Utställningsträning

I lördags anordnade sydskånska kennelklubben en uställningsträning borta vid Jägersro. Eftersom vi tänkte prova att ställa ut Dexter så verkade det vara ett bra sätt att lära sig mer så vi bestämde oss för att åka dit. Kl 9 på morgonen stod vi tillsammans med flera hundra hundägare och hundar i kö för att komma in i toto hallen där träningen skulle hållas. Vi betalade avgiften på 60 kronor och fick ett grönt band att hänga i Dexter halsband för att visa att vi hade betalt och blev hänvisade till ring 2.

Det kunde bara vara 8 personer i ringen samtidigt så vi fick sitta utanför och vänta till nästa sessions startade men vi studerade de hundägarna som var i ringen nu och blev förvånade över att de verkade vara proffs på att visa hundar redan, i alla fall hälften av den. Där var en kvinna som t.o.m läxade upp domarna och sedan struttade hon runt i ringen som om hon ägde den med en godisbit i handen redo att ge till sin hund. Vid ett tillfälle råkade hon komma för nära en annan hundägares valp med handen och den klapp godiset. Hon blev förbannad och skällde ut den unga tjejen som försvarade sig med att säga att hon gick för nära och att det bara var en valp hon hade som hon inte hade 100% pli på. Kvinnan som fick godiset taget menade på att de tär trångt på utställningar och om man inte kan hantera sin hund har man inte där att göra, orden blev hårdare och till sist så klarade den yngre tjejen inte av det längre utan lämnade tårögd lokalen. Själv trodde jag att detta var ett ställa ett träna och lära sig mer om hur det går till på en utvisning, inte en chans för proffsen att visa upp sig.

Eftersom Linda ska visa Dexter var det viktigaste att hon fick gå på träningen med. Det var bra träningen för de båda att ranta runt i ringen, gå fint och inte intressera sig för de andra hundarna. Han fick även lite träning i att stå under tiden domaren tittade på honom som påpekade att Dexter har en väldigt fin svans.

Efter träningen gick Dexter och jag ut en stund under tiden Linda gick runt och tittade lite mer och sökte information. Utanför lokalen kommer ett par med en röd pinscher tycker jag det ser ut som och när de säger att jag har en fin hund blir jag helt säker på att det är en pinscher. De frågar om det kan vara Dexter som jag står med och man blir ju lite ställd hur de räknade ut det. De hade varit i kontakt med samma uppfödare som oss, Beebronx i Trelleborg men kunde inte få en tik därifrån denna gången så de hämtade en från en annan kennel, (vill minnas det var i Örebro). De var dessutom trogna bloggläsare av denna bloggen så är de tnågot som inte stämmer så maila mig så jag kan rätta till det =). Efter att ha varit en dag i Malmö innan hade de sprungit på Akira, en annan pinscher som bor vid parken här och var nu anmälda till lydnadskurs hos Akiras Matte, ja pinchervärlden är inte stor. De hade en jättefin tik, Gina vill jag minnas hon hette och jag hoppas vi ses snart igen!

Lämna Dexter ensam

För första gången sen vi skaffade Dexter var jag ifrån honom en längre stund. En hel vecka fick jag vara utan min favorithund medan jag var på skidsemester. Intressant att se hur Dexter tog det, om han ens reagerade på att husse inte kom hem på kvällarna längre.

Enligt Linda var han märkbart påverkad, han låg mycket vid dörren och väntade, ville inte äta sin mat och var inte lika glad helt enkelt. Om det hade att göra med att han sörjde visste hon inte men samma dag som jag kom hem började han äta igen så det var nog på det viset.

Det har varit ensamt så Dexter har fått tillåtelse att sova i sängen, dock tycker han inte om det så mycket utan brukar bara ligga kvar i 10 minuter sen går han och lägger sig i sin korg eller på soffan istället. Han vill vara nära oss men ändå i fred, svår kombination.


