Rally lydnad. Eftersom Linda, matte till pinschern Akira som vi träffar ibland i parken är instruktör i rallylydnad har vi fått ihop en kurs för bara pinschrar!
I måndags var första tillfället och det visade sig att det var samma dag som MFF hade match samt att vårruset gick av stapeln vilket innebar att det var massor med folk i rörelse. Kursen hölls precis bredvid stadion med så det blev verkligen miljöträning för hundarna med alla fotbollsfans, löpare, ridande poliser, smällare m.m
Vi hade mest en massa kontaktövningar med hundarna innan vi gick in på den riktiga rallylydnaden där man går en bana med skyltar som berättar vad man ska göra.
Dexter blir lätt distraherad så det var verkligen en utmaning, när det gick bra så gick det jättebra men ibland var det riktigt kämpigt! Precis innan vi började så blev himlen helt svart och det öste ner, det t.o.m haglade! På grund av detta var det ännu svårare än vanligt att få hundarna att ligga i gräset....
Svårt att få alla hundar att titta rakt fram...
I måndags var första tillfället och det visade sig att det var samma dag som MFF hade match samt att vårruset gick av stapeln vilket innebar att det var massor med folk i rörelse. Kursen hölls precis bredvid stadion med så det blev verkligen miljöträning för hundarna med alla fotbollsfans, löpare, ridande poliser, smällare m.m
Vi hade mest en massa kontaktövningar med hundarna innan vi gick in på den riktiga rallylydnaden där man går en bana med skyltar som berättar vad man ska göra.
Dexter blir lätt distraherad så det var verkligen en utmaning, när det gick bra så gick det jättebra men ibland var det riktigt kämpigt! Precis innan vi började så blev himlen helt svart och det öste ner, det t.o.m haglade! På grund av detta var det ännu svårare än vanligt att få hundarna att ligga i gräset....
Svårt att få alla hundar att titta rakt fram...
torsdag 5 maj 2011
Valborg
Majbrasa och tusen människor som grillar i parken, ja men vilket supertillfälle att ha miljöträning med Dexter!
Så på valborg fick lillen följa med oss till "tallriken" i pildammsparken, där han är varje dag och troligen ser som sin bakgård, men den såg något annorlunda ut idag...
Mycket folk, men vi hittade en ledig fläck i gräset där vi bredde ut filtar och tände grillen. Dexter var ganska oberörd av allt folk, ville mest bara hälsa på alla som gick förbi.
Det spelades hög musik, folk skrek och levde om, men Dexter lade sig på filten och vilade. Jill, Martin och deras lille son Charlie, 1 år, var med och Charlie älskar hundar. Han och Dexter har träffats förut och det har gått bra, Dexter kan bli lite för uppspelt ibland bara. Charlie ville vara med Dexter hela tiden på valborg, tycket det var roligt att klappa och titta, och få en och annan blöt puss i ansiktet. Dexter var duktig, jag fick hålla i honom ifall han fick för sig att hoppa upp på Charlie, men mest satt han stilla och lät Charlie klappa och hålla på.
Så var det dags för oss
att äta, Dexter låg mellan Ingegerd och mig och vi testade att sätta vars en tallrik på filten framför oss och äta. Dexter försökte nosa en gång, men det räckte att jag sa "nej" en gång så lade han sig till ro igen och vi kunde lugnt äta. Vi var alla grymt imponerade!!
Efter två timmar var det show, kör som sjöng in våren, dansare och några som trummade, högt ljud och massa blixtrande ljud. Dexter satt lugnt och brydde sig inte.
Så tände de tillslut elden, det var ganska kallt så vi gick hem strax efter elden tänts. Vi bjöd folket vi grillat med hem till oss, men vid detta laget var Dexter slut så han låg utslagen på golvet i vardagsrummet och brydde sig inte om att mingla med gästerna.
Så på valborg fick lillen följa med oss till "tallriken" i pildammsparken, där han är varje dag och troligen ser som sin bakgård, men den såg något annorlunda ut idag...
Mycket folk, men vi hittade en ledig fläck i gräset där vi bredde ut filtar och tände grillen. Dexter var ganska oberörd av allt folk, ville mest bara hälsa på alla som gick förbi.
Det spelades hög musik, folk skrek och levde om, men Dexter lade sig på filten och vilade. Jill, Martin och deras lille son Charlie, 1 år, var med och Charlie älskar hundar. Han och Dexter har träffats förut och det har gått bra, Dexter kan bli lite för uppspelt ibland bara. Charlie ville vara med Dexter hela tiden på valborg, tycket det var roligt att klappa och titta, och få en och annan blöt puss i ansiktet. Dexter var duktig, jag fick hålla i honom ifall han fick för sig att hoppa upp på Charlie, men mest satt han stilla och lät Charlie klappa och hålla på.
Så var det dags för oss
att äta, Dexter låg mellan Ingegerd och mig och vi testade att sätta vars en tallrik på filten framför oss och äta. Dexter försökte nosa en gång, men det räckte att jag sa "nej" en gång så lade han sig till ro igen och vi kunde lugnt äta. Vi var alla grymt imponerade!!Efter två timmar var det show, kör som sjöng in våren, dansare och några som trummade, högt ljud och massa blixtrande ljud. Dexter satt lugnt och brydde sig inte.
Så tände de tillslut elden, det var ganska kallt så vi gick hem strax efter elden tänts. Vi bjöd folket vi grillat med hem till oss, men vid detta laget var Dexter slut så han låg utslagen på golvet i vardagsrummet och brydde sig inte om att mingla med gästerna.
onsdag 4 maj 2011
Miljökurs del 3 - Dirigeringsövningar
På schemat den här gången stod det Dirigeringsövningar, Vittringsapportering och Rallylydnad.
Eftersom vi bara kör en timme så hinner man bara prova på de olika momenten men det är just det som denna kursen handlar om.
Vi började med att få en apportpinne i trä som jag fick ha i fickan en stund och sedan gå ut och lägga den en bit bort. Under tiden stod Linda med Dexter och väntade. Vi började ganska enkelt med att lägga pinnen rakt fram 10-15 meter framför men i slutet var den bakom saker, under löv eller med en massa andra pinnar. Dexter var superduktig på detta och tyckte det var så roligt. Han satt fint och väntade under tiden jag gömde pinnen och hade 100% fokus på mig när jag kom tillbaka, om Linda sa sök eller varsågod så brydde han sig inte, han hade ögonkontakt med mig och väntade på mitt kommando!
Till andra momentet använde vi 2 musmattor. Vi har ju tränat in att man ska trampa med tassen på en musmatta för att få godis, nu hade han två stycken att välja mellan. Tanken var att hunden skulle sitta mittemellan de och man sedan skulle peka åt ett håll och han skulle springa dit, det funkade ganska bra sen flyttade vi honom framför musmattorna, då var det precis som om han hade glömt bort de och inte fattade alls vad han skulle göra när vi pekade åt ett håll. Det var en jättekul övning så den ska vi köra med hemma. Ett bra sätt att lära hunden höger och vänster med, det viktiga att tänka på var att eftersom vi stod framför hunden så blir det motsatt sida, lite trixigt...
Trampa på musmattan så dyker det upp godis...
Sista momenter var en kort rallylydnadsbana där vi fick prova på lite basic skyltar, eftersom vi ska börja en kurs i detta snart så la vi inte så mycket vikt på detta.
Som alltid i denna kursen var vi glada, nöjda och hade en utmattad hund när vi åkte hem igen! Det enda negativa med kursen är att det bara är 5 tillfällen och vi redan gått tre stycken!
