En härlig sommardag som valpägare

Så skönt att äntligen ha hela familjen samlad igen. Vi har dock varit otroligt nojiga och inte släppt Dexter ur vårt sikte en sekund. Jag skippade träningen idag för säkerhets skull om ifall att något otäckt skulle hända. Linda sov på en madrass på golvet bredvid hundkorgen med en hand på Dexter hela tiden för att hålla kontakt och direkt märka om han började skaka eller något igen.
På grund av vår nojighet så blev Dexter väckt ett par gånger när han sov och drömde att han jagade kaniner eller något, och då trodde Linda det var något anfall på gång och väckte honom men han somnade snabbt om igen.

Det är ju verkligen en helt annan hund vi fått tillbaka, han är pigg, glad, lekfull, nyfiken och full av energi precis som en liten valp ska vara! Jag har ju bara träffat honom lite på kvällarna då han varit lite trött och sen på lördag när han var sjuk så jag hade inte fått uppleva Dexter riktigt. Han har fått kortison under tiden han låg på sjukhuset och vi ska fortsätta med att ge honom det och även antibiotika så kluriga Linda kom på att man kan spruta in det i köttbullarna som han ändå slukar direkt.

Kortisonet har ju en sidoeffekt som gör att Dexter dricker mycket och kissar mycket så rumsrenhetsträningen har blivit lite åsidosatt för tillfället. Det funkar inte att springa ut var 15 minut så vi tar ut honom en gång i timmen ungefär och ibland när vi ser att något e på gång men det har blivit en hel del olyckor idag, ett lågt pris att betala för att få hem vår lilla älskling! När han kissar så säger vi kissa, ska se om vi kan lära honom det på kommando, borde inte vara någon skillnad om det är inne eller ute men när han gör det ute får han dessutom beröm och en köttbulle. Verkar som han börjar förstå det nu för efter att han kissat ute och fått beröm så tittar han upp mot köttbullsfickan =)

Det var fantastiskt väder idag och en stor del av dagen spenderades i parken där det verkligen blev miljöträning för Dexter. De höll på att förbereda för ett motionslopp idag och det var massa folk, fordon, scen med högtalaranläggning m.m. Som om det inte räckte kom 2 skolklasser och spelade brännboll dessutom men han klarade av alltihop fantastiskt bra.

Eftersom jag inte är så nära Dexter som Linda är försökte jag "bonda" lite med honom och övade inkallning med köttbulle. När jag kallade Dexter skulle han titta på mig och sen visade jag köttbullen och under tiden han sprang fram mot mig så sa jag kom. Tyckte det funkade riktigt bra och provade med olika avstånd och han kom varje gång.

Dexter har även fått träna på att vara i sin bilbur fast den står inne i vardagsrummet. Den ser riktigt mysig ut, nästan så man blir avundsjuk och han fann sig snabbt tillrätta. När vi stängde igen den och han insåg att han var instängd började han krafsa och yla. Efter en liten stund så slappnade han av och la sig tillrätta och då öppnade vi buren igen.

Vi har även gått igenom kloklippning för första gången sen vi fått hem honom nu. Igår ville vi bara ha det mysigt med honom och inte tvinga något mer på honom efter alla sprutor och blodprov som han fått utstå. Linda fick klippa denna första gången eftersom hon är mer van vid det än mig och vi vill att första gången inte ska vara en negativ upplevelse. Det blev en klo lite då och då varvat med massa kel och mys och bus och till sist så var alla klorna klippta.

Jag har provat att ha kloklipparen framme och klippa lite i luften framför honom när vi kelar bara för att han ska vänja sig vid den. Har läst om så många som har problem med kloklippning så vi ville ta tag i det direkt.

