Malmö Hundutställning

Då var det dags för ny utställning, denna gång på hemmaplan i den nya mässhallen i Malmö. Linda och jag var ganska överens om att vi inte tänkte ställa ut honom speciellt mycket mer om det inte gick bra denna gången heller, men det gjorde det!

Som alltid så är det mest väntetid på utställningarna, veterinärbesiktningen stängde kl 11 och vi skulle troligtvis inte in förrän närmre 13 så vi letade upp en bra plats vid ring 26 där vi skulle in och satte oss ner och väntade. Under dagen var det ca 2000 hundar där och det var otroligt trångt i gångarna där hundar, besökare, barnvagnar, rullstolar och kärror skulle samsas om det minimala utrymmet som fanns mellan ringarna.

Dexter fick ligga på sin filt och var ganska duktig men ibland kom det en hund förbi som luktade på honom utan att han gett sitt medgivande så han tyckte inte om det. Inte heller tyckte han om när det för mycket hundar som skällde så det var två ganska påfrestande timmar för honom.

När det blev vår tur gick Linda in med honom och direkt tittade den slovenska domaren på honom, kände igenom och tittade på tänderna. Lite väl snabbt gick det, normalt brukar man ju springa några varv och sen brukar domaren hälsa på hunden innan hon tittar på tänderna. Dexter tyckte också det var obehagligt att en främmande människa kom fram och öppnade munnen på honom och backade lite men uppförde sig ändå och domaren kunde utföra sin genomgång.

Efter att ha sprungit runt lite i ringen så hamnade Dexter på den platsen där det stod en etta på golvet. Jag tänkte inte så mycket på det eftersom de brukar flytta runt hundarna allt efter som. Inte ens när domaren höll fram ett rött kort blev jag direkt upphetsad och sen fick han ett blågult kort också, då började jag förstå att det nog hade gått rätt bra. Det var över lika snabbt som det börjat och Linda kom ut med lite lappar samt ett omdöme där det stod att läsa att Dexter vunnit sin klass!!

Kritiken var kort men koncis:

Elegant strong male. Very beuatiful head. Nice neck, strong compact body. Very nice movements!

Kanske kan det vara så att all löpning med Dexter har gjort att han musklat sig fint. Linda springer ju med honom en längre runda några gånger i veckan och jag cyklar så han får springa bredvid när han ska på hunddagis.

Vår uppfödare var där också och gratulerade till certet som vi nyss fått. Det lät ju bra med cert men vad det innebar visste ingen av oss. Dessutom skulle vi in snart igen och tävla om bästa hane bland pinschrarna. Denna gången gick det ännu snabbare och Dexter fick möta en Svensk utställningschampion, Taurus från Hicksons kennel som vann, men Dexter blev andra bästa hane och fick en orange lapp där det stod Reserv CACIB.

Det var mycket på en gång och efter allt var över fick vi förklarat ungefär vad som hänt.

Först fick Dexter ett rött kort vilket betyder Excellent och är det högsta betyget man kan få. Dessutom vann han sin klass och gick då vidare för att tävla om certifikat. Eftersom hunden han tävlade mot var champion vilket man blir efter man vunnit tre certifikat gick certifikatet automatiskt över till Dexter. Taurus fick däremot CACIB som gör att han är på god väg att bli internationell champion. Vårt reserv CACIB spelade ingen roll så länge som den vinnande hunden inte redan är internationell champion.

Efter att ha gått runt på mässan och tittat på utställningarna samt köpt lite godsaker till vår vinnare och tittat på agility tävling gick vi och hämtade ut våra priser vid sekretariatet. Vi fick 2 rosetter samt en pokal för våra lappar och ville föreviga detta med ett kort på utställningsplatsen innan vi åkte hem. Tyvärr var Dexter helt slut efter den långa dagen och alla intryck så han stod som en hösäck, men vi ska försöka ta nya foton senare och lägga upp.

Efter den här utställningen blev vi taggade att fortsätta jaga certifikat så att Dexter kan bli svensk utställningschampion, SE UCH så nu blir det nog fler utställningar =)

Nytt besök hos veterinären

Då var det dags för nytt besök hos veterinären för Dexter.

Strax innan jul kom han hem från hunddagiset och hade problem med att behålla maten. Han kräktes en hel del och fick inte behålla maten alls. I början när han var valp satte vi honom på skonkost och funderade på detta igen men efter att han inte kunnat behålla maten under fredag eller lördag beslutade vi oss för att skippa söndagens aktiviteter och åka till veterinär istället.

Denna gången tänkte vi prova ett nytt alternativ istället för djursjukhuset då vi inte har några direkt positiva erfarenheter därifrån och valde istället cityveterinären borta vid Värnhemstorget.

Bemötandet var väldigt positivt och vi fick hjälp förhållandevis snabbt ändå.

Det första var att veterinären kände igenom honom om han skulle ha ont eller något men det hade han inte. Troligtvis var det något han hade ätit trodde de som satt fast i magsäcken eller tarmarna och antingen kommer det ut naturligt eller får man operera ut det. Bara tanken att söva ner vår älskling och skära i honom fick mig illamående så jag hoppades verkligen att det inte skulle vara något sådant.

För att ta reda på det så var vi tvungna att röntga honom först och skulle då försöka få i honom kontrastvätska. Detta var en bra övning för ägarna och medan jag höll i honom försökte Linda spruta i kontrasten i honom. Jag ville flera gånger ta upp telefonen och fotografera men det fanns inga bra tillfälle. Stället såg ut om ett slagfält med kontrastvätska på golvet, väggarna, hunden, Linda och på mig så klart men han fick tillräckligt mycket i sig för att det skulle gå att röntga honom i alla fall.

Vi fick vänta en stund medan kontrasten gjorde verkan och la ut en filt till honom i väntrummet men Dexter hade svårt att bli helt avslappnad, kanske berodde det på matte och husses oro också. Ganska snart kom vi in i röntgenrummet där vi fick ta på oss betongförkläden mot strålningen och sedan själva hantera Dexter. Han skulle ligga stilla på sidan på en platta under tiden som plåten togs. Det blev en del kämpande men det gick ändå förhållandevis bra. Denna procedur upprepades tre gånger + en gång på rygg innan veterinären var helt nöjd.

Genom att se på bilderna kunde han konstatera att kontrasten inte satt fast och tog sig igenom systemet vilket betydde att operation inte skulle behövas i alla fall. Vilken lättnad det var för oss, han fick lite medicin samt blev satt på skonkost för säkerhets skull om det fanns någon irritation i magsäcken och sen kunde vi åka hem igen. En fullspäckad söndag där vi fick se nya platser och träffa andra personer som vi normalt inte hade gjort om vi inte haft hund!

Efter detta blev han bra igen!