Nu när man är djurägare får man planera semestern på ett annat sätt och därför hade vi tillsammans med Lindas familj bokat en stuga på Eriksöre camping på Öland som marknadsför sig som Sveriges hundvänligaste camping.
Det fanns nog ett par 100 besökare och i stort sett alla hade hund! Stugan vi bodde i var förberedd för hund med en veranda som var inhägnad och en grind som man enkelt kunde öppna och stänga. 50 meter från stugan fanns det en stor agilitybana och 100 meter bort låg hundbadplatsen. Varje dag mellan 5 och 8 ingick dessutom gratis hundträning, vi lyckades gå på rallylydnad samt aktiveringsövningar.
Dexter har ju aldrig riktigt badat eller simmat så nu var det dags. Som väntat var han inte riktigt sugen på att hoppa i vattnet men med lite godis så gick han snabbt ut så han hade vatten upp till magen, efter det ville han inte längre och när han inte bottnade längre fick han panik. Men efter en massa försök gick han i frivilligt och simmade faktiskt!
fredag 12 augusti 2011
tisdag 9 augusti 2011
Kvinnan som pratar med hundar
För ett tag sedan innan vi skaffade Dexter besökte Linda ett seminarium med en djurkommunikatör. Hon verkade duktig och vi tänkte vi skulle prova på det när vi hade haft Dexter ett tag så han hade något att berätta. Ingen av oss var väl helt övertygad om att man kan prata med djur men om vi inte testar så vet vi inte, därmed sagt bokade vi en tid hos Carliholms djurkommunikation, http://www.djurkommunikation.com/.
När vi kom dit möttes vi upp av Katarina och visades in i rummet där kommunikationen skulle ske. Sedan satte hon sig i ett hörn och Linda och jag i varsin fåtölj medan Dexter lufsade runt.
Katarina sa att Dexter hade mycket energi och sände ut väldigt mycket signaler så det var bra, samtidigt skrev hon ner allting som Dexter berättade. Hon observerade Dexter noga vad han gjorde i rummet under tiden.
När de pratat klart med varandra fick vi ställa några speciella frågor till henne som hon i sin tur frågade Dexter, när allt detta var klart så började hon berätta om det hon skrivit ner.
Vi var väl inte helt nöjda med hennes slutsatser, allting hon sa var alldeles för generellt eller så stämde det inte alls. T.ex berättade hon att han tyckte om att brottas med andra hundar nu istället för att bara springa runt och jaga de, men vilken hund i ettårsåldern gör inte det?
Hon berättade även att han blev trött av träningen och kunde bara koncentrera sig kortare stunder. På vintern frös han men det gör väl också alla hundar som har kort päls?
Hon berättade att han hade bra syn och hörsel och det har han säkert, han satt och tittade på en fluga på fönstret en bit bort när hon sa det och så hörde han fåglarna utanför.
På våra specifika frågor så undrade vi bl.a vad han tyckte om de olika typer av träningar och då var hon först tvungen att fråga oss vad vi tränat sedan sa hon att agility inte var något för honom, det var inte roligt. Dexter älskar ju att klättra på saker, gå balansgång, hoppa över saker m.m så det stämde inte heller. Till sist berättade hon att hans bästa vän var en liten ljus hund och det var inte på hunddagiset. Varken Linda eller jag känner till någon liten ljus hund så det stämde verkligen inte. Normalt borde en sådan chansning gå in eftersom det är så pass generellt men i detta fallet stämde det inte alls! Dessutom borde han verkligen berättat om olyckan som inträffade veckan innan när han slog i ryggen.
Jag tänker inte dra det så långt som att kalla det en bluff men oss gav det verkligen ingenting. Antingen var det alldeles för generellt eller så stämde det inte alls. Däremot verkade hon vara duktig på djur och veta en hel del och hade mycket synpunkter på träning och uppfostran, men att tala med djuren.....Njae!
