Malmö Hundutställning

Då var det dags för ny utställning, denna gång på hemmaplan i den nya mässhallen i Malmö. Linda och jag var ganska överens om att vi inte tänkte ställa ut honom speciellt mycket mer om det inte gick bra denna gången heller, men det gjorde det!

Som alltid så är det mest väntetid på utställningarna, veterinärbesiktningen stängde kl 11 och vi skulle troligtvis inte in förrän närmre 13 så vi letade upp en bra plats vid ring 26 där vi skulle in och satte oss ner och väntade. Under dagen var det ca 2000 hundar där och det var otroligt trångt i gångarna där hundar, besökare, barnvagnar, rullstolar och kärror skulle samsas om det minimala utrymmet som fanns mellan ringarna.

Dexter fick ligga på sin filt och var ganska duktig men ibland kom det en hund förbi som luktade på honom utan att han gett sitt medgivande så han tyckte inte om det. Inte heller tyckte han om när det för mycket hundar som skällde så det var två ganska påfrestande timmar för honom.

När det blev vår tur gick Linda in med honom och direkt tittade den slovenska domaren på honom, kände igenom och tittade på tänderna. Lite väl snabbt gick det, normalt brukar man ju springa några varv och sen brukar domaren hälsa på hunden innan hon tittar på tänderna. Dexter tyckte också det var obehagligt att en främmande människa kom fram och öppnade munnen på honom och backade lite men uppförde sig ändå och domaren kunde utföra sin genomgång.

Efter att ha sprungit runt lite i ringen så hamnade Dexter på den platsen där det stod en etta på golvet. Jag tänkte inte så mycket på det eftersom de brukar flytta runt hundarna allt efter som. Inte ens när domaren höll fram ett rött kort blev jag direkt upphetsad och sen fick han ett blågult kort också, då började jag förstå att det nog hade gått rätt bra. Det var över lika snabbt som det börjat och Linda kom ut med lite lappar samt ett omdöme där det stod att läsa att Dexter vunnit sin klass!!

Kritiken var kort men koncis:

Elegant strong male. Very beuatiful head. Nice neck, strong compact body. Very nice movements!

Kanske kan det vara så att all löpning med Dexter har gjort att han musklat sig fint. Linda springer ju med honom en längre runda några gånger i veckan och jag cyklar så han får springa bredvid när han ska på hunddagis.

Vår uppfödare var där också och gratulerade till certet som vi nyss fått. Det lät ju bra med cert men vad det innebar visste ingen av oss. Dessutom skulle vi in snart igen och tävla om bästa hane bland pinschrarna. Denna gången gick det ännu snabbare och Dexter fick möta en Svensk utställningschampion, Taurus från Hicksons kennel som vann, men Dexter blev andra bästa hane och fick en orange lapp där det stod Reserv CACIB.

Det var mycket på en gång och efter allt var över fick vi förklarat ungefär vad som hänt.

Först fick Dexter ett rött kort vilket betyder Excellent och är det högsta betyget man kan få. Dessutom vann han sin klass och gick då vidare för att tävla om certifikat. Eftersom hunden han tävlade mot var champion vilket man blir efter man vunnit tre certifikat gick certifikatet automatiskt över till Dexter. Taurus fick däremot CACIB som gör att han är på god väg att bli internationell champion. Vårt reserv CACIB spelade ingen roll så länge som den vinnande hunden inte redan är internationell champion.

Efter att ha gått runt på mässan och tittat på utställningarna samt köpt lite godsaker till vår vinnare och tittat på agility tävling gick vi och hämtade ut våra priser vid sekretariatet. Vi fick 2 rosetter samt en pokal för våra lappar och ville föreviga detta med ett kort på utställningsplatsen innan vi åkte hem. Tyvärr var Dexter helt slut efter den långa dagen och alla intryck så han stod som en hösäck, men vi ska försöka ta nya foton senare och lägga upp.

Efter den här utställningen blev vi taggade att fortsätta jaga certifikat så att Dexter kan bli svensk utställningschampion, SE UCH så nu blir det nog fler utställningar =)

Nytt besök hos veterinären

Då var det dags för nytt besök hos veterinären för Dexter.