Eftersom vi bara kör en timme så hinner man bara prova på de olika momenten men det är just det som denna kursen handlar om.
Vi började med att få en apportpinne i trä som jag fick ha i fickan en stund och sedan gå ut och lägga den en bit bort. Under tiden stod Linda med Dexter och väntade. Vi började ganska enkelt med att lägga pinnen rakt fram 10-15 meter framför men i slutet var den bakom saker, under löv eller med en massa andra pinnar. Dexter var superduktig på detta och tyckte det var så roligt. Han satt fint och väntade under tiden jag gömde pinnen och hade 100% fokus på mig när jag kom tillbaka, om Linda sa sök eller varsågod så brydde han sig inte, han hade ögonkontakt med mig och väntade på mitt kommando!
Till andra momentet använde vi 2 musmattor. Vi har ju tränat in att man ska trampa med tassen på en musmatta för att få godis, nu hade han två stycken att välja mellan. Tanken var att hunden skulle sitta mittemellan de och man sedan skulle peka åt ett håll och han skulle springa dit, det funkade ganska bra sen flyttade vi honom framför musmattorna, då var det precis som om han hade glömt bort de och inte fattade alls vad han skulle göra när vi pekade åt ett håll. Det var en jättekul övning så den ska vi köra med hemma. Ett bra sätt att lära hunden höger och vänster med, det viktiga att tänka på var att eftersom vi stod framför hunden så blir det motsatt sida, lite trixigt...
Trampa på musmattan så dyker det upp godis...
Sista momenter var en kort rallylydnadsbana där vi fick prova på lite basic skyltar, eftersom vi ska börja en kurs i detta snart så la vi inte så mycket vikt på detta.
Som alltid i denna kursen var vi glada, nöjda och hade en utmattad hund när vi åkte hem igen! Det enda negativa med kursen är att det bara är 5 tillfällen och vi redan gått tre stycken!
tisdag 3 maj 2011
Semester från husse och matte
Fem dagar över påsk åkte jag och Patrik till norska fjällen och trots att vi länge funderade på att ta med Dexter fick han till slut stanna hemma. Det var ju en lång resa och våra bilar är inte i form att köras så långt och tanken på att ta en så lång resa med tåg första gången för Dexter var inte lockande. Väl i Norge visste vi ju inte heller hur mycket vi kunde ha med hund, kanske blev det skidåkning iväg hela dagarna...?
Så hundvakt fixades, som vanligt ställde Dexters "farmor" Ingegerd och Dexters "farbror" Tobias upp.
Dagen innan vi åkte packade vi ihop vad en hund kunde tänkas behöva under en helg, och det verkade som det var en hel del, blev tre papperskassar med mat, leksaker, försäkringspapper, filtar m.m. Okej, nu inser vi att det var kanske överdrivet mycket, men vår lilla älskling ska alltid ha det bästa!
Jag skrev även en "skötselmanual för en Dexter" om hans rutiner och vad man ska tänka på. Ingegerd och Tobias har naturligtvis haft hand om Dexter massor med gånger och känner honom väl, men kanske var det mest för min egen skull jag ville skriva....
Vi lämnade av Dexter hos Tobias tidigt torsdagmorgon och sa farväl, lite jobbigt var det, jag har inte varit ifrån Dexter mer än ett dygn tidigare.
Tobias lämnade Dexter sen till Ingegerd som hade honom över natten och hela fredagen. Hon bor i en etta och det funkade sådär bra med en hund för på natten går han omkring ganska mycket, ändrar sovplats ofta, och då väckte han Ingegerd varje gång.
På fredagskvällen tog Tobias över Dexter igen och han fick bo hemma hos Tobias, Monique och Tomas resten av helgen. Det var helt underbart väder och de hade varit mycket i pildammsparken. Allt hade gått jättebra och jag tror inte Dexter saknade oss speciellt mycket.
Men han blev ganska glad när vi kom och hämtade honom
Så hundvakt fixades, som vanligt ställde Dexters "farmor" Ingegerd och Dexters "farbror" Tobias upp.
Dagen innan vi åkte packade vi ihop vad en hund kunde tänkas behöva under en helg, och det verkade som det var en hel del, blev tre papperskassar med mat, leksaker, försäkringspapper, filtar m.m. Okej, nu inser vi att det var kanske överdrivet mycket, men vår lilla älskling ska alltid ha det bästa!
Jag skrev även en "skötselmanual för en Dexter" om hans rutiner och vad man ska tänka på. Ingegerd och Tobias har naturligtvis haft hand om Dexter massor med gånger och känner honom väl, men kanske var det mest för min egen skull jag ville skriva....
Vi lämnade av Dexter hos Tobias tidigt torsdagmorgon och sa farväl, lite jobbigt var det, jag har inte varit ifrån Dexter mer än ett dygn tidigare.
Tobias lämnade Dexter sen till Ingegerd som hade honom över natten och hela fredagen. Hon bor i en etta och det funkade sådär bra med en hund för på natten går han omkring ganska mycket, ändrar sovplats ofta, och då väckte han Ingegerd varje gång.
På fredagskvällen tog Tobias över Dexter igen och han fick bo hemma hos Tobias, Monique och Tomas resten av helgen. Det var helt underbart väder och de hade varit mycket i pildammsparken. Allt hade gått jättebra och jag tror inte Dexter saknade oss speciellt mycket.
Men han blev ganska glad när vi kom och hämtade honom
söndag 1 maj 2011
Miljökurs del 2 - Stadstur
I denna delen av kursen skulle vi vara inne i centrala Malmö. Tanken var att hundarna skulle få lite miljöträning och känna på riktig stadsmiljö med allt vad det innebär av människor, bilar, cyklar, stress, lukter m.m men även att lära oss att se på staden ur hundens synvinkel.
Vad det senare innebar undrade man ju men det fick vi snabbt veta.
Samling var på stortorget där vi började med att gömma godis runt den stora fontänen och låta hundarna leta och sträcka på sig ordentligt. Dexter är ju van vid detta sedan den förra kursen där vi bl.a gömde köttbullarna i träden så det var inga problem alls.
Efter detta var det balansgång på muren där vissa hundar tyckte det var lite läskigt, det var ju ganska högt upp och relativt smalt så man borde ta det ganska lugnt. Dexter älskar ju att gå balansgång så han gick på i rätt bra hastighet, lite väl snabbt, vi fick hejda honom så han inte snubblade.
Sen var det lite tricks de fick prova på bl.a att hoppa igenom cykelställen, ganska ovanlig övning som jag nog aldrig skulle kommit på tanken själv ens. Folk runt omkring tittade lite konstigt på oss....=)
Allting var riktigt kul och en timme bara flög förbi, avslutar med gruppfoto på deltagarna!
Vad det senare innebar undrade man ju men det fick vi snabbt veta.
Samling var på stortorget där vi började med att gömma godis runt den stora fontänen och låta hundarna leta och sträcka på sig ordentligt. Dexter är ju van vid detta sedan den förra kursen där vi bl.a gömde köttbullarna i träden så det var inga problem alls.
Efter detta var det balansgång på muren där vissa hundar tyckte det var lite läskigt, det var ju ganska högt upp och relativt smalt så man borde ta det ganska lugnt. Dexter älskar ju att gå balansgång så han gick på i rätt bra hastighet, lite väl snabbt, vi fick hejda honom så han inte snubblade.