När vi kom dit möttes vi upp av Katarina och visades in i rummet där kommunikationen skulle ske. Sedan satte hon sig i ett hörn och Linda och jag i varsin fåtölj medan Dexter lufsade runt.
Katarina sa att Dexter hade mycket energi och sände ut väldigt mycket signaler så det var bra, samtidigt skrev hon ner allting som Dexter berättade. Hon observerade Dexter noga vad han gjorde i rummet under tiden.
När de pratat klart med varandra fick vi ställa några speciella frågor till henne som hon i sin tur frågade Dexter, när allt detta var klart så började hon berätta om det hon skrivit ner.
Vi var väl inte helt nöjda med hennes slutsatser, allting hon sa var alldeles för generellt eller så stämde det inte alls. T.ex berättade hon att han tyckte om att brottas med andra hundar nu istället för att bara springa runt och jaga de, men vilken hund i ettårsåldern gör inte det?
Hon berättade även att han blev trött av träningen och kunde bara koncentrera sig kortare stunder. På vintern frös han men det gör väl också alla hundar som har kort päls?
Hon berättade att han hade bra syn och hörsel och det har han säkert, han satt och tittade på en fluga på fönstret en bit bort när hon sa det och så hörde han fåglarna utanför.
På våra specifika frågor så undrade vi bl.a vad han tyckte om de olika typer av träningar och då var hon först tvungen att fråga oss vad vi tränat sedan sa hon att agility inte var något för honom, det var inte roligt. Dexter älskar ju att klättra på saker, gå balansgång, hoppa över saker m.m så det stämde inte heller. Till sist berättade hon att hans bästa vän var en liten ljus hund och det var inte på hunddagiset. Varken Linda eller jag känner till någon liten ljus hund så det stämde verkligen inte. Normalt borde en sådan chansning gå in eftersom det är så pass generellt men i detta fallet stämde det inte alls! Dessutom borde han verkligen berättat om olyckan som inträffade veckan innan när han slog i ryggen.
Jag tänker inte dra det så långt som att kalla det en bluff men oss gav det verkligen ingenting. Antingen var det alldeles för generellt eller så stämde det inte alls. Däremot verkade hon vara duktig på djur och veta en hel del och hade mycket synpunkter på träning och uppfostran, men att tala med djuren.....Njae!
Dexters olycka
Det som var tänkt att bli en trevlig semesterdag med utflykt till Österlen tog en helt annan vändning...
Lindas kompis kom förbi när vi var hemma hos hennes föräldrar innan vi skulle köra. Han hade inte träffat Dexter på jättelänge och Dexter hade blivit mycket större. Detta hindrade inte honom från att lyfta upp honom ganska högt i luften vilket Dexter inte alls tyckte om utan han försökte hoppa ner. Att hålla en hund som sprattlar och inte vill vara där visade sig inte vara helt lätt så det hela slutade med att Dexter hoppade upp i luften snurrade ett halvt varv och landade på asfalten med ryggen först.....
Allting gick i ultra rapid och efteråt undrar jag varför jag inte kastade mig fram för att fånga honom men troligtvis var det bara frågan om någon tiondels sekund och om man inte handlar instinktivt så hinner man inte.
Första tanken var att han måste ha brutit hela ryggraden men Dexter som blev ordentligt chockad reste sig snabbt upp och sprang därifrån. Vi försökte få tag på honom för att känna igenom honom ordentligt och se hur illa skadan var då vi upptäckte att han blödde ur munnen. Detta är inte bra och det första man tänkte på var en inre blödning. Som tur var visade det sig bara vara ett skrapsår under hakan kunde vi se när vi torkat bort blodet och han lugnat ner sig. Jag försökte ge honom hans favoritgodis , schmackos, för att se om han kunde äta det det eller om han fortfarande var chockad. Till sist tog han det i munnen och jag såg att jag blev lite blodig om handen men han blödde inte inne i munnen i alla fall. När han var helt lugn kunde vi känna igenom honom och det verkade som att han var helt oskadd men fortfarande var vi oroliga.
