Våren med Dexter

Det har gått en tid sen vi uppdaterade bloggen, varit fullt upp, men ska försöka sammanfatta våren...
Dexter kom in i sin trotsålder och började plötsligt glömma sitt namn. Han som tidigare kunnat vara lös lite då och då för att han snällt följde matte eller husse, sprang nu hej vilt och totalt ignorerade sina lockande ägare, "dom kallar på Dexter, kan inte vara mig dom menar..."
Inget går upp mot att leka med andra hundar och att passera en annan hund blev en riktig dragkamp varje gång, Dexter ville fram till ALLA och hälsa, men det ville inte matte! Speciellt tikar var intressanta och även om vissa tikar sa till på skarpen när den påflugna ynglingen blev för närgången, hindrade detta inte honom, utan han försökte igen och igen och igen....

Träningen blev även den lidande ett tag, Dexter stängde som vanligt öronen och tittade på ett annat håll när man gav kommando. Det var nästan skrattretande tydligt hur han demonstrerade sin ovilja att lyda. På rallylydnadskursen var det även två av tikarna som löpte och Dexter tyckte de luktade otroligt gott i flera veckor, så han kunde inte tänka på något annat!

Nu fyller han snart ett år vår lille grabb, och för bara några veckor sen så vände det, trots-beteendet avtog och han började med ens lyssna och lyda igen! Som om bomullen trillat ut ur öronen, han var tillbaka, vår fina hund. Hade honom lös nere på hundrastplatsen vid ribersborg och när jag kallade så kom han, trots att han lekte med en annan hund!!!
Vi hoppas det håller i sig, men är medvetna om att det kan gå i vågor, och löptikar kommer nog alltid att få vår casanova ur balans är jag rädd...

Under trotsperioden fick vi bra tips av vår hundtränare och vän Linda, som också har pinscher. Vi har helt enkelt tagit ett steg tillbaka med träningen, inte försökt lära honom något nytt utan bara kört grundträning och haft tålamod. När han var som mest uppvarvad och okoncentrerad fick vi prova oss fram till ett sätt för att få hans uppmärksamhet. Vi satte honom vid sidan, tog ett steg, satte honom igen och tog ett steg, eller två om det gick utan att han for iväg, satte honom igen, och så höll vi på tills han tittade och lyssnade på föraren.

Det har fungerat bra även när man passerar hundar, där provade vi också olika tekniker, skvallerträning fungerar ganska bra, vi går ut en bit från stigen, sätter Dexter och när han tittar på föraren får han beröm och godis. Detta gjorde att han slutade rusa och dra mot den andra hunden. Nu kan vi för det mesta bara gå förbi och ger beröm när han tittar på föraren. Vissa hundar luktar dock väldigt gott tydligen för då bara måste han fram till dem, och då är det bara att stanna och börja från början; in till kanten, sätta honom osv.

Dexter har ändå inte varit hälften så jobbig som andra hundar man hört om i trotsåldern, han har inte försökt sätta sig upp mot oss och är alltid lugn och fin hemma. Vi har haft tur med vår vovve, men är ändå glada att tonårstrotset verkar ta slut nu!

Dexter älskar att klättra och balansera på saker, en dag skulle jag få honom att hoppa igenom en grenklyka på ett träd, då han var uppe fortsatte han dock uppför grenen! Vi gjorde det igen, och samma sak hände, denna gång fick vi det på film! Dexter klättermus!