Sen var det lite tricks de fick prova på bl.a att hoppa igenom cykelställen, ganska ovanlig övning som jag nog aldrig skulle kommit på tanken själv ens. Folk runt omkring tittade lite konstigt på oss....=)
Allting var riktigt kul och en timme bara flög förbi, avslutar med gruppfoto på deltagarna!
tisdag 5 april 2011
Personligt med Dexter
Dexter har många små söta grejer för sig som vi tycker är bedårande eller mindre trevliga, men som också passar in på de flesta hundar; sprätta bland löven, äta på pinnar, otroligt rastlös utan stimulering, brottas med andra hundar, drar i kopplet, "pussas", hoppa på husse och matte i sängen, ja listan kan göras lång.
Men vad har Dexter för saker för sig som är speciellt för Dexter, som gör honom till den unika hund han är?
Vi satt en kväll och pratade om hans personlighet och hur vi skulle beskriva honom, det var inte helt lätt, men här kommer i alla fall presentationen "Dexter: hunden, myten, legenden..."
Dexter är en mycket vänlig h
und, älskvärd och gästvänlig mot alla, djur och människor. Han verkar älska livet, världen och alla i den. Mycket nyfiken, även om han först blir rädd för något, tar nyfikenheten överhand och han bara måste nosa på det "farliga". Men han är ganska försiktig av sig, eftertänksam och man kan ibland se honom sätta sig och analysera en situation innan han ger sig in i den. Han är väldigt lugn men kan snabbt komma igång med bus och spring, det är som att trycka på en on-off knapp.
Han är intelligent och lättlärd, tycker om att träna och är ganska ambitiös, när man kommer till apellplan på hundklubben är han lydigare än någonsin hemma!
Men även hemma vill han för det mesta vara till lags. Det är när hans nyfikenhet tar överhand som lydnaden kommer i andra hand, om vi möter en spännande hund som han känner för att hälsa på t.ex.
Vi tränar lite tricks varje dag och om vi inte har tränat på ett tag visar han tydligt att det är hög tid att aktivera hunden i huset. Han älskar att göra tricks och har gjort flera tricks sen han var 3 månader gammal, nu kan han ca 15 olika tricks och det går snabbt att lära honom nya.
En annan sak han älskar är att söka upp godis, vi brukar gömm
a hundmat eller hundgodis i lägenheten eller ute i skogen och när han söker bryr han sig inte om något annat.
Han har även en naturlig fallenhet för agility, brukar av sig själv vilja hoppa upp på saker, har gjort så sen han var mycket liten, hoppade upp på stubbar i skogen och stod där och spanade och kände sig stor! Han vill gärna balansera på saker och går vi förbi en mur eller smalare upphöjning ska han tvunget gå på den, ibland får man stoppa honom om det är för högt!
Hinder är kul att hoppa över och han kan även krypa under saker väldigt lätt och smidigt. Kan beskrivas som ganska äventyrlig hund.
Dexter har nog lite katt i sig, han tycker om att sova, i alla tänkbara konstiga ställningar, oftast på rygg med en av frambenen sträckt rätt upp i luften.
Efter han sovit ska det
stretchas, gärna mot saker eller på väg ner från soffan. Har också fått för sig att han ska stretcha mot dörren på väg ut.
Han är inte speciellt kelig när han vilar, vill inte ligga hos oss i soffan till vår stora besvikelse, vet inte hur många gånger vi burit in honom till oss, och tvångskelat, bara för att han så fort tillfälle ges, hoppar ner från oss... suck.
Han sover hellre för sig själv, men kan komma och kela när det passar honom, t.ex. när man kommer hem, då buffar han och gnider sig mot en. En annan kattlik läggning är att han är väldigt renlig. Han rullar sig inte i något suspekt- luktande-mojs ute och går väldigt försiktigt runt vattenpölarna och leran. Regnar det går han helst inte ut och tvingas han gå ut blir det snabb-kiss och sen helst in igen under tiden som han frenetiskt skakar på sig, vatten i pälsen, fy bubblan!
Dexter är inte alls reserverad som vissa pinscher kan vara, han är väldigt öppen och älskar människor, tror att alla älskar honom tillbaka. Inga problem för andra att passa honom eller gå promenader, det enda han inte gillar är när "flocken" splittras. Oavsett om det bara är en tillfällig flockmedlem vill han att alla ska gå tillsammans. Får heller ingen ro om matte och husse är i olika delar av lägenheten, var ska man då vara, undrar han och vandrar fram och tillbaka.
Så då undrar man nu om jag glorifierat hunden eller det verkligen finns några nackdelar. Tja, något partisk är man ju och vi älskar vår hund, men ingen är perfekt. Dexters negativa sida är att han är väldigt gnällig, piper i tid och otid. Till och med när vi är ute på promenad hela familjen och han springer fritt och har kul så är han duktig på att vänta in oss, men han gör det gnällande!
När vi skaffade hund såg vi mest fram mot att komma ut på promenader och Dexter verkar tycka det är helfestlig
t att komma ut och nosa, springa och träffa kompisar. Vi är ofta nere vid havet eller i skogen och går långa promenader. Men varje gång vi ska ut kommer Dexter inte till dörren utan går på annat håll. Vi har försökt med lock och pock, godis i massor, men det har blivit en grej för honom att gå iväg. Även när han är som mest kissnödig och verkligen vill ut, går man till dörren och tar kopplet, springer han iväg. Det enda som funkar är att gå ut, stänga dörren, och när man öppnar den igen står han där, hallå ni glömde hunden!
Även om det är flera saker vi vet vi måste träna upp är han inte så gammal ännu, bara valpen, och vi älskar honom innerligt och tycker han är världens bästa vovve!
Men vad har Dexter för saker för sig som är speciellt för Dexter, som gör honom till den unika hund han är?
Vi satt en kväll och pratade om hans personlighet och hur vi skulle beskriva honom, det var inte helt lätt, men här kommer i alla fall presentationen "Dexter: hunden, myten, legenden..."
Dexter är en mycket vänlig h
und, älskvärd och gästvänlig mot alla, djur och människor. Han verkar älska livet, världen och alla i den. Mycket nyfiken, även om han först blir rädd för något, tar nyfikenheten överhand och han bara måste nosa på det "farliga". Men han är ganska försiktig av sig, eftertänksam och man kan ibland se honom sätta sig och analysera en situation innan han ger sig in i den. Han är väldigt lugn men kan snabbt komma igång med bus och spring, det är som att trycka på en on-off knapp.Han är intelligent och lättlärd, tycker om att träna och är ganska ambitiös, när man kommer till apellplan på hundklubben är han lydigare än någonsin hemma!
Men även hemma vill han för det mesta vara till lags. Det är när hans nyfikenhet tar överhand som lydnaden kommer i andra hand, om vi möter en spännande hund som han känner för att hälsa på t.ex.
Vi tränar lite tricks varje dag och om vi inte har tränat på ett tag visar han tydligt att det är hög tid att aktivera hunden i huset. Han älskar att göra tricks och har gjort flera tricks sen han var 3 månader gammal, nu kan han ca 15 olika tricks och det går snabbt att lära honom nya.
En annan sak han älskar är att söka upp godis, vi brukar gömm
a hundmat eller hundgodis i lägenheten eller ute i skogen och när han söker bryr han sig inte om något annat.Han har även en naturlig fallenhet för agility, brukar av sig själv vilja hoppa upp på saker, har gjort så sen han var mycket liten, hoppade upp på stubbar i skogen och stod där och spanade och kände sig stor! Han vill gärna balansera på saker och går vi förbi en mur eller smalare upphöjning ska han tvunget gå på den, ibland får man stoppa honom om det är för högt!
