Knotternos

I måndags kväll så var Dexter rätt så orolig, han sprang runt och gnällde lite hela tiden. Jag trodde han ville ut och ville uppmuntra att han sa till så jag tog ut honom hela tiden och varje gång kissade han. Gnällandet upphörde när vi kom ut med.

Efter vi gått och lagt oss så fortsatte Dexter gnälla och sprang in till oss i sovrummet, jag tog ut honom en gång till men han fortsatte springa in. Vi trodde bara han var gnällig och trotsig och tog t.o.m fram vattensprutan men det kändes som han ville berätta något för mig. Jag tog ut honom igen och gick en lite längre runda, tänkte han kanske hade ont i magen eller något. När vi var ute så var det en del liv, några ungdomar som skrek och lite smällar(kanske någon som blev skjuten igen). När vi kom in igen så sprang han in på kontoret och ställde sig i soffan och gnällde lite medan han tittade ut genom fönstret. Det kändes som han var rädd för något.

För att Linda skulle få en chans att sova under natten så tog jag ut täcke och kudde och la mig i soffan i vardagsrummet och stängde dörren till sovrummet istället. Hela natten gick till ungefär som så att Dexter gnällde och sprang runt i rasande fart, lade sig ner en stund, mellan 10 sekunder och 10 minuter, sedan flög han upp igen sprang runt och gnällde och så höll det på hela natten.

Klockan var 5 när Linda gick upp och jag såg ingen anledning att ligga kvar längre heller. Jag berättade hur Dexter hade betett sig och jag var orolig han blivit helt knäpp men Linda trodde han hade problem med magen. Det har ju som sagt hänt att Dexter fått i sig onyttiga saker under våra promenader och det är inte alltid så lätt att se vad det är för något. Jag tänkte direkt på att ge honom sparris vilket trådar upp sig och lindar in det som finns i magsäcken och lindrar besvären. Det kändes dock inte riktigt rätt eftersom han inte kräktes och åt som vanligt och bajsade när vi var ute så magen verkade vara i skick.

När vi tände lampan så såg vi direkt vad problemet var, Dexter var helt knottrig i huvudet, på benen och bringan. Antingen så var det någon insekt, loppor eller annat kryp eller så kunde det vara en allerisk reaktion.

Jag provade att ringa jouren på djursjukhuset i Malmö men de var alla upptagna och kunde inte ta telefonen. Provade även att ringa Lunds djursjukhus men de hänvisade till Malmö djursjukhus. Fantastiskt! Det verkar som att behovet av ett nytt djursjukhus eller utökning är rätt så stort i sveriges tredje största stad så om någon är sugen på att starta ett...

Det var inte så mycket vi kunde göra, det verkade som att det kliade en massa och det var därför han hade sprungit runt hela natten, stackaren försökte fly från det onda. Förutom att Dexter var helt utmattad så verkade han må bra. Linda körde till jobbet och eftersom mamma var hemma så gjorde jag detsamma och tänkte jag kunde ringa djursjukhuset när de öppnade, innan dess var det inte mycket vi kunde göra. Tanken flög förbi att ge honom kortison men eftersom vi inte visste vad orsaken till ustlagen var så kändes det med dumt.

Efter att ha ringt djursjukhuset så tyckte de att vi kunde komma in men vi fick ingen tid förrän dagen efter, om det blev värre fick vi komma in akut istället. Så länge han inte hade problem med andningen så var det inte så farligt. Jag ringde hem och hörde med mamma men Dexter hade sovit hela tiden och det verkade som om utslagen gått ner något men när hon tittade närmare i ljuset så visade det sig att det blivit värre istället. När jag frågade om andningen så tyckte hon med att det lät lite konstigt.

Jag tog inga risker utan förklarade situationen på jobbet och cyklade hem sen körde vi till djursjukhuset igen. Direkt i receptionen så sa de att han fått en allergisk reaktion och det skulle bara behandlas med kortison sen skulle det lösa sig. Vi fick sitta ner i väntrummet en stund innan vi fick träffa en veterinär som kunde konstatera samma sak.
Dexter var så trött så trött, helt utmattad av allt springandet under natten och samtidigt så hade utslagen blivit värre, ögonen såg helt förstörda ut nu dessutom. Passade på att ta några foton av stackaren.


Vad han reagerat mot hade vi dock ingen aning och det brukar man inte få reda på heller men när man får en allergisk reaktion brukar symptomen börja i ansiktet och sprida sig därifrån.

För att veta hur mycket kortison han skulle få så var vi tungna att väga honom först, jag hade ju försökt göra det hemma på badrumsågen och fått det till ca 14 kg men här blev det mer exakt, 13,6 kg väger vår vovve nu.
Dexter fick en kortisonspruta och sen skulle det förhoppningsvis bli bättre omdelbart. Jag vet inte om han visste vad som väntade eller kom ihåg sprutorna sen sist men han backade från undersökningsbordet och höll på att ramla ner, sen blev det ett litet yl och så var det hela över.

Redan en liten stund efter så började utslagen gå ner och sen blev det bara bättre och bättre, kliandet avtog och nu är han helt frisk igen. Ännu ett smeknamn har han förtjänat nu, knotternos!