Strax innan jul kom han hem från hunddagiset och hade problem med att behålla maten. Han kräktes en hel del och fick inte behålla maten alls. I början när han var valp satte vi honom på skonkost och funderade på detta igen men efter att han inte kunnat behålla maten under fredag eller lördag beslutade vi oss för att skippa söndagens aktiviteter och åka till veterinär istället.

Denna gången tänkte vi prova ett nytt alternativ istället för djursjukhuset då vi inte har några direkt positiva erfarenheter därifrån och valde istället cityveterinären borta vid Värnhemstorget.

Bemötandet var väldigt positivt och vi fick hjälp förhållandevis snabbt ändå.

Det första var att veterinären kände igenom honom om han skulle ha ont eller något men det hade han inte. Troligtvis var det något han hade ätit trodde de som satt fast i magsäcken eller tarmarna och antingen kommer det ut naturligt eller får man operera ut det. Bara tanken att söva ner vår älskling och skära i honom fick mig illamående så jag hoppades verkligen att det inte skulle vara något sådant.

För att ta reda på det så var vi tvungna att röntga honom först och skulle då försöka få i honom kontrastvätska. Detta var en bra övning för ägarna och medan jag höll i honom försökte Linda spruta i kontrasten i honom. Jag ville flera gånger ta upp telefonen och fotografera men det fanns inga bra tillfälle. Stället såg ut om ett slagfält med kontrastvätska på golvet, väggarna, hunden, Linda och på mig så klart men han fick tillräckligt mycket i sig för att det skulle gå att röntga honom i alla fall.

Vi fick vänta en stund medan kontrasten gjorde verkan och la ut en filt till honom i väntrummet men Dexter hade svårt att bli helt avslappnad, kanske berodde det på matte och husses oro också. Ganska snart kom vi in i röntgenrummet där vi fick ta på oss betongförkläden mot strålningen och sedan själva hantera Dexter. Han skulle ligga stilla på sidan på en platta under tiden som plåten togs. Det blev en del kämpande men det gick ändå förhållandevis bra. Denna procedur upprepades tre gånger + en gång på rygg innan veterinären var helt nöjd.

Genom att se på bilderna kunde han konstatera att kontrasten inte satt fast och tog sig igenom systemet vilket betydde att operation inte skulle behövas i alla fall. Vilken lättnad det var för oss, han fick lite medicin samt blev satt på skonkost för säkerhets skull om det fanns någon irritation i magsäcken och sen kunde vi åka hem igen. En fullspäckad söndag där vi fick se nya platser och träffa andra personer som vi normalt inte hade gjort om vi inte haft hund!

Efter detta blev han bra igen!

På räddningsbanan igen!

Dexter in Action på räddningsbanan utanför Löddeköpinge igen!

Hundutställning Sofiero

Då var det dags för Dexters premiär i Juniorklassen och detta skedde i Sofiero.
Linda hade tränat med honom minst en gång varje dag när vi var ute och gick, tagit på honom utställningskoppel och sprungit runt i både cirklar och trianglar, tränat på att stå medan jag agerat domare, känt igenom honom och tittat på tänderna.

Enligt väderprognosen skulle det vara uppehåll hela dagen men så fort vi gick ur bilen så öppnade himlen sig. Inte heller hade någon av oss regnbyxor eller paraply, nybörjare så det står härliga till =)

Man vet ju aldrig riktigt hur lång tid innan man ska vara vid en utställning för att man ska hinna få ner både sig själv och framförallt hunden i varv så vi fick sitta och titta på dvärgpinschrar i nästan 2 timmar.
Bredvid oss var det en annan pinscher som fyllde 9 månader på dagen och var då alltså också junior men han var väldigt muskulös. Vi som har trott att Dexter ser muskulös ut blev förvånade och dessutom var han bara 9 månader!

När det var dags för oss kom domaren fram och sa att de tänkte ta en kaffepaus först så vi fick vänta lite. Linda gick iväg med Dexter en sista runda och när jag såg att domarna började plocka undan kaffekopparna tittade jag lite oroligt åt hållet där de gått. Jag provade även att ringa men ingen som svarade. Till sist ropade domaren upp oss och jag fick gå in och säga att de var på väg eftersom de gick iväg när kaffepausen började. Det skulle ju vara himla surt att missa utställningen när vi nu redan varit där i över 2 timmar.
Till sist såg jag Linda långt bort och sprang och kallade på henne så de hann in i ringen.