Hinder är kul att hoppa över och han kan även krypa under saker väldigt lätt och smidigt. Kan beskrivas som ganska äventyrlig hund.
Dexter har nog lite katt i sig, han tycker om att sova, i alla tänkbara konstiga ställningar, oftast på rygg med en av frambenen sträckt rätt upp i luften.
Efter han sovit ska det
stretchas, gärna mot saker eller på väg ner från soffan. Har också fått för sig att han ska stretcha mot dörren på väg ut.Han är inte speciellt kelig när han vilar, vill inte ligga hos oss i soffan till vår stora besvikelse, vet inte hur många gånger vi burit in honom till oss, och tvångskelat, bara för att han så fort tillfälle ges, hoppar ner från oss... suck.
Han sover hellre för sig själv, men kan komma och kela när det passar honom, t.ex. när man kommer hem, då buffar han och gnider sig mot en. En annan kattlik läggning är att han är väldigt renlig. Han rullar sig inte i något suspekt- luktande-mojs ute och går väldigt försiktigt runt vattenpölarna och leran. Regnar det går han helst inte ut och tvingas han gå ut blir det snabb-kiss och sen helst in igen under tiden som han frenetiskt skakar på sig, vatten i pälsen, fy bubblan!
Dexter är inte alls reserverad som vissa pinscher kan vara, han är väldigt öppen och älskar människor, tror att alla älskar honom tillbaka. Inga problem för andra att passa honom eller gå promenader, det enda han inte gillar är när "flocken" splittras. Oavsett om det bara är en tillfällig flockmedlem vill han att alla ska gå tillsammans. Får heller ingen ro om matte och husse är i olika delar av lägenheten, var ska man då vara, undrar han och vandrar fram och tillbaka.
Så då undrar man nu om jag glorifierat hunden eller det verkligen finns några nackdelar. Tja, något partisk är man ju och vi älskar vår hund, men ingen är perfekt. Dexters negativa sida är att han är väldigt gnällig, piper i tid och otid. Till och med när vi är ute på promenad hela familjen och han springer fritt och har kul så är han duktig på att vänta in oss, men han gör det gnällande!
När vi skaffade hund såg vi mest fram mot att komma ut på promenader och Dexter verkar tycka det är helfestlig
t att komma ut och nosa, springa och träffa kompisar. Vi är ofta nere vid havet eller i skogen och går långa promenader. Men varje gång vi ska ut kommer Dexter inte till dörren utan går på annat håll. Vi har försökt med lock och pock, godis i massor, men det har blivit en grej för honom att gå iväg. Även när han är som mest kissnödig och verkligen vill ut, går man till dörren och tar kopplet, springer han iväg. Det enda som funkar är att gå ut, stänga dörren, och när man öppnar den igen står han där, hallå ni glömde hunden!Även om det är flera saker vi vet vi måste träna upp är han inte så gammal ännu, bara valpen, och vi älskar honom innerligt och tycker han är världens bästa vovve!
tisdag 29 mars 2011
Unghund
Vi har ingen valp längre utan nu officiellt en unghund, 9 månader.
Jag berättade detta på dagiset när jag lämnade honom i morse och de lovade att ge honom extra gott godis och extra mycket bus, lek och träning för att fira=)
Hur det gick vet jag inte men efter vi kommit hem var Dexter så slut att han sov hela kvällen så det blev inte mycket firande här hemma.
Tänk så snabbt det går från valp
..till unghund
Nu när det är en stor hund vi har så tänkte jag prova att springa en runda med honom i parken. Det blev 3 varv runt en slinga på 1 km, varje gång vi om tillbaka till början där vi bor så kämpade han emot lite och drog hemåt men sen kom han snabbt in i det igen. Måste säga att det gick riktigt bra, han drog inget annars, kanske har det med att göra med den nya trixi selen som han har på sig också men det kändes som han tyckte det var rätt skoj!
Har tyvärr inga foton från joggingturen utan bara när vi kom hem.
Jag berättade detta på dagiset när jag lämnade honom i morse och de lovade att ge honom extra gott godis och extra mycket bus, lek och träning för att fira=)
Hur det gick vet jag inte men efter vi kommit hem var Dexter så slut att han sov hela kvällen så det blev inte mycket firande här hemma.
Tänk så snabbt det går från valp
..till unghund
Nu när det är en stor hund vi har så tänkte jag prova att springa en runda med honom i parken. Det blev 3 varv runt en slinga på 1 km, varje gång vi om tillbaka till början där vi bor så kämpade han emot lite och drog hemåt men sen kom han snabbt in i det igen. Måste säga att det gick riktigt bra, han drog inget annars, kanske har det med att göra med den nya trixi selen som han har på sig också men det kändes som han tyckte det var rätt skoj!
Har tyvärr inga foton från joggingturen utan bara när vi kom hem.
söndag 27 mars 2011
Spårkurs
Eftersom Dexter tycker det är så roligt att spåra har vi letat efter en spårkurs till honom och när jag skrev en förfrågan om det på facebook fick jag massa svar. Pia lovade att ordna ett nybörjarviltspår till oss redan till helgen så vi kunde testa på det hela.
När man spårar behöver man en massa saker bl.a en spårsele och en klöv från djuret man ska spåra samt en massa blod. Pia hade förberett allt till oss och lagt ut ett spår så det enda vi behövde göra var att dyka upp vid Ljungen i Falsterbo kl 1 på lördagen.
Först fick vi see BeeJay spåra medan Pia förklarade hur det gick till och BeeJay visade hur man gjorde. Han var otroligt duktig, klarade spåret på 400 meter med alla snirklar utan problem. För att veta var spåret går så sätter man ut vimplar så man inte själv tappar bort sig.
Så var det då Dexters tur, det svåra var ju att han skulle veta vad han skulle spåra, det finns ju säkert 1000 olika dofter att välja på. Vi lät han lukta på lite blod i början av spåret och hoppades att han skulle hitta rätt men han förstod inte vad han skulle göra. När vi sa sök så började han nosa i marken men han visste ju fortfarande inte vad han sökte efter.
Dexter försöker ta in doften av det skadade rådjuret!
För att underlätta la vi ut en korvbit varje gång det fanns ett blodspår och nu började han spåra, vet inte om det var korvarna eller blodet. Han tappade lätt fokus om han hittade en annan doft eller så kunde han gå och dricka ut en vattenpöl, stanna och kissa eller bara stanna och gnälla.
..och så bar det iväg i full fart efter bytet, eller var det efter korven kanske...?
Man får väl säga att det gick sådär men jag tycker inte man kan kräva något mer första gången. När han till sist lyckades komma till målet där klöven hängde ville han busa lite med den men inte ta den i munnen som "man ska göra". Det var jättekul att prova på och det vill vi gärna prova igen, tack Pia för all hjälp!
Vet inte vad han fick syn på här, eller är det all ståträning som gett resultat....
Efter spårningen så följde vi med Annika och Daniel och deras hundar ner till Skanörs strand och släppte hundarna. Det var en riktigt härlig dag med strålande solsken så vi passade på att ta lite foton!
När man spårar behöver man en massa saker bl.a en spårsele och en klöv från djuret man ska spåra samt en massa blod. Pia hade förberett allt till oss och lagt ut ett spår så det enda vi behövde göra var att dyka upp vid Ljungen i Falsterbo kl 1 på lördagen.
Först fick vi see BeeJay spåra medan Pia förklarade hur det gick till och BeeJay visade hur man gjorde. Han var otroligt duktig, klarade spåret på 400 meter med alla snirklar utan problem. För att veta var spåret går så sätter man ut vimplar så man inte själv tappar bort sig.