Det är verkligen skönt att han är frisk och vi börjar slappna av mer och mer och tro på att han kommer att fortsätta vara frisk också. Men han är trots allt fortfarande svajig i bakdelen och har inte full balans, hoppas verkligen detta rättar till sig snart!

vaccinationskomplikation

Vi hade tyckt att Dexter verkat lite hängig och slö de senaste dagarna och dessutom så hade han sina skakningar. När vi var ute och gick darrade han i hela kroppen och ville bara hem och även när vi låg i soffan skakade han. Vi provade att lägga filt på honom men den tog han bara bort så det var inte för att han frös. Han verkade trygg med oss och sitt hem annars och sov väldigt mycket, lite för mycket tyckte vi. Vi ringde uppfödaren Pia och förklarade vår oro men hon tyckte det var helt normalt, dessutom darrade några av de andra valparna i kullen med. Lite betryggande var det att höra men anledningen skulle visa sig vara en helt annan och de nästa 24 timmarna skulle bli väldigt händelserika visade det sig.

Farmor kom på besök en stund och vi tänkte ta en liten promenad eftersom Dexter var så seg och trött här inne. Han behöver komma ut och lufta sig och lära känna omgivningen tänkte vi. Bar ner honom för trappan och satte honom på gräset och han kissade direkt, fick en köttbulle som belöning som vanligt. När vi sedan skulle gå vidare uppträdde Dexter lite konstigt, han satte ena tassen snett framför den andre och såg ut som om han skulle tappa balansen vilket han även gjorde och föll omkull. Den lilla kroppen började rycka och det såg ut som ett epileptiskt anfall, det rann även lite ur mungipan på honom. Vi insåg att saker inte stod rätt till och bar upp honom i lägenheten igen där vi la honom på golvet, han återhämtade sig då ganska snabbt. Jag ringde djursjukhuset i Malmö och de höll med om att det inte lät speciellt bra och rekommenderade oss att komma in. Dock hade de kö och kunde inte garantera när vi kunde få träffa en veterinär.

Vi slängde oss i bilen och åkte iväg, Dexter var trött och väldigt lugn och inte ett pip hördes från honom. Det var några före oss på sjukhuset bl.a en dräktig schäfer och en katt som inte kunde kissa. Under tiden så satt vi och klappade och kramade vår kära lilla vovve. Farmor hade under tiden googlat på symptomen vilka motsvarade förgiftning. Dexter är ju en nyfiken liten valp så han kanske har fått i sig något på gården som har blivit besprutat. Jag lyckades få tag på ordförande för föreningen där vi bor som kunde berätta att inga gifter användes på området så det kunde vi utesluta.

Till sist fick vi träffa en veterinär som undersökte Dexter men hon kunde inte hitta något direkt fel utan vi var tvungna att komma in för provtagning och utredning dagen efter istället. Om vi ville kunde vi låta honom vara kvar över natten men vi såg ingen mening med det så vi åkte hem istället. Den korta undersökningen gick på nästan 1400 kronor eftersom det var en Söndag, men det är väl Murphys lag som säger att ska det hända så ska det hända då.

Vi fick tag på Pia och berättade vad som hade hänt och hon sa att det var ett kullsyskon till som hade fått samma reaktion och nu befann sig på Lunds djursjukhus. När vi berättade vad som hänt Dexter la hon ihop ett plus ett och insåg att troligen så var det en allergisk reaktion av vaccineringen som de hade fått för 10 dagar sedan. Detta skulle åtgärdas med kortison tabletter direkt. Vi ringde djursjukhuset i Malmö med vår nyvunna kunskap och berättade detta för de men de kände inte till något sådant och menade på att om valpar får en reaktion så sker det oftast några timmar efter vaccineringen, inte 10 dagar som det var fråga om här, inte heller ville de ge kortison till honom.

Tydligen så har det inte gjorts någon studie på just Pinschers i Sverige men det finns en del forskning framförallt i Finland samt en hel del artiklar som publicerats angående detta bl.a i Svensk Veterinärtidning 6/2006 som bekräftar ovanstående.

