Sommarkollo

Matte och Husse åkte till Frankrike för att gå på bröllop, då fick jag åka till Mattes föräldrar på "kollo".
Dagen när Matte och Husse skulle åka gick dom upp jättetidigt, typ halv 6 på morgonen, och ville att jag skulle gå ut och kissa då också! Vilken fräckhet att dra upp en mysigt sovande vovve för att kissa när man inte ens är nödig... När jag äntligen kom in igen lade jag mig till rätta, och då blev det puss- och kramkalas, Matte och Husse låg på golvet bredvid mig och kelade och kelade, jag ville bara sova och tyckte de var ganska jobbiga.
Men äntligen gick dom och jag somnade om.
Efter några timmar kom Mattes föräldrar Ulla och Pelle, med sig hade de även barnbarnet Cornelia som jag tycker väldigt mycket om! Jag blev jätteglad att se dem och de tog ut mig en runda i parken. Sen tyckte de att vi skulle åka bil, varför människor envisas med dessa hemska transporteringsmedel vet jag inte, de är inte speciellt roliga!
Vi kom så småningom fram till Everöd där Ulla och Pelle bor. Jag tycker om att vara där för de har en stor trädgård jag kan springa i och dessutom en altan med dörr som oftast står öppen, så man kan själv gå ut och in som man vill, detta passar en självständig pinscher utmärkt!

Jag var i Everöd i fem dagar så jag fick sova där också, detta hade Matte varit lite nervös för eftersom jag brukar ta en rallyrunda upp i sängen på morgonen för att säga godmorgon, och 20 kg vild pinscher kanske inte alltid uppskattas som den bör när objektet för hälsningen är en sovandes mormor över 70 år. Jag testade första morgonen med ett riktigt överraskningshopp, men Matte hade tyvärr sagt åt mormor att vara sträng, ett ordentligt "nej" och jag vågade sen inte hoppa upp i sängen mer.

Pudeln Sappo, gamla stofilen som också bor i huset i Everöd blir bara mer och mer avig mot mig. Han är visserligen mycket mindre än jag, gammal och har ont i höfterna men jag kan inte ens komma i närheten av honom förrän han visar sitt ogillande. Jag har helt gett upp att försöka leka med honom, men ibland tycket jag att jag inte förtjänar hans kritik och då käftar jag emot lite. Människorna tycket inte om när vi bråkar, men det är ju inte allvarligt, bara lite käbbel mellan en tonåring och en gubbe.

Annars har dagarna varit fyllda av mys i trädgåden, lek med Cornelia och hennes kompis Benjamin. Morfar Pelle cyklade med mig och det gick bra, jag sprang fort som vinden!
Jag spenderar mesta tiden på soffan på altanen, den står så bra till att om jag hör något kan jag bara sätta mig upp o se ut över hela trädgården. Tyvärr så är detta också morfar Pelles favoritsoffa och vi får inte plats båda samtidigt, trots att vi gjort tappra försök till det.

Mormor Ulla har skött om mig och fått mig att känna mig så ompysslad. Hon gör min tråkiga hundmat lite godare än hemma och har gått promenader med mig och bäddar till mig både i köket och på övervåningen.

Så var det plötsligt söndag och trots mina protester satte dom mig i bilen och körde mig till Malmö igen. Efter en kisstur i parken fick jag komma hem och det var ganska skönt, jag var så trött, däckade på favoritstället, hallmattan, direkt när vi kom in, orkade inte ens resa mig för att säga hejdå när de gick. Jag var inte ensam så länge, efter bara några timmar kom Husse och Matte hem. Nytt puss- och kramkalas, de lade sig på golvet hos mig och man skulle kunna tro att de inte sett mig på ett år minst.
Det var kul att se dem också, men nu var jag trött och ville sova!
Dagen efter var Matte ledig och det var skönt, jag behövde en lugn dag, var ute några promenader, och en löprunda med Matte, men resten av dagen bara sov jag!

Våren med Dexter

Det har gått en tid sen vi uppdaterade bloggen, varit fullt upp, men ska försöka sammanfatta våren...
Dexter kom in i sin trotsålder och började plötsligt glömma sitt namn. Han som tidigare kunnat vara lös lite då och då för att han snällt följde matte eller husse, sprang nu hej vilt och totalt ignorerade sina lockande ägare, "dom kallar på Dexter, kan inte vara mig dom menar..."
Inget går upp mot att leka med andra hundar och att passera en annan hund blev en riktig dragkamp varje gång, Dexter ville fram till ALLA och hälsa, men det ville inte matte! Speciellt tikar var intressanta och även om vissa tikar sa till på skarpen när den påflugna ynglingen blev för närgången, hindrade detta inte honom, utan han försökte igen och igen och igen....

Träningen blev även den lidande ett tag, Dexter stängde som vanligt öronen och tittade på ett annat håll när man gav kommando. Det var nästan skrattretande tydligt hur han demonstrerade sin ovilja att lyda. På rallylydnadskursen var det även två av tikarna som löpte och Dexter tyckte de luktade otroligt gott i flera veckor, så han kunde inte tänka på något annat!

Nu fyller han snart ett år vår lille grabb, och för bara några veckor sen så vände det, trots-beteendet avtog och han började med ens lyssna och lyda igen! Som om bomullen trillat ut ur öronen, han var tillbaka, vår fina hund. Hade honom lös nere på hundrastplatsen vid ribersborg och när jag kallade så kom han, trots att han lekte med en annan hund!!!
Vi hoppas det håller i sig, men är medvetna om att det kan gå i vågor, och löptikar kommer nog alltid att få vår casanova ur balans är jag rädd...

Under trotsperioden fick vi bra tips av vår hundtränare och vän Linda, som också har pinscher. Vi har helt enkelt tagit ett steg tillbaka med träningen, inte försökt lära honom något nytt utan bara kört grundträning och haft tålamod. När han var som mest uppvarvad och okoncentrerad fick vi prova oss fram till ett sätt för att få hans uppmärksamhet. Vi satte honom vid sidan, tog ett steg, satte honom igen och tog ett steg, eller två om det gick utan att han for iväg, satte honom igen, och så höll vi på tills han tittade och lyssnade på föraren.

Det har fungerat bra även när man passerar hundar, där provade vi också olika tekniker, skvallerträning fungerar ganska bra, vi går ut en bit från stigen, sätter Dexter och när han tittar på föraren får han beröm och godis. Detta gjorde att han slutade rusa och dra mot den andra hunden. Nu kan vi för det mesta bara gå förbi och ger beröm när han tittar på föraren. Vissa hundar luktar dock väldigt gott tydligen för då bara måste han fram till dem, och då är det bara att stanna och börja från början; in till kanten, sätta honom osv.

Dexter har ändå inte varit hälften så jobbig som andra hundar man hört om i trotsåldern, han har inte försökt sätta sig upp mot oss och är alltid lugn och fin hemma. Vi har haft tur med vår vovve, men är ändå glada att tonårstrotset verkar ta slut nu!

Dexter älskar att klättra och balansera på saker, en dag skulle jag få honom att hoppa igenom en grenklyka på ett träd, då han var uppe fortsatte han dock uppför grenen! Vi gjorde det igen, och samma sak hände, denna gång fick vi det på film! Dexter klättermus!