Så var det då Dexters tur, det svåra var ju att han skulle veta vad han skulle spåra, det finns ju säkert 1000 olika dofter att välja på. Vi lät han lukta på lite blod i början av spåret och hoppades att han skulle hitta rätt men han förstod inte vad han skulle göra. När vi sa sök så började han nosa i marken men han visste ju fortfarande inte vad han sökte efter.
Dexter försöker ta in doften av det skadade rådjuret!
För att underlätta la vi ut en korvbit varje gång det fanns ett blodspår och nu började han spåra, vet inte om det var korvarna eller blodet. Han tappade lätt fokus om han hittade en annan doft eller så kunde han gå och dricka ut en vattenpöl, stanna och kissa eller bara stanna och gnälla.
..och så bar det iväg i full fart efter bytet, eller var det efter korven kanske...?
Man får väl säga att det gick sådär men jag tycker inte man kan kräva något mer första gången. När han till sist lyckades komma till målet där klöven hängde ville han busa lite med den men inte ta den i munnen som "man ska göra". Det var jättekul att prova på och det vill vi gärna prova igen, tack Pia för all hjälp!
Vet inte vad han fick syn på här, eller är det all ståträning som gett resultat....
Efter spårningen så följde vi med Annika och Daniel och deras hundar ner till Skanörs strand och släppte hundarna. Det var en riktigt härlig dag med strålande solsken så vi passade på att ta lite foton!
torsdag 24 mars 2011
Miljö och Aktiveringskurs del 1
Nu när lydnadskursen var slut så fick vi hitta något nytt att aktivera vår vovve med och i Staffanstorp hittade jag en kurs som verkade rätt rolig. Det heter Miljö och Aktiveringskurs och den innehåller lite blandad träning, klicker, konster, sök, agility m.m.
Det är mest en prova på kurs så man får en inblick i de olika momenten men jag tyckte det passade oss rätt bra.
Det gick ganska lätt att hitta till träningsfältet trots att det enda jag hade att gå efter var att det låg bredvid reningsverket. Kursen hölls av två yngre tjejer som var otroligt pedagogiska, glada och hjälpsamma vilket gjorde att både Dexter och jag tyckte det var jättekul.
Vi började med klickerträningen där vi hade tre olika uppgifter att träna på. Den första var att få honom att sätta tassen på en musmatta som vi la på marken, den andra skulle han sätta nosen i handen och den tredje var hunden i en låda. Vi hann bara med det första momentet och det gick sådär, Dexter är fortfarande mer intresserad av tikar i området än av godiset....
Efter klickern skulle vi testa på enkel agility, även här 3 olika stationer. Först så fick han prova på en tippbräda som var upppallad så den bara rörde sig några cm, det viktiga var att han lärde sig var någonstans brädan börjar tippa. Det var absolut inga problem, Dexter sprang fram och tillbaka och husse fick belöna med godis hela tiden!
Det blev även hinderhoppning och introduktion till slalom, allting gick jättebra, tyvärr hade jag ingen som kunde ta bilder och jag hade fullt sjå med hunden själv men jag kan alltid lägga ut lite bilder från utställningen!
Sasha går fint och har ful koll på matte!
Dexters syskon, Razz till vänster och Wilda till höger.
Championklassen
Vegas stod jättefint men fick finna sig i att bli besegrad av dottern Nova.
Det är mest en prova på kurs så man får en inblick i de olika momenten men jag tyckte det passade oss rätt bra.
Det gick ganska lätt att hitta till träningsfältet trots att det enda jag hade att gå efter var att det låg bredvid reningsverket. Kursen hölls av två yngre tjejer som var otroligt pedagogiska, glada och hjälpsamma vilket gjorde att både Dexter och jag tyckte det var jättekul.
Vi började med klickerträningen där vi hade tre olika uppgifter att träna på. Den första var att få honom att sätta tassen på en musmatta som vi la på marken, den andra skulle han sätta nosen i handen och den tredje var hunden i en låda. Vi hann bara med det första momentet och det gick sådär, Dexter är fortfarande mer intresserad av tikar i området än av godiset....
Efter klickern skulle vi testa på enkel agility, även här 3 olika stationer. Först så fick han prova på en tippbräda som var upppallad så den bara rörde sig några cm, det viktiga var att han lärde sig var någonstans brädan börjar tippa. Det var absolut inga problem, Dexter sprang fram och tillbaka och husse fick belöna med godis hela tiden!
Det blev även hinderhoppning och introduktion till slalom, allting gick jättebra, tyvärr hade jag ingen som kunde ta bilder och jag hade fullt sjå med hunden själv men jag kan alltid lägga ut lite bilder från utställningen!
Sasha går fint och har ful koll på matte!
Dexters syskon, Razz till vänster och Wilda till höger.
Championklassen
Vegas stod jättefint men fick finna sig i att bli besegrad av dottern Nova.
måndag 21 mars 2011
Utställning Malmö Int
Dexters första internationella utställning, nu blev det lite mer på allvar... Vi har tränat hemma på att springa i det smala utställningskopplet, stå fint och titta på tänderna. Men matte var rejält nervös ändå när det började närma sig! Med oss i "team Dexter" hade vi även Dexters "farmor" Ingegerd som hjälpte oss mycket.
Vi tog inte med buren, för förra gången vägrade han ändå gå in i den. Men detta gjorde ju också att en av oss var tvungen att sitta och hålla Dexter hela tiden.
Men så duktig han var!! Lite orolig precis när vi kom in, men lugnade sig efter några minuter och satt sen hela tiden och bara tittade, sa inte ett knyst!
Klart att han var lite nyfiken på vissa hundar som gick förbi, men han lyssnade ganska bra på oss och var inte alls vild eller bråkig. Vi såg andra hundar som levde rövare, skällde konstant eller gnällde och var oroliga och då blev vi så stolta och glada för vår lille kille som bara satt och tittade.
I vår klass var det som vanligt bara Dexter och hans bror Razz. Vi hade hoppats på fler så man kunde jämföra med flera hundar, vi har blivit jämförda med Razz på alla utställningar hittills.
Men man får väl acceptera det i en så liten ras, och hoppas det fler hundar när vi lämnar valpklassen och kommer upp i andra klasser.
Vi var först ut i ringen så innan allt drog igång tog jag chansen att gå med Dexter i ringen så han fick nosa lite. Är mycket löptikar på gång just nu och Dexter har ibland svårt att koncentrera sig när det är mycket lukter. Så han fick gå och snusa och "kissa in" området lite.
Så blev det dags... nervös var matte, men Dexter var så cool, han travade vid min sida som han aldrig gjort annat och när vi stod uppställda brydde han sig inte om något annat än korven i min hand.
Domaren var trevlig, fin mot hundarna och Dexter verkade gilla henne. Jag sa att jag ville visa tänder på honom själv och hon instruerade mig hur jag skulle göra. Men Dexter ville inte sitta ner mellan mina ben som domaren tipsade om så han fick stå upp. Det gick jättebra att visa hans tänder sen, och då tittade domaren ändå länge och väl.
Han stod fint när domaren kände igenom honom, men så tyckte hon nog att han såg lite stor ut så de hämtade mätstickan. Jag fick en chock när hon sa att han var 52 cm hög! Hon märkte att jag var skeptiskt och mätte en gång till, ja de fick det till 52 cm. Senare i en annan klass mätte de en annan hund och märkte då att mätsticka var fel ihopsatt, så Dexters höjd stämmer inte med 52 cm.