Att hundar skadar sig ibland är väl normalt men detta var verkligen helt onödigt. Man lyfter väl inte upp en hund man inte känner och dessutom så högt och märker man att han inte vill får man ju sätta ner honom istället för att försöka hålla fast honom!
Resten av dagen var vi bara konstant oroliga, vi körde ändå till Österlen men kunde inte slappna av och längtade till att ta ut honom ur bilburen igen och se vår älskade hund vid första stoppet i Kivik. Dexter verkade helt oberörd och sprang och skuttade fram precis som om ingenting hänt så vi hade en otrolig tur, det var en fruktansvärt otäck smäll men han verkade inte ha fått några men. Nu har det gått några veckor och han är pigg och busig som aldrig förr =)
Kunde inte förmå mig att ta någon foton direkt efter olyckan men en vecka senare så har det läkt jättefint i alla fall!
lördag 30 juli 2011
Dexter 1 år!
Då har vår älsklingsvovve fyllt ett år och i present fick han ett s.k aktiveringsspel.
Vi var övertygade att han skulle lösa detta utan problem eftersom han är en intelligent hund men istället för att klura lite tar han till de vanliga attributen, gräva och bita...
Vi var övertygade att han skulle lösa detta utan problem eftersom han är en intelligent hund men istället för att klura lite tar han till de vanliga attributen, gräva och bita...
måndag 20 juni 2011
Sommarkollo
Matte och Husse åkte till Frankrike för att gå på bröllop, då fick jag åka till Mattes föräldrar på "kollo".
Dagen när Matte och Husse skulle åka gick dom upp jättetidigt, typ halv 6 på morgonen, och ville att jag skulle gå ut och kissa då också! Vilken fräckhet att dra upp en mysigt sovande vovve för att kissa när man inte ens är nödig... När jag äntligen kom in igen lade jag mig till rätta, och då blev det puss- och kramkalas, Matte och Husse låg på golvet bredvid mig och kelade och kelade, jag ville bara sova och tyckte de var ganska jobbiga.
Men äntligen gick dom och jag somnade om.
Efter några timmar kom Mattes föräldrar Ulla och Pelle, med sig hade de även barnbarnet Cornelia som jag tycker väldigt mycket om! Jag blev jätteglad att se dem och de tog ut mig en runda i parken. Sen tyckte de att vi skulle åka bil, varför människor envisas med dessa hemska transporteringsmedel vet jag inte, de är inte speciellt roliga!
Vi kom så småningom fram till Everöd där Ulla och Pelle bor. Jag tycker om att vara där för de har en stor trädgård jag kan springa i och dessutom en altan med dörr som oftast står öppen, så man kan själv gå ut och in som man vill, detta passar en självständig pinscher utmärkt!
Jag var i Everöd i fem dagar så jag fick sova där också, detta hade Matte varit lite nervös för eftersom jag brukar ta en rallyrunda upp i sängen på morgonen för att säga godmorgon, och 20 kg vild pinscher kanske inte alltid uppskattas som den bör när objektet för hälsningen är en sovandes mormor över 70 år. Jag testade första morgonen med ett riktigt överraskningshopp, men Matte hade tyvärr sagt åt mormor att vara sträng, ett ordentligt "nej" och jag vågade sen inte hoppa upp i sängen mer.
Pudeln Sappo, gamla stofilen som också bor i huset i Everöd blir bara mer och mer avig mot mig. Han är visserligen mycket mindre än jag, gammal och har ont i höfterna men jag kan inte ens komma i närheten av honom förrän han visar sitt ogillande. Jag har helt gett upp att försöka leka med honom, men ibland tycket jag att jag inte förtjänar hans kritik och då käftar jag emot lite. Människorna tycket inte om när vi bråkar, men det är ju inte allvarligt, bara lite käbbel mellan en tonåring och en gubbe.