Nu är det ju så att de har väldigt bred kunskap på djursjukhusen men kanske inte spetskompetensen för Pinschers så vi litade på Pia. Jag körde iväg till henne i Trelleborg och fick några kortisontabletter med mig hem. Det visade sig vara fotbollsmatch när jag kom tillbaka till Malmö så parkeringarna utanför vårt hus var alla tagna och fick parkera bilen en bra bit iväg, typiskt.

Vi löste upp tabletten i vattnet och sprutade in den i munnen på Dexter, han smackade lite och slickade sig om munnen så han fick den i sig i alla fall!
Efter det la vi oss i soffan alla 3 och tittade lite på TV. Dexter verkade lite orolig och han kunde inte finna någon bra sovplats utan vankade av och an och la sig här och där. Plötsligt stelnade han till och ryggen kröktes bakåt. Käkarna bet ihop hårt och fradga började rinna ut mungipan på honom. Som tur var reagerade vi instinktivt, Linda lyfte upp honom och jag sprang ut och tog fram bilnyckeln. Visst ja min bil var ju parkerad långt bort här kunde sekunder spela roll. Jag fick tag på Lindas bilnycklar, fumlade lite med rattlåset och på 30 sekunder var vi iväg. Anfallet och kramperna fortsatte och fradgan riktigt bubblade ur mungipan. Dexter hade kraftiga kramper och kastade sig fram och tillbaka, ingen av oss trodde att han skulle överleva....

Vi försökte prata lugnt med honom för att få honom att slappna av men det är svårt att veta om han ens var vid medvetande, det var en blandning av kiss och bajs och fradga som kom ur honom och våra tårar rann. Det kunde inte sluta så här, vår älskade lilla valp som vi inte ens haft en vecka. Ett helt oskyldigt liv, inget ont hade han ju gjort någon, varför skulle han drabbas. Jag körde så fort jag kunde samtidigt som jag klappade Dexter, hans anfall hade slutat, han andades igen, håll ut Dexter kära lilla vännen vi är snart framme.

Under tiden ringde Linda djursjukhuset i Malmö igen och de meddelade att de tyvärr inte kunde ta emot oss på minst en timme. Vad skulle vi göra nu, vår lilla valps liv hängde på en skör tråd, vi hade lyckats ta oss ut i bilen och var nästan framme vid djursjukhuset och så har de inte tid med oss. Förbannad, förvånad och uppgiven var bara några ord som flög förbi men vi kunde ju inte ge upp nu och återvända hem, det fanns ju fortfarande en chans. Jag körde vidare upp mot E22 och satte kurs mot antingen Lund eller Helsingborg. I Hbg kände de till den här sjukdomen och kunde ge vård snabbt, frågan var om vi skulle hinna dit. Efter att ha ringt djursjukhuset i Lund och fått bekräftat att de kunde ta emot oss gick det sedan undan, vi fick en vägbeskrivning och 10-15 minuter senare var vi på plats.

Veterinären frågade direkt om vi hade vaccinerat honom eftersom de nu tack vare att Dexters kullsyster Wilda hade kommit in tidigare hade läst på lite mer. Dexter var ganska tagen av anfallet och lugn under undersökningen men det fanns inget annat att göra än att ge honom dropp intravenöst och antibiotika och låta honom stanna där över natten.

De rakade hans ena ben och skulle ta blodprov så vi fick försöka hålla honom stilla under tiden men han fick panik och kastade sig fram och tillbaka. Djursjukvårdaren höll det ena frambenet och jag det andra samtidigt som jag klappade honom på huvudet, Linda försökte hålla resten av hunden stilla. Han vred och slet sig och ylade något förskräckligt, vet inte om det var av smärta eller rädsla men det var hjärtskärande. När de skulle sätta dit kanylen för att ge honom dropp visade det sig att eftersom Dexter hade sprattlat så mycket så fick de inte in kanylen på rätt sätt utan samma procedur fick genomföras för det andra benet.