Vi fick iallafall springa igen för domaren och det gjorde han bra, det var en liten ring så vi fick ingen bra fart tyvärr.
Sen ställde vi upp framför domarbordet och då fick jag honom att stå riktigt bra! Fick snurra några gånger för att ändra ställning, men överlag stod han finare än han någonsin gjort! Så kul det var!
Vi fick jättebra kritik, men Razz blev tillslut etta och Dexter tvåa. Kul att domaren berättade för både Maria, Razz ägare, och mig varför hon dömde som hon gjorde och hur hon tänkte. Hon sa att Dexter hade en del outvecklade partier och det skulle rätta till sig, men idag var Razz finare. Med andra ord blir Dexter alltså perfekt när han är vuxen! Så tolkar vi det iallafall, hihi.
Vi pustade ut efter bedömningen och Dexter fick så mycket korv han orkade äta, vi var så stolta och nöjda med hans insats, han är så lydig och fin!!
När vi skaffade hund var det verkligen inte för att ställa ut eller avla på, vi ville ha en familjemedlem och hobby, en hund att träna med. Men det har visat sig ganska kul att ställa ut, även om Dexter inte vinner eller får utmärkelser. Det är roligt för oss att träffa andra pinscherägare, bra miljöträning för Dexter och mysigt att vi hela familjen åker ut på små äventyr och gör något tillsammans.
Vi stannade en stund för att se hur det gick för våra vänner i de andra klasserna och sen begav vi oss mot utgången. Fick syn på en fotograf som tog professionella bilder på hundar, man tog bilder och bestämmer sig sen om man vill köpa. Såklart världens sötaste hund måste fotas, så vi ställde upp Dexter för plåtning. Detta visade sig vara svårare än att visa honom på utställning! Men tror det blev flera fina bilder på honom sittande, liggande och även en där han sitter vackert! Ska bli spännande att se dem när de kommer om en vecka!
Efter en välförtjänt kissrunda fick Dexter vila i bilen och vi gick in och handlade alldeles för mycket hundgrejer, roligt, roligt!
Kom hem vid lunch och fick mat i magen vartefter vi alla tre somnade i soffan.
Vilken bra dag, vi är stolta ägare till en så fin, lugn och glad hund!
Vi tog inte med buren, för förra gången vägrade han ändå gå in i den. Men detta gjorde ju också att en av oss var tvungen att sitta och hålla Dexter hela tiden.
Men så duktig han var!! Lite orolig precis när vi kom in, men lugnade sig efter några minuter och satt sen hela tiden och bara tittade, sa inte ett knyst!
Klart att han var lite nyfiken på vissa hundar som gick förbi, men han lyssnade ganska bra på oss och var inte alls vild eller bråkig. Vi såg andra hundar som levde rövare, skällde konstant eller gnällde och var oroliga och då blev vi så stolta och glada för vår lille kille som bara satt och tittade.
I vår klass var det som vanligt bara Dexter och hans bror Razz. Vi hade hoppats på fler så man kunde jämföra med flera hundar, vi har blivit jämförda med Razz på alla utställningar hittills.
Men man får väl acceptera det i en så liten ras, och hoppas det fler hundar när vi lämnar valpklassen och kommer upp i andra klasser.
Vi var först ut i ringen så innan allt drog igång tog jag chansen att gå med Dexter i ringen så han fick nosa lite. Är mycket löptikar på gång just nu och Dexter har ibland svårt att koncentrera sig när det är mycket lukter. Så han fick gå och snusa och "kissa in" området lite.
Så blev det dags... nervös var matte, men Dexter var så cool, han travade vid min sida som han aldrig gjort annat och när vi stod uppställda brydde han sig inte om något annat än korven i min hand.
Domaren var trevlig, fin mot hundarna och Dexter verkade gilla henne. Jag sa att jag ville visa tänder på honom själv och hon instruerade mig hur jag skulle göra. Men Dexter ville inte sitta ner mellan mina ben som domaren tipsade om så han fick stå upp. Det gick jättebra att visa hans tänder sen, och då tittade domaren ändå länge och väl.
Han stod fint när domaren kände igenom honom, men så tyckte hon nog att han såg lite stor ut så de hämtade mätstickan. Jag fick en chock när hon sa att han var 52 cm hög! Hon märkte att jag var skeptiskt och mätte en gång till, ja de fick det till 52 cm. Senare i en annan klass mätte de en annan hund och märkte då att mätsticka var fel ihopsatt, så Dexters höjd stämmer inte med 52 cm.
Vi fick iallafall springa igen för domaren och det gjorde han bra, det var en liten ring så vi fick ingen bra fart tyvärr.
Sen ställde vi upp framför domarbordet och då fick jag honom att stå riktigt bra! Fick snurra några gånger för att ändra ställning, men överlag stod han finare än han någonsin gjort! Så kul det var!
Vi fick jättebra kritik, men Razz blev tillslut etta och Dexter tvåa. Kul att domaren berättade för både Maria, Razz ägare, och mig varför hon dömde som hon gjorde och hur hon tänkte. Hon sa att Dexter hade en del outvecklade partier och det skulle rätta till sig, men idag var Razz finare. Med andra ord blir Dexter alltså perfekt när han är vuxen! Så tolkar vi det iallafall, hihi.
Vi pustade ut efter bedömningen och Dexter fick så mycket korv han orkade äta, vi var så stolta och nöjda med hans insats, han är så lydig och fin!!
När vi skaffade hund var det verkligen inte för att ställa ut eller avla på, vi ville ha en familjemedlem och hobby, en hund att träna med. Men det har visat sig ganska kul att ställa ut, även om Dexter inte vinner eller får utmärkelser. Det är roligt för oss att träffa andra pinscherägare, bra miljöträning för Dexter och mysigt att vi hela familjen åker ut på små äventyr och gör något tillsammans.
Vi stannade en stund för att se hur det gick för våra vänner i de andra klasserna och sen begav vi oss mot utgången. Fick syn på en fotograf som tog professionella bilder på hundar, man tog bilder och bestämmer sig sen om man vill köpa. Såklart världens sötaste hund måste fotas, så vi ställde upp Dexter för plåtning. Detta visade sig vara svårare än att visa honom på utställning! Men tror det blev flera fina bilder på honom sittande, liggande och även en där han sitter vackert! Ska bli spännande att se dem när de kommer om en vecka!
Efter en välförtjänt kissrunda fick Dexter vila i bilen och vi gick in och handlade alldeles för mycket hundgrejer, roligt, roligt!
Kom hem vid lunch och fick mat i magen vartefter vi alla tre somnade i soffan.
Vilken bra dag, vi är stolta ägare till en så fin, lugn och glad hund!
lördag 19 mars 2011
Examensdags årskurs 2
Då var ännu en kurs till ända och det åttonde och sista tillfället skulle avlutas med en liten examen.
När vi kom till kursen märktes det redan att Dexter var ofokuserad efter att ha träffat en löptik tidigare under dagen så förväntningarna var inte skyhöga från min sida.
Dexter och jag var först ut av alla och tillsammans med instruktören skulle vi genomföra vissa bestämda moment.
Det första momentet var linföring, alltså vanlig promenad med höger om, vänster om, halt, språngmarch m.m., alltså rena militärexercisen. Dexter hade 100% fokus höll sig tätt intill mig och tittade på mig hela tiden och det gick fantastiskt bra. Instruktören var supernöjd men om man skulle klaga på något var det att jag gjorde höger om för snabbt så Dexter kom en bit ifrån mig eftersom han inte visste när jag tänkte stanna.