Annars har dagarna varit fyllda av mys i trädgåden, lek med Cornelia och hennes kompis Benjamin. Morfar Pelle cyklade med mig och det gick bra, jag sprang fort som vinden!
Jag spenderar mesta tiden på soffan på altanen, den står så bra till att om jag hör något kan jag bara sätta mig upp o se ut över hela trädgården. Tyvärr så är detta också morfar Pelles favoritsoffa och vi får inte plats båda samtidigt, trots att vi gjort tappra försök till det.
Mormor Ulla har skött om mig och fått mig att känna mig så ompysslad. Hon gör min tråkiga hundmat lite godare än hemma och har gått promenader med mig och bäddar till mig både i köket och på övervåningen.
Så var det plötsligt söndag och trots mina protester satte dom mig i bilen och körde mig till Malmö igen. Efter en kisstur i parken fick jag komma hem och det var ganska skönt, jag var så trött, däckade på favoritstället, hallmattan, direkt när vi kom in, orkade inte ens resa mig för att säga hejdå när de gick. Jag var inte ensam så länge, efter bara några timmar kom Husse och Matte hem. Nytt puss- och kramkalas, de lade sig på golvet hos mig och man skulle kunna tro att de inte sett mig på ett år minst.
Det var kul att se dem också, men nu var jag trött och ville sova!
Dagen efter var Matte ledig och det var skönt, jag behövde en lugn dag, var ute några promenader, och en löprunda med Matte, men resten av dagen bara sov jag!
Dagen när Matte och Husse skulle åka gick dom upp jättetidigt, typ halv 6 på morgonen, och ville att jag skulle gå ut och kissa då också! Vilken fräckhet att dra upp en mysigt sovande vovve för att kissa när man inte ens är nödig... När jag äntligen kom in igen lade jag mig till rätta, och då blev det puss- och kramkalas, Matte och Husse låg på golvet bredvid mig och kelade och kelade, jag ville bara sova och tyckte de var ganska jobbiga.
Men äntligen gick dom och jag somnade om.
Efter några timmar kom Mattes föräldrar Ulla och Pelle, med sig hade de även barnbarnet Cornelia som jag tycker väldigt mycket om! Jag blev jätteglad att se dem och de tog ut mig en runda i parken. Sen tyckte de att vi skulle åka bil, varför människor envisas med dessa hemska transporteringsmedel vet jag inte, de är inte speciellt roliga!
Vi kom så småningom fram till Everöd där Ulla och Pelle bor. Jag tycker om att vara där för de har en stor trädgård jag kan springa i och dessutom en altan med dörr som oftast står öppen, så man kan själv gå ut och in som man vill, detta passar en självständig pinscher utmärkt!
Jag var i Everöd i fem dagar så jag fick sova där också, detta hade Matte varit lite nervös för eftersom jag brukar ta en rallyrunda upp i sängen på morgonen för att säga godmorgon, och 20 kg vild pinscher kanske inte alltid uppskattas som den bör när objektet för hälsningen är en sovandes mormor över 70 år. Jag testade första morgonen med ett riktigt överraskningshopp, men Matte hade tyvärr sagt åt mormor att vara sträng, ett ordentligt "nej" och jag vågade sen inte hoppa upp i sängen mer.
Pudeln Sappo, gamla stofilen som också bor i huset i Everöd blir bara mer och mer avig mot mig. Han är visserligen mycket mindre än jag, gammal och har ont i höfterna men jag kan inte ens komma i närheten av honom förrän han visar sitt ogillande. Jag har helt gett upp att försöka leka med honom, men ibland tycket jag att jag inte förtjänar hans kritik och då käftar jag emot lite. Människorna tycket inte om när vi bråkar, men det är ju inte allvarligt, bara lite käbbel mellan en tonåring och en gubbe.