Till sist var allting på plats och vi fick lämna ifrån oss vår lilla älskling och säga adjö till honom. Vi visste ju inte hur det skulle gå, om vi någonsin skulle få se honom igen, det var fruktansvärt att se honom bäras bort. Dexter har aldrig varit ensam förr och nu ska han tillbringa natten i en bur helt ensam och enbart ha kontakt med folk som stuckit nålar honom. Den enda trösten var att Wilda fanns bara en bur bort, de kunde dock inte se varandra men låg bara en liten bit ifrån varandra så man kunde hoppas att de kände igen varandras läten.

Vi körde hem och försökte äta lite och se en film men tankarna var någon helt annanstans, vet knappt vad filmen handlade om. När vi kände oss tillräckligt trötta så gick vi och la oss men dagens händelser, framför allt anfallen och veterinärbesöken hade etsat sig fast på näthinnan. Jag tog fram min laptop i sängen och satte på en film så vi kunde fokusera på den tills vi slutligen somnade.

Dagen efter var väldigt lång. Vi kunde ringa till djursjukhuset 13:30 och få reda på hur det var med honom. Redan kl 11 så fick vi information att Wilda var så pass frisk att hon kunde åka hem och få fortsatt behandling i hemmet istället så vårt hopp steg.

När jag ringde veterinären sa de samma sak, Dexter var glad och pigg och hade både ätit och busat så vi kunde hämta hem honom idag. Enormt lättade åkte vi till Lund och där fick vi tillbaka honom, vår lilla pojke som vi inte ens haft en vecka. Han verkade känna igen oss för han blev jätteglad att se oss och slickade oss i ansiktet, äntligen var familjen fulltalig igen =)

Vi har av naturliga skäl inte tagit några bilder sedan i lördags, så det här blir ett bildlöst inlägg.

Mina första dagar hos min nya familj.

Nu har jag kommit till min nya familj som jag ska bo hos och de är jättesnälla mot mig. Matte sov på golvet bredvid min korg de första dagarna så jag skulle känna mig trygg och säker. Nu har hon flyttat upp till sängen men har fortfarande korgen bredvid så hon kan ta ner handen och klappa om mig ibland när jag känner mig ensam.
Jag sover inte lika bra nu och ibland så gnyr jag till lite och börjar vandra runt, då tar matte upp mig och bär ut mig på det kalla blöta gräset utanför huset och jag får inte komma in förrän jag har kissat.

På dagarna tycker jag bäst om att kissa antingen på mattan i köket eller på mattan i vardagsrummet, där känner jag mig trygg och avslappnad. Både husse och matte tar ut mig i parken och skogen men fastän jag drar i kopplet mot huset så envisas de med att gå åt andra hållet. Jag tycker det är lite otäckt att gå runt utanför huset och där är så mycket ljud och saker som skrämmer mig. Maten jag får hemma är sådär, vanligt tråkigt torrfoder, när vi är ute får jag mycket godare mat som leverkorv och köttbullar men då måste jag antingen kissa, bajsa eller komma när de kallar på mig. Jag låtsas att jag inte hör de första gångerna och sen kommer jag i full fart och får massa beröm och gott att äta.

Idag har vi varit ute i parken en längre stund. Vi satt på en filt och hade det mysigt. Jag fick även vara utan koppel för första gången och så skulle jag gå eller springa efter husse och matte när de gick iväg. Först tittade de lite oroligt efter mig som om jag skulle springa någon annanstans men efter ett tag var vi alla tre avslappnade.

Jag har fått lära mig att jag är sötast i stan, husse och matte säger det ofta men även folk som går förbi stannar till och ger mig komplimanger. Ibland vill de klappa mig men jag blir lite rädd då och gömmer mig bakom matte eller husse.

Dagar fulla med valp, valp, valp

De första dagarna med Dexter hemma har det varit fullt upp, vem hade trott en sån liten krabat kan ta så mycket tid? Patrik jobbar så det är bara jag, Linda, som varit hemma med den lille.