Nästa moment var ligg kvar i 30 sekunder samtidigt som jag gick en bit därifrån, det klarade han galant, även sitta kvar när instruktören kom fram och sklakade hand med mig.
Så långt gick allt över förväntan sen skulle jag göra en inkallning och plötsligt får Dexter syn på Linda som står vid klubbstugan och filmar och istället för att komma till mig när jag kallade sprang han till henne istället....Efter det var det omöjligt att få kontakt med honom igen, han hade kommit ur fokus och sprang runt på apellplan och nosade runt efter olika dofter, troligtvis tikar. Vi skulle hoppa över ett hinder med men eftersom det inte gick att få kontakt med honom så fick vi vänta med det momentet och försöka få honom lugn under tiden istället.
Till sist var han lite mer fokuserad och hoppade över hindret men det blev kraftigt avdrag eftersom han fick skjuta på det. Sista testet var att kolla tänderna vilket är bra träning eftermorgondagen, även det gick vi bet på eftersom Dexter redan var stirrig.
Hade Dexter kunnat behålla fokus under inkallning och hinderhoppningen hade vi fått fantastiska poäng och hamnat på "prispallen" nu blev det inte så men jag är ändå otroligt nöjd eftersom Dexter var så duktig i början!!
Nu är det sovdags för att vila upp oss inför morgondagens utställning!
När vi kom till kursen märktes det redan att Dexter var ofokuserad efter att ha träffat en löptik tidigare under dagen så förväntningarna var inte skyhöga från min sida.
Dexter och jag var först ut av alla och tillsammans med instruktören skulle vi genomföra vissa bestämda moment.
Det första momentet var linföring, alltså vanlig promenad med höger om, vänster om, halt, språngmarch m.m., alltså rena militärexercisen. Dexter hade 100% fokus höll sig tätt intill mig och tittade på mig hela tiden och det gick fantastiskt bra. Instruktören var supernöjd men om man skulle klaga på något var det att jag gjorde höger om för snabbt så Dexter kom en bit ifrån mig eftersom han inte visste när jag tänkte stanna.
Nästa moment var ligg kvar i 30 sekunder samtidigt som jag gick en bit därifrån, det klarade han galant, även sitta kvar när instruktören kom fram och sklakade hand med mig.
Så långt gick allt över förväntan sen skulle jag göra en inkallning och plötsligt får Dexter syn på Linda som står vid klubbstugan och filmar och istället för att komma till mig när jag kallade sprang han till henne istället....Efter det var det omöjligt att få kontakt med honom igen, han hade kommit ur fokus och sprang runt på apellplan och nosade runt efter olika dofter, troligtvis tikar. Vi skulle hoppa över ett hinder med men eftersom det inte gick att få kontakt med honom så fick vi vänta med det momentet och försöka få honom lugn under tiden istället.
Till sist var han lite mer fokuserad och hoppade över hindret men det blev kraftigt avdrag eftersom han fick skjuta på det. Sista testet var att kolla tänderna vilket är bra träning eftermorgondagen, även det gick vi bet på eftersom Dexter redan var stirrig.
Hade Dexter kunnat behålla fokus under inkallning och hinderhoppningen hade vi fått fantastiska poäng och hamnat på "prispallen" nu blev det inte så men jag är ändå otroligt nöjd eftersom Dexter var så duktig i början!!
Nu är det sovdags för att vila upp oss inför morgondagens utställning!
onsdag 16 mars 2011
Slyngelkurs i skogen
Denna gången skulle vi ha kursen ute i de mörka skogarna i Toarp(utanför Svedala). Vägbeskrivningen dit var minst sagt värdelös men jag lyckades hitta.
Lite orolig var jag att Dexter skulle dra så som han gjorde under pinscherträffen men han var faktiskt riktigt duktig!
Vi började med att hundarna skulle vara lugna och sitta vid vår sida utan att röra sig i 2 minuter. Dock hade Dexter redan suttit i 3 minuter innan tiden började. Tror det var 7 hundar totalt och Dexter var den enda hunden som klarade det, duktiga fina hunden. Mycket gnisslande var det men han satt kvar i alla fall.
Efter detta började äventyret, vi gick en liten runda där hundarna fick hoppa på stockar, krypa under stockar, hoppa mellan träd, gå hinderbana m.m. Ganska kul faktiskt. Vi fick även prova på apport där instruktören kastade iväg en favoritleksak och vi skulle släppa hunden och se om den sprang dit. Dexter sprang fram till instruktören och ville ha korven i hennes ficka istället, ingen apporterande hund men spårhund är han vilket vi märkte när vi la ut ett spår senare.
Först så var det den "klassiska" banan, trampa och släpp godis varje dm, vik av 90 grader och trampa och släppa godis varannan dm, vik av 90 grader igen, inget godis längs spåret och sen en stor godishög i målet!
För att vi lättare skulle kunna veta var vi vek av satte vi pinnar, som i detta fall var blyertspennor i marken , så vi kunde se om hundarna var på rätt väg.
Detta funkade jättebra och instruktören tyckte att jag skulle prova att se om han även spårade min doft så jag fick gå iväg långt bort och göra ett långt spår utan godis medan hon höll i honom. När jag var klar gick jag och hämtade Dexter och han satte iväg i full fart med nosen i marken och vek inte av från spåret en gång, han verkade tycka det var jättekul. Självklart fick han belöning när han kom till målet.
När denna kursen är slut som den är på Söndag så hoppas jag vi kan hitta en spårkurs för honom så han får arbeta med det han tycker är roligast!
Lite orolig var jag att Dexter skulle dra så som han gjorde under pinscherträffen men han var faktiskt riktigt duktig!
Vi började med att hundarna skulle vara lugna och sitta vid vår sida utan att röra sig i 2 minuter. Dock hade Dexter redan suttit i 3 minuter innan tiden började. Tror det var 7 hundar totalt och Dexter var den enda hunden som klarade det, duktiga fina hunden. Mycket gnisslande var det men han satt kvar i alla fall.
Efter detta började äventyret, vi gick en liten runda där hundarna fick hoppa på stockar, krypa under stockar, hoppa mellan träd, gå hinderbana m.m. Ganska kul faktiskt. Vi fick även prova på apport där instruktören kastade iväg en favoritleksak och vi skulle släppa hunden och se om den sprang dit. Dexter sprang fram till instruktören och ville ha korven i hennes ficka istället, ingen apporterande hund men spårhund är han vilket vi märkte när vi la ut ett spår senare.
Först så var det den "klassiska" banan, trampa och släpp godis varje dm, vik av 90 grader och trampa och släppa godis varannan dm, vik av 90 grader igen, inget godis längs spåret och sen en stor godishög i målet!
För att vi lättare skulle kunna veta var vi vek av satte vi pinnar, som i detta fall var blyertspennor i marken , så vi kunde se om hundarna var på rätt väg.
Detta funkade jättebra och instruktören tyckte att jag skulle prova att se om han även spårade min doft så jag fick gå iväg långt bort och göra ett långt spår utan godis medan hon höll i honom. När jag var klar gick jag och hämtade Dexter och han satte iväg i full fart med nosen i marken och vek inte av från spåret en gång, han verkade tycka det var jättekul. Självklart fick han belöning när han kom till målet.