Annars har dagarna varit fyllda av mys i trädgåden, lek med Cornelia och hennes kompis Benjamin. Morfar Pelle cyklade med mig och det gick bra, jag sprang fort som vinden!
Jag spenderar mesta tiden på soffan på altanen, den står så bra till att om jag hör något kan jag bara sätta mig upp o se ut över hela trädgården. Tyvärr så är detta också morfar Pelles favoritsoffa och vi får inte plats båda samtidigt, trots att vi gjort tappra försök till det.
Mormor Ulla har skött om mig och fått mig att känna mig så ompysslad. Hon gör min tråkiga hundmat lite godare än hemma och har gått promenader med mig och bäddar till mig både i köket och på övervåningen.
Så var det plötsligt söndag och trots mina protester satte dom mig i bilen och körde mig till Malmö igen. Efter en kisstur i parken fick jag komma hem och det var ganska skönt, jag var så trött, däckade på favoritstället, hallmattan, direkt när vi kom in, orkade inte ens resa mig för att säga hejdå när de gick. Jag var inte ensam så länge, efter bara några timmar kom Husse och Matte hem. Nytt puss- och kramkalas, de lade sig på golvet hos mig och man skulle kunna tro att de inte sett mig på ett år minst.
Det var kul att se dem också, men nu var jag trött och ville sova!
Dagen efter var Matte ledig och det var skönt, jag behövde en lugn dag, var ute några promenader, och en löprunda med Matte, men resten av dagen bara sov jag!
Våren med Dexter
Det har gått en tid sen vi uppdaterade bloggen, varit fullt upp, men ska försöka sammanfatta våren...
Dexter kom in i sin trotsålder och började plötsligt glömma sitt namn. Han som tidigare kunnat vara lös lite då och då för att han snällt följde matte eller husse, sprang nu hej vilt och totalt ignorerade sina lockande ägare, "dom kallar på Dexter, kan inte vara mig dom menar..."
Inget går upp mot att leka med andra hundar och att passera en annan hund blev en riktig dragkamp varje gång, Dexter ville fram till ALLA och hälsa, men det ville inte matte! Speciellt tikar var intressanta och även om vissa tikar sa till på skarpen när den påflugna ynglingen blev för närgången, hindrade detta inte honom, utan han försökte igen och igen och igen....
Träningen blev även den lidande ett tag, Dexter stängde som vanligt öronen och tittade på ett annat håll när man gav kommando. Det var nästan skrattretande tydligt hur han demonstrerade sin ovilja att lyda. På rallylydnadskursen var det även två av tikarna som löpte och Dexter tyckte de luktade otroligt gott i flera veckor, så han kunde inte tänka på något annat!
Nu fyller han snart ett år vår lille grabb, och för bara några veckor sen så vände det, trots-beteendet avtog och han började med ens lyssna och lyda igen! Som om bomullen trillat ut ur öronen, han var tillbaka, vår fina hund. Hade honom lös nere på hundrastplatsen vid ribersborg och när jag kallade så kom han, trots att han lekte med en annan hund!!!
Vi hoppas det håller i sig, men är medvetna om att det kan gå i vågor, och löptikar kommer nog alltid att få vår casanova ur balans är jag rädd...
Under trotsperioden fick vi bra tips av vår hundtränare och vän Linda, som också har pinscher. Vi har helt enkelt tagit ett steg tillbaka med träningen, inte försökt lära honom något nytt utan bara kört grundträning och haft tålamod. När han var som mest uppvarvad och okoncentrerad fick vi prova oss fram till ett sätt för att få hans uppmärksamhet. Vi satte honom vid sidan, tog ett steg, satte honom igen och tog ett steg, eller två om det gick utan att han for iväg, satte honom igen, och så höll vi på tills han tittade och lyssnade på föraren.
