Personligt med Dexter

Dexter har många små söta grejer för sig som vi tycker är bedårande eller mindre trevliga, men som också passar in på de flesta hundar; sprätta bland löven, äta på pinnar, otroligt rastlös utan stimulering, brottas med andra hundar, drar i kopplet, "pussas", hoppa på husse och matte i sängen, ja listan kan göras lång.
Men vad har Dexter för saker för sig som är speciellt för Dexter, som gör honom till den unika hund han är?
Vi satt en kväll och pratade om hans personlighet och hur vi skulle beskriva honom, det var inte helt lätt, men här kommer i alla fall presentationen "Dexter: hunden, myten, legenden..."

Dexter är en mycket vänlig hund, älskvärd och gästvänlig mot alla, djur och människor. Han verkar älska livet, världen och alla i den. Mycket nyfiken, även om han först blir rädd för något, tar nyfikenheten överhand och han bara måste nosa på det "farliga". Men han är ganska försiktig av sig, eftertänksam och man kan ibland se honom sätta sig och analysera en situation innan han ger sig in i den. Han är väldigt lugn men kan snabbt komma igång med bus och spring, det är som att trycka på en on-off knapp.

Han är intelligent och lättlärd, tycker om att träna och är ganska ambitiös, när man kommer till apellplan på hundklubben är han lydigare än någonsin hemma!
Men även hemma vill han för det mesta vara till lags. Det är när hans nyfikenhet tar överhand som lydnaden kommer i andra hand, om vi möter en spännande hund som han känner för att hälsa på t.ex.

Vi tränar lite tricks varje dag och om vi inte har tränat på ett tag visar han tydligt att det är hög tid att aktivera hunden i huset. Han älskar att göra tricks och har gjort flera tricks sen han var 3 månader gammal, nu kan han ca 15 olika tricks och det går snabbt att lära honom nya.
En annan sak han älskar är att söka upp godis, vi brukar gömma hundmat eller hundgodis i lägenheten eller ute i skogen och när han söker bryr han sig inte om något annat.
Han har även en naturlig fallenhet för agility, brukar av sig själv vilja hoppa upp på saker, har gjort så sen han var mycket liten, hoppade upp på stubbar i skogen och stod där och spanade och kände sig stor! Han vill gärna balansera på saker och går vi förbi en mur eller smalare upphöjning ska han tvunget gå på den, ibland får man stoppa honom om det är för högt!
Hinder är kul att hoppa över och han kan även krypa under saker väldigt lätt och smidigt. Kan beskrivas som ganska äventyrlig hund.

Dexter har nog lite katt i sig, han tycker om att sova, i alla tänkbara konstiga ställningar, oftast på rygg med en av frambenen sträckt rätt upp i luften.
Efter han sovit ska det stretchas, gärna mot saker eller på väg ner från soffan. Har också fått för sig att han ska stretcha mot dörren på väg ut.
Han är inte speciellt kelig när han vilar, vill inte ligga hos oss i soffan till vår stora besvikelse, vet inte hur många gånger vi burit in honom till oss, och tvångskelat, bara för att han så fort tillfälle ges, hoppar ner från oss... suck.
Han sover hellre för sig själv, men kan komma och kela när det passar honom, t.ex. när man kommer hem, då buffar han och gnider sig mot en. En annan kattlik läggning är att han är väldigt renlig. Han rullar sig inte i något suspekt- luktande-mojs ute och går väldigt försiktigt runt vattenpölarna och leran. Regnar det går han helst inte ut och tvingas han gå ut blir det snabb-kiss och sen helst in igen under tiden som han frenetiskt skakar på sig, vatten i pälsen, fy bubblan!

Dexter är inte alls reserverad som vissa pinscher kan vara, han är väldigt öppen och älskar människor, tror att alla älskar honom tillbaka. Inga problem för andra att passa honom eller gå promenader, det enda han inte gillar är när "flocken" splittras. Oavsett om det bara är en tillfällig flockmedlem vill han att alla ska gå tillsammans. Får heller ingen ro om matte och husse är i olika delar av lägenheten, var ska man då vara, undrar han och vandrar fram och tillbaka.

Så då undrar man nu om jag glorifierat hunden eller det verkligen finns några nackdelar. Tja, något partisk är man ju och vi älskar vår hund, men ingen är perfekt. Dexters negativa sida är att han är väldigt gnällig, piper i tid och otid. Till och med när vi är ute på promenad hela familjen och han springer fritt och har kul så är han duktig på att vänta in oss, men han gör det gnällande!

När vi skaffade hund såg vi mest fram mot att komma ut på promenader och Dexter verkar tycka det är helfestligt att komma ut och nosa, springa och träffa kompisar. Vi är ofta nere vid havet eller i skogen och går långa promenader. Men varje gång vi ska ut kommer Dexter inte till dörren utan går på annat håll. Vi har försökt med lock och pock, godis i massor, men det har blivit en grej för honom att gå iväg. Även när han är som mest kissnödig och verkligen vill ut, går man till dörren och tar kopplet, springer han iväg. Det enda som funkar är att gå ut, stänga dörren, och när man öppnar den igen står han där, hallå ni glömde hunden!

Även om det är flera saker vi vet vi måste träna upp är han inte så gammal ännu, bara valpen, och vi älskar honom innerligt och tycker han är världens bästa vovve!