Dexter var först ut och han sprang jättefint runt i ringen, han drog ingenting, han sköt inte upp rumpan, ingenting utan han sprang lugnt och lydigt precis som om han visste att nu var det allvar.


Även tänderna visade han glatt för domaren utan några problem alls. Domaren verkade väldigt bra med honom så Dexter stod och viftade på svansen större delen. När han skulle springa i en triangel fick han dock inte så mycket fart utan han drog benen efter sig tyvärr.
Till sist fick Dexter ett blått kort men i den här sporten är det rött kort som krävs för att man ska gå vidare så tävlingen var över för vår del!



Allt som allt var vi jättenöjda, kritiken ser ut som följer.

Dexter fick Very good, tillsammans med alla de andra i hans ålder och eftersom det behövs ett excellent för att gå vidare så var dagen slut för vår del.

Innan vi gick hem så tittade vi på lite rallylydnad vilket var allt annat än rally samt shoppade lite godis till vår hjälte =)

Amstaff attack

När Linda ringer och säger att "det har hänt en grej men du behöver inte bli rädd" så blir man ju inte direkt lugn.

Linda och Dexter hade varit ute på en långpromenad och på vägen hem vid hundrastgården är det 2 hundar som springer runt och leker. Den ena hunden är Bosse, en amstaff hane som Dexter träffat och lekt med tidigare. För att försäkra sig om att det är ok att gå in frågar Linda ägarna till Bosse först och det är inga problem.

Vad som hade hänt sedan sist de träffades var att Bosse blivit könsmogen och trots att han bara är 8 månader ville han försöka dominera och hoppa upp och rida på Dexter som är 5 månader äldre.

Detta tyckte inte Dexter om utan sa ifrån vilket Bosse inte accepterade utan flög på och attackerade Dexter. Ägarna var snabbt framme och lyckades slita bort Bosse vilket man aldrig ska göra då det kan trigga hunden ännu mer men skadan var redan skedd.

Det var en hel del blod på Dexter och Linda gick hem och duschade av honom för att se var blodet kom ifrån. Han hade blivit biten i örat och i halsen varav det mesta blodet kom från örat. Troligtvis kliade eller sved det lite också för han ville gnida sig mot allt vilket gjorde att det var blod mot allt han gned sig mot. Eftersom han inte gillar att bli våt heller gick han runt och skakade på sig så det skvätte ännu mera blod.

När jag kom hem hade blodflödet från örat stoppats med en isbit och det mesta såg bra ut men han hade börjat få 2 bulor på halsen där han blivit biten. Linda var tvungen att köra till jobbet och efter att ha pratat med djursjukhuset i Malmö i telefon, där de sa att det kanske behöver dräneras, fick vi åka in akut.

Veterinären hittade inga bett utan vi fick först raka bort lite päls på de skadade ställena. Att försöka göra detta på en rädd, chockad hund som kanske har ont är ju inte så lätt och Dexter försökte mest ta sig därifrån. Vi var 3 personer som höll i honom men det var inte lätt. Veterinären tyckte att vi skulle träna hemma på att få honom att stå stilla så man kan känna igenom honom. Vi kan göra detta hemma, men i det läget som han befann sig i då funkar ingenting, man blir nästan förbannad när de säger så.

Till sist hade han i alla fall blivit undersökt och veterinären kunde konstatera att inget behövde göras mer än att hålla efter och tvätta såren varje dag. Vad bulorna berodde på visste hon inte men det var i alla fall ingen vätska som behövde tömmas. Tänderna hade inte gått igenom utan det var bara ett rivsår efter de trodde hon.

Det var ju inte mer att göra än att åka hem igen och ta det lugnt. Dexter visade inga tecken på att han blivit påverkad efteråt utan var pigg och glad som vanligt. Dock har han en bula på halsen och flera kala fläckar där vi rakade bort pälsen. Tanken är ju att vi ska ställa ut honom i början på September och just nu gör bulan på halsen att han ser ut som en pelikan, hoppas det hinner bli bra till dess annars kanske domarna säger att vi får gå i en annan ring där pelikanklassen avgörs....=)

Efter attacken så börjar man ju fundera en hel del. Vi har försök att ha ett öppet sinne och låta Dexter träffa alla möjliga raser men nu kommer vi inte att släppa ihop honom med t.ex Amstaff igen och definitivt inte Bosse...!