Det har fungerat bra även när man passerar hundar, där provade vi också olika tekniker, skvallerträning fungerar ganska bra, vi går ut en bit från stigen, sätter Dexter och när han tittar på föraren får han beröm och godis. Detta gjorde att han slutade rusa och dra mot den andra hunden. Nu kan vi för det mesta bara gå förbi och ger beröm när han tittar på föraren. Vissa hundar luktar dock väldigt gott tydligen för då bara måste han fram till dem, och då är det bara att stanna och börja från början; in till kanten, sätta honom osv.
Dexter har ändå inte varit hälften så jobbig som andra hundar man hört om i trotsåldern, han har inte försökt sätta sig upp mot oss och är alltid lugn och fin hemma. Vi har haft tur med vår vovve, men är ändå glada att tonårstrotset verkar ta slut nu!
Dexter älskar att klättra och balansera på saker, en dag skulle jag få honom att hoppa igenom en grenklyka på ett träd, då han var uppe fortsatte han dock uppför grenen! Vi gjorde det igen, och samma sak hände, denna gång fick vi det på film! Dexter klättermus!
Dexter kom in i sin trotsålder och började plötsligt glömma sitt namn. Han som tidigare kunnat vara lös lite då och då för att han snällt följde matte eller husse, sprang nu hej vilt och totalt ignorerade sina lockande ägare, "dom kallar på Dexter, kan inte vara mig dom menar..."
Inget går upp mot att leka med andra hundar och att passera en annan hund blev en riktig dragkamp varje gång, Dexter ville fram till ALLA och hälsa, men det ville inte matte! Speciellt tikar var intressanta och även om vissa tikar sa till på skarpen när den påflugna ynglingen blev för närgången, hindrade detta inte honom, utan han försökte igen och igen och igen....
Träningen blev även den lidande ett tag, Dexter stängde som vanligt öronen och tittade på ett annat håll när man gav kommando. Det var nästan skrattretande tydligt hur han demonstrerade sin ovilja att lyda. På rallylydnadskursen var det även två av tikarna som löpte och Dexter tyckte de luktade otroligt gott i flera veckor, så han kunde inte tänka på något annat!
Nu fyller han snart ett år vår lille grabb, och för bara några veckor sen så vände det, trots-beteendet avtog och han började med ens lyssna och lyda igen! Som om bomullen trillat ut ur öronen, han var tillbaka, vår fina hund. Hade honom lös nere på hundrastplatsen vid ribersborg och när jag kallade så kom han, trots att han lekte med en annan hund!!!
Vi hoppas det håller i sig, men är medvetna om att det kan gå i vågor, och löptikar kommer nog alltid att få vår casanova ur balans är jag rädd...
Under trotsperioden fick vi bra tips av vår hundtränare och vän Linda, som också har pinscher. Vi har helt enkelt tagit ett steg tillbaka med träningen, inte försökt lära honom något nytt utan bara kört grundträning och haft tålamod. När han var som mest uppvarvad och okoncentrerad fick vi prova oss fram till ett sätt för att få hans uppmärksamhet. Vi satte honom vid sidan, tog ett steg, satte honom igen och tog ett steg, eller två om det gick utan att han for iväg, satte honom igen, och så höll vi på tills han tittade och lyssnade på föraren.
Det har fungerat bra även när man passerar hundar, där provade vi också olika tekniker, skvallerträning fungerar ganska bra, vi går ut en bit från stigen, sätter Dexter och när han tittar på föraren får han beröm och godis. Detta gjorde att han slutade rusa och dra mot den andra hunden. Nu kan vi för det mesta bara gå förbi och ger beröm när han tittar på föraren. Vissa hundar luktar dock väldigt gott tydligen för då bara måste han fram till dem, och då är det bara att stanna och börja från början; in till kanten, sätta honom osv.
Dexter har ändå inte varit hälften så jobbig som andra hundar man hört om i trotsåldern, han har inte försökt sätta sig upp mot oss och är alltid lugn och fin hemma. Vi har haft tur med vår vovve, men är ändå glada att tonårstrotset verkar ta slut nu!