Nätterna har gått förvånansvärt bra, jag har sovit på golvet bredvid Dexter i hans hundbädd. Första natten vaknade han ofta och var lite orolig, men lugnade sig efter lite gos. Behövde inte kissa en enda gång mellan 23.30 och 06.30!
Andra natten gick det ännu bättre, jag på golvet igen bredvid hundbädden, men nu sov Dexter nästan hela natten, bytte bara sovställe 2-3 gånger. Verkade inte orolig och behövde inte kissa nu heller! Så duktig!!

Dagarna har förstås bestått av en massa springande ut och in mellan sovstunder, bus och mat. Har blivit en hel del olyckor inne, men ändå gått bra. Han har vant sig riktigt bra vid kopplet och kissar och bajsar ute utan problem.
Var jätterädd i början för alla ljud ute, blåsten, bilar, cyklar och människor. Börjar vänja sig nu och blir tuffare och tuffare. Idag har vi gått en liten runda i pildammsparken och det gick väldigt bra, Dexter sniffande i "skogen", rusade runt på gräset och var väldigt nyfiken på alla joggare som sprang förbi.

Hemma har vi börjat med lite träning: När jag säger "Dexter" ska han se mig i ögonen och då får han godis. Detta fungerade sådär, han blev helt galen i det godiset jag köpt och gjorde allt för att komma åt det, allt utom att lugnt titta mig i ögonen... Får nog träna lite mer där...
Vi har också tränat stunder med "tvångskel"; han ska vara lugn hos mig och jag känner igenom honom, tittar i öron och grejar lite med hans tassar. Detta har också varit väldigt jobbigt för lille Dexter, han vill mycket hellre leka vilda lekar.

Har köpt en leksaksmus som sitter i ett snöre på en pinne och denna har direkt blivit en stor favorit! Annars är intresset för leksaker ganska svalt, han vill hellre busa och brottas med mig, och jag säger bara; AJ vad vassa tänderna är nu!
Dexters "farmor" var här igår och kommer imorgon igen. Hon hade naturligtvis också köpt flera leksaker, bl.a en "tofs" som Dexter gillar och ofta ligger och biter i.

Första dagen var lilleman inte alls sugen på mat, åt bara lite A-fil, men igår eftermiddag kände han sig nog tryggare och mer hungrig och sen dess har han ätit och druckit bra, skönt tycker vi som var jätteoroliga i början när han inte åt!

Sover gör Dexter mycket och tungt, vilket är bra för då kan matte få tid att diska och plocka lite. Han älskar sin hundbädd och ligger kors och tvärs över den och halvvägs ur den. Men ibland sover han på golvet eller i soffan och ibland på matte, vilket är mycket mysigt!!

Vår nya familjemedlem!

Då har dagen äntligen kommit då vi skulle få tillökning i familjen!
När Patrik kom hem från jobbet stod Linda påklädd i hallen och väntade på att vi skulle få åka iväg och hämta hem vår nya familjemedlem.

Hos uppfödaren Pia fick vi en del information men ingen av oss var mottagliga för det just då, vi hade bara ögon för vår lilla valp.
Innan bilfärden till Malmö försökte vi oss på en liten kisserunda på innergården men eftersom det är en snabb krabat så fick han prova sitt koppel för första gången. Dexter verkade inte bry sig nämnvärt om det men han uträttade dock inget.

Bilresan gick bra, han fick köttbullar och mycket kel under resan och till sist somnade han för att vakna när vi nästan var hemma. Vi tog en liten runda i Pildammsparken och nu kissade han, massa beröm och mer köttbulle =)

Hemma i sin nya bostad sprang han runt och spanade in läget innan han ägnade oss någon uppmärksamhet. När vi sedan satte oss på golvet kom han fram och busade, han gillar att rivas med klorna i ansiktet, något vi inte är lika förtjusta i.

Vi har varit ute flera gånger under kvällen och betett oss fjantigt överlyckliga när han kissat!
Han följer oss jättefint, haft han i koppel ute och det har gått över förväntan!
Så det har varit en händelserik kväll, omtumlande för lille Dexter, kul för oss.