Dexter har fått prova på att vara på hunddagis för första gången i fredags. Det blev lodjurets hunddagis i Malmö eftersom vi kunde ha honom strödagar där samt att det ligger på vägen till mitt jobb. Dexter och jag kom dit vid 7 tiden på morgonen innan de flesta hundarna hade börjat komma och han blev placerad i en "hage". Rätt snart kom det en munsterländer tik som skulle vara i samma hage. De började leka direkt och verkade komma bra överens. Jag försökte smyga därifrån men det märkte Dexter och hoppade upp med tassarna mot kanten på hagen så att huvudet precis stack upp. Blicken han gav mig var hjärtskärande, han såg ut som om att han sa "husse var ska du, lämna mig inte här". Jag kan verkligen förstå hur det känns att lämna sina barn på dagis i början.

Eftersom det var inskolning så hämtade jag honom efter 4 timmar och han blev helt överlycklig att se mig, blev helt nedhopppad och nedslickad, längesen jag såg honom så glad! Enligt dagispersonalen hade allt gått jättebra, han hade varit lite skällig i början men det var helt normalt. Annars hade han busat lite med de andra hundarna i hagen som nu hade utökats med en berner sennen och en jaktlabrador.

När vi kom hem verkade det precis som att Dexter var sur på mig för att jag lämnat bort honom. Han lydde inte och verkade lite tjurig, han försökte sig på saker som han aldrig gjort innan, t.ex släpade han upp hundkorgen i soffan. När jag skulle ta ner den så morrade han åt mig så helt glad var han inte, förståeligt dock eftersom jag lämnade honom helt ensam med främmande människor och hundar, ska försöka minst en dag nästa vecka med på hunddagiset.

Januari

Vårens hundaktiviteter skulle planeras och eftersom vi gick valpkurs i OxieBK tänkte vi att vi kunde lika bra fortsätta en kurs där i vardagslydnad. Första kurstillfället var i lördags och det var verkligen svinkallt. De andra instruktörerna drar inte igång sina kurser förrän i Mars vår instruktör Ann drar igång så fort den första snön smält.
Det gick sådär, första halvan var det svinkallt, alla hundar satt och skakade och då skulle de ligga i gräset, ingen la sig ner med magen i utan de hade tassarna i magen ovanför marken. Det var mest repetition men vi fick en introduktion på fot kommandot stå kommando.

Efter kursen så passade vi på att leka lite på agilitybanan som Dexter tycker är så kul. Vi funderar faktiskt på att anmäla honom till en kurs i Agility men inskrivningen är inte förrän i mitten av februari. Vi har däremot anmält honom till en aktivitetskurs i Staffanstorp som börjar i April, lagom till lydnadskursen slutar. Den skulle innehålla lite blandad träning, tips på aktiviteter, cirkuskonster, klickerträning, spårning m.m i flera olika miljöer.

Dexter har vuxit en hel del med och är nu nästan fullvuxen, lite grövre ska han väl bli men inte högre hoppas jag i alla fall. Försökte väga honom på min badrumsvåg och stämmer det så väger han nu 18 kg!

Vi har anmält honom till några utställningar i vår med så då får vi se hur fin han är. Sist hade han ju spetsigt huvud och för lågt sittande öron, eller för högt var det kanske, känns som det kvittar han är vår fina hund ändå.

7 månader har han hunnit bli och man märker att könsmognaden börjar komma. Nu ska han på och snusa på allt i skogen, och lyfter nästan alltid på benen. Han har börjat bli lite mer orolig om nätterna, tror det är för att han vill vakta så v har fått stänga till lite dörrar för att avgränsa utrymmet han kan gå på.

I ett svagt ögonblick när han var riktigt gnällig fick han t.o.m komma upp i sängen hos oss men han finner sig inte till ro där riktigt heller, numera kan han komma och lägga sig där i 5-10 minuter sen hoppar han ner och lägger sig i soffan istället. Den nya hundkorgen som vi köpte används knappt på natten tyvärr.