Dexter älskar att klättra och balansera på saker, en dag skulle jag få honom att hoppa igenom en grenklyka på ett träd, då han var uppe fortsatte han dock uppför grenen! Vi gjorde det igen, och samma sak hände, denna gång fick vi det på film! Dexter klättermus!
söndag 15 maj 2011
Bus i trädgården
Dexter tyckte det var tråkigt när matte hade öroninflammation, hon ville inte hitta på något roligt, knappt gå på långpromenad. Så matte tog beslutet att åka till Everöd några dagar där Dexter kan busa allt han orkar i trädgården.
Lat Dexter ligger och dricker
I Everöd händer allt
id grejer som Dexter kan va med på, mattes pappa Pelle pysslar i trädgården och i garaget och Dexter följer varje steg. Han måste samtidigt ha koll på mattes mamma Ulla som planterade tomater i växthuset och var i köket och lagade mat.
Deras hund Sappo är ju inte så intresserad av att leka med busiga stora Dexter men de accepterar varandra och måste ju va på samma ställe hela tiden.
Ännu roligare blev det när mattes systerdotter Cornelia kom, hon älskar att träna och leka med Dexter. Vi satte upp en liten agilitybana i trädgården och de övade konster och lydnad, det gick åt mycket godis! Cornelias kompis Benjamin kom också och tyckte det var kul med hundträning. Dexter är väldigt duktig med barn, han lyder dem (för det mesta), har stort tålamod med deras stoj och skrik och vill gärna leka med dem.
Cornelia tränar lydnad, Dexter följer fint
Matte kunde alltså lugnt vila medan Dexter blev aktiverad och hade kul. Det blev en liten skogsrunda som alltid när vi är i Everöd, men jag tror Dexter tyckte bäst om trädgården. Han låg i solen och njöt, gick omkring och kände sig fri, sprang efter frisbees och leksaker och bara hade det skönt.
Bus med Cornelias hoppboll
Bakom huset finns en stor äng och där lade Pelle ut spår som Dexter fick följa, han börjar bli bättre på att spåra, har lite bråttom ibland bara, men verkar tycka det är väldigt kul!
Drickpaus i fontänen
Kul med frisbee
Lat Dexter ligger och dricker
I Everöd händer allt
id grejer som Dexter kan va med på, mattes pappa Pelle pysslar i trädgården och i garaget och Dexter följer varje steg. Han måste samtidigt ha koll på mattes mamma Ulla som planterade tomater i växthuset och var i köket och lagade mat.Deras hund Sappo är ju inte så intresserad av att leka med busiga stora Dexter men de accepterar varandra och måste ju va på samma ställe hela tiden.
Ännu roligare blev det när mattes systerdotter Cornelia kom, hon älskar att träna och leka med Dexter. Vi satte upp en liten agilitybana i trädgården och de övade konster och lydnad, det gick åt mycket godis! Cornelias kompis Benjamin kom också och tyckte det var kul med hundträning. Dexter är väldigt duktig med barn, han lyder dem (för det mesta), har stort tålamod med deras stoj och skrik och vill gärna leka med dem.
Cornelia tränar lydnad, Dexter följer fint
Matte kunde alltså lugnt vila medan Dexter blev aktiverad och hade kul. Det blev en liten skogsrunda som alltid när vi är i Everöd, men jag tror Dexter tyckte bäst om trädgården. Han låg i solen och njöt, gick omkring och kände sig fri, sprang efter frisbees och leksaker och bara hade det skönt.
Bus med Cornelias hoppboll
Bakom huset finns en stor äng och där lade Pelle ut spår som Dexter fick följa, han börjar bli bättre på att spåra, har lite bråttom ibland bara, men verkar tycka det är väldigt kul!
Drickpaus i fontänen
Kul med frisbee
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)