Öland

Nu när man är djurägare får man planera semestern på ett annat sätt och därför hade vi tillsammans med Lindas familj bokat en stuga på Eriksöre camping på Öland som marknadsför sig som Sveriges hundvänligaste camping.

Det fanns nog ett par 100 besökare och i stort sett alla hade hund! Stugan vi bodde i var förberedd för hund med en veranda som var inhägnad och en grind som man enkelt kunde öppna och stänga. 50 meter från stugan fanns det en stor agilitybana och 100 meter bort låg hundbadplatsen. Varje dag mellan 5 och 8 ingick dessutom gratis hundträning, vi lyckades gå på rallylydnad samt aktiveringsövningar.

Dexter har ju aldrig riktigt badat eller simmat så nu var det dags. Som väntat var han inte riktigt sugen på att hoppa i vattnet men med lite godis så gick han snabbt ut så han hade vatten upp till magen, efter det ville han inte längre och när han inte bottnade längre fick han panik. Men efter en massa försök gick han i frivilligt och simmade faktiskt!

Kvinnan som pratar med hundar

För ett tag sedan innan vi skaffade Dexter besökte Linda ett seminarium med en djurkommunikatör. Hon verkade duktig och vi tänkte vi skulle prova på det när vi hade haft Dexter ett tag så han hade något att berätta. Ingen av oss var väl helt övertygad om att man kan prata med djur men om vi inte testar så vet vi inte, därmed sagt bokade vi en tid hos Carliholms djurkommunikation, http://www.djurkommunikation.com/.

När vi kom dit möttes vi upp av Katarina och visades in i rummet där kommunikationen skulle ske. Sedan satte hon sig i ett hörn och Linda och jag i varsin fåtölj medan Dexter lufsade runt.
Katarina sa att Dexter hade mycket energi och sände ut väldigt mycket signaler så det var bra, samtidigt skrev hon ner allting som Dexter berättade. Hon observerade Dexter noga vad han gjorde i rummet under tiden.

När de pratat klart med varandra fick vi ställa några speciella frågor till henne som hon i sin tur frågade Dexter, när allt detta var klart så började hon berätta om det hon skrivit ner.

Vi var väl inte helt nöjda med hennes slutsatser, allting hon sa var alldeles för generellt eller så stämde det inte alls. T.ex berättade hon att han tyckte om att brottas med andra hundar nu istället för att bara springa runt och jaga de, men vilken hund i ettårsåldern gör inte det?
Hon berättade även att han blev trött av träningen och kunde bara koncentrera sig kortare stunder. På vintern frös han men det gör väl också alla hundar som har kort päls?
Hon berättade att han hade bra syn och hörsel och det har han säkert, han satt och tittade på en fluga på fönstret en bit bort när hon sa det och så hörde han fåglarna utanför.

På våra specifika frågor så undrade vi bl.a vad han tyckte om de olika typer av träningar och då var hon först tvungen att fråga oss vad vi tränat sedan sa hon att agility inte var något för honom, det var inte roligt. Dexter älskar ju att klättra på saker, gå balansgång, hoppa över saker m.m så det stämde inte heller. Till sist berättade hon att hans bästa vän var en liten ljus hund och det var inte på hunddagiset. Varken Linda eller jag känner till någon liten ljus hund så det stämde verkligen inte. Normalt borde en sådan chansning gå in eftersom det är så pass generellt men i detta fallet stämde det inte alls! Dessutom borde han verkligen berättat om olyckan som inträffade veckan innan när han slog i ryggen.

Jag tänker inte dra det så långt som att kalla det en bluff men oss gav det verkligen ingenting. Antingen var det alldeles för generellt eller så stämde det inte alls. Däremot verkade hon vara duktig på djur och veta en hel del och hade mycket synpunkter på träning och uppfostran, men att tala med djuren.....Njae!