När denna kursen är slut som den är på Söndag så hoppas jag vi kan hitta en spårkurs för honom så han får arbeta med det han tycker är roligast!
söndag 6 mars 2011
Slyngelkurs del 6
Nytt pass på slyngelkursen, 6e gången redan, känns inte som om vi har utvecklats så mycket denna kursen alls, knappt något faktiskt. Första kursen var ganska bra men denna är mest tråkig. Instruktören frågade om det var något särskilt vi ville träna på den här gången varav någon sa att de ville träna på "sitt kvar"! Jag och Dexter bara tittade på varandra av förvåning, vi har gjort detta 100 gånger och det funkar varje gång, kan vi inte göra något roligare istället?
Men så här blev det så vi gick ut och förberedde oss på att börja träna när alla hundar blev inkallade igen. Tydligen hade vi gått ut på fel sätt, vi hade gått först och haft hunden efter oss men det räckte inte nu längre. Först ska hunden sitta och sedan ska man gå ut och sen får hunden komma efter...
Till sist när alla hundar och hussar och mattar kommit ut fanns det inte så mycket tid kvar att träna sitt kvar kommandot. Som vanligt gick det jättebra och Dexter fick massa beröm och godis. Efter det skulle vi gå fint utan koppel och det funkade inte alls, Dexter sprang bara runt och nosade och jag fick ingen kontakt med honom. Slutade med att jag fick ta koppel på honom men inte det heller hjälpte, han bara drog och nosade och lyssnade inte alls på mig, tittade inte ens åt mitt håll. Efter att instruktören såg detta och jag förklarade detta för henne tog hon hon honom med sig för att visa mig hur man skulle göra men kom tillbaka efter 10 minuter med orden " det går inte alls att få kontakt med honom",(precis som jag sa).
Hon frågade om han träffat någon löptik nyligen och jag nämnde Wilda på utställningen i Hässleholm för en vecka sedan . Hon var övertygad att detta var orsaken till beteendet och nu när Dexter kom till appellplan kände han intressanta dofter igen. Det bästa var att lägga ut ett lite svårare spår i skogen så han får jobba ordentligt och tänka på annat ett tag för att bli av med det här beteendet tyckte hon. Det kunde även ha med Dexters ointresse av maten trodde hon.
Inga foton från kursen men vi var ute i vår underbara pildammspark och tog bilder på vad som kändes som den första vårdagen!
Men så här blev det så vi gick ut och förberedde oss på att börja träna när alla hundar blev inkallade igen. Tydligen hade vi gått ut på fel sätt, vi hade gått först och haft hunden efter oss men det räckte inte nu längre. Först ska hunden sitta och sedan ska man gå ut och sen får hunden komma efter...
Till sist när alla hundar och hussar och mattar kommit ut fanns det inte så mycket tid kvar att träna sitt kvar kommandot. Som vanligt gick det jättebra och Dexter fick massa beröm och godis. Efter det skulle vi gå fint utan koppel och det funkade inte alls, Dexter sprang bara runt och nosade och jag fick ingen kontakt med honom. Slutade med att jag fick ta koppel på honom men inte det heller hjälpte, han bara drog och nosade och lyssnade inte alls på mig, tittade inte ens åt mitt håll. Efter att instruktören såg detta och jag förklarade detta för henne tog hon hon honom med sig för att visa mig hur man skulle göra men kom tillbaka efter 10 minuter med orden " det går inte alls att få kontakt med honom",(precis som jag sa).
Hon frågade om han träffat någon löptik nyligen och jag nämnde Wilda på utställningen i Hässleholm för en vecka sedan . Hon var övertygad att detta var orsaken till beteendet och nu när Dexter kom till appellplan kände han intressanta dofter igen. Det bästa var att lägga ut ett lite svårare spår i skogen så han får jobba ordentligt och tänka på annat ett tag för att bli av med det här beteendet tyckte hon. Det kunde även ha med Dexters ointresse av maten trodde hon.
Inga foton från kursen men vi var ute i vår underbara pildammspark och tog bilder på vad som kändes som den första vårdagen!
torsdag 3 mars 2011
Dexter finaste hunden på utställning i Hässleholm
Så var det dags för ännu en inofficiell utställning, denna gången i Hässleholm. Både Dexters bror Razz, och systern Wilda skulle dyka upp så det skulle bli kul. Som vanligt på utställningar så är det svårt att veta vilken tid man ska vara redo. Vi hade fått indikationer på att han skulle visas runt 11.30 så vi var där redan vid 9.30 för att Dexter skulle hinna vänja sig vid miljön och lugna ner sig innan det var dags.
Peptalk
Det var en förfärlig massa hundar där, tror det var runt 500 och det drog ut på tiden så vi kom inte in förrän 12.30. Dexter var så sömnig men när han kom in i ringen så skärpte han till sig. Nu skulle vi se om all träning som Linda haft med honom hade gjort någon nytta. Allting gick bra och han sprang så fint runt bredvid matte i sitt nya utställningskoppel men när domaren skulle undersöka honom spårade det ur helt....
Cornelia hjälper till med förberedelserna.
Dexter tyckte inte alls att han skulle visa tänderna för domaren och slingrade sig, hoppade bakåt och försökte komma därifrån. Han stirrade upp sig väldigt och Linda fick visa de istället vilket hon skulle ha gjort från början nu med facit i hand. När domaren sen skulle undersöka hunden så var han redan så uppstirrad och stressad så det funkade väldigt dåligt. Panik ska man nog inte kalla det men han trivdes inte alls i situationen vilket Dexter visade med hela sitt kroppsspråk tyvärr.
Precis som förra gången så vann Razz BIR (Bäst i ras) och slog än en gång ut Dexter.
Kritiken har jag försökt tyda till:
8 Månaders markerad hane. Välformat huvud, fina öron, mörka vackra ögon.
Fint Nosparti, goda vinklar fram, något öppna bak.
Vacker hals, något överbyggd rygglinje, avfallande kors.
Passande stomme, fina tassar, rör sig trångt bak, bra fram och från sidan.
Välpresenterad.
Vad allt det betyder vet jag inte men han vann inte i alla fall men Dexter är i alla fall den finaste hunden i våra ögon och om inte domarna kan se det så är det deras förlust! =)
Peptalk
Det var en förfärlig massa hundar där, tror det var runt 500 och det drog ut på tiden så vi kom inte in förrän 12.30. Dexter var så sömnig men när han kom in i ringen så skärpte han till sig. Nu skulle vi se om all träning som Linda haft med honom hade gjort någon nytta. Allting gick bra och han sprang så fint runt bredvid matte i sitt nya utställningskoppel men när domaren skulle undersöka honom spårade det ur helt....
Cornelia hjälper till med förberedelserna.
Dexter tyckte inte alls att han skulle visa tänderna för domaren och slingrade sig, hoppade bakåt och försökte komma därifrån. Han stirrade upp sig väldigt och Linda fick visa de istället vilket hon skulle ha gjort från början nu med facit i hand. När domaren sen skulle undersöka hunden så var han redan så uppstirrad och stressad så det funkade väldigt dåligt. Panik ska man nog inte kalla det men han trivdes inte alls i situationen vilket Dexter visade med hela sitt kroppsspråk tyvärr.
Precis som förra gången så vann Razz BIR (Bäst i ras) och slog än en gång ut Dexter.
Kritiken har jag försökt tyda till:
8 Månaders markerad hane. Välformat huvud, fina öron, mörka vackra ögon.
Fint Nosparti, goda vinklar fram, något öppna bak.
Vacker hals, något överbyggd rygglinje, avfallande kors.
Passande stomme, fina tassar, rör sig trångt bak, bra fram och från sidan.
Välpresenterad.
Vad allt det betyder vet jag inte men han vann inte i alla fall men Dexter är i alla fall den finaste hunden i våra ögon och om inte domarna kan se det så är det deras förlust! =)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)