Nyårsafton

Nyårsafton är ju den dagen som många hundägare fruktar, för att inte tala om hundarna. Jag läste någonstans att över 60% är rädda då. Om Dexters första nyår kan bli en positiv upplevelse så kommer det troligtvis att fungera efter det med så det var väldigt viktigt att allt funkade denna kvällen.
För att Dexter skulle känna sig trygg valde vi att stanna hemma för att han skulle vara trygg i miljön och bjöd hem lite folk istället. Innan alla kom gick jag en långrunda med honom för att han skulle vara rastad och inte behöva gå ut så mycket när de höll på att smälla. Om han blev trött med var det bara en bonus.

Vi klädde på hans tomtetäcke som vi bara använder som transporttäcke så han med skulle avra finklädd när vi öppnade dörren. Dessutom ser han mindre skräckinjagande ut med =) Tyvärr glömde vi ta foto när han hade det på.

Kvällen flöt på bra och Dexter var lugn efter att han hade fått hälsat på alla och busat av sig.

Dexter hjälper till med disken.



När 12 slaget närmade sig stannade Linda inne med Dexter medan vi andra gick ut på gatan. Mötte en person som var ute och rastade sin hund precis då. Tydligen var han jägare och hunden tyckte om när det small.

Dexter insåg att något hände utanför och hoppade upp i soffan och tittade ut på fyrverkerierna men rädd det var han aldrig, bara nyfiken. Himla skönt att första nyår gick bra och att han inte var rädd alls, hoppas det kan fortsätta så här nu bara!

Dexter fick något att sysselsätta sig, julklappen från farmor.


Efteråt somnade Dexter så sött på mattan som han brukade.

Dexter 6 månader

Mellandagarna spenderades i Everöd hos Lindas föräldrar. Deras pudel Sappo och Dexter kommer inte riktigt överens så man fick hålla koll på de så de inte rök ihop. Dexter vill ju leka hela tiden och Sappo har ont i bakdelen och vill inte men säger inte heller ifrån ordentligt.
Det gick inte riktigt att ha några ben heller utan att det blev slagsmål så lite som små barn kändes det, gick inte riktigt att slappna av.

En sak som däremot var väldigt skön var att bara kunna släppa ut hundarna i trädgården. Tyvärr låg det lite mat till fåglarna, bröd, morötter m.m och eftersom Dexter är en väldigt matglad hund sprang han dit direkt istället. Försökte man ta bort honom därifrån så blev han genast vaktig och attackerade så man fick försöka mota bort honom med foten och ta över maten. Lite trist att det ska vara så men det är bara när han hittar saker ute som det är så, annars går det bra att ta saker ifrån honom.

Dexter hittade snabbt sin favoritspaningsplats.


Och favoritsovplats



En del långa skogspromenader blev det med och eftersom det var under 10 minus hade vi skaffat ett nytt varmt täcke till Dexter. Det visade sig vara lite för stort men med hjälp av mormor så fixades det hela till, Dexter säger tack!

Inte varje dag man får stå på bordet!

Dagen när Dexter fyllde 6 månader, den 29 December så skämtade jag om att han kunde vara könsmogen nu och det första han gör är att lyfta på benet när han kissade. Inte "riktigt" men ändå, husse blev jättestolt över sin lilla grabb som håller på att växa upp till en man.

Julafton

Dexters första julafton firades i Anderslöv hos släkten. Det var inte tänkt att vi skulle bli så många men p.g.a snökaos var det 2 små barn där och 2 katter. Eftersom Linda jobbade under dagen var jag ensam med honom och han var vildare än vanligt. Det var ju ett nytt spännande hus att utforska och barn att leka med så jag fick ha koppel på honom inomhus för säkerhets skull. I våra ögon är han ju fortfarande en liten hundvalp men när han ställer sig på bakbenen så blir han faktiskt rätt så stor.



Dexter älskar ju barn dessutom, de ser så lekvänliga ut men de kan göra ganska oväntade saker som att springa och hoppa och då tror ju Dexter de vill busa och han nafsar gärna lite så för att barnen inte skulle få en traumatisk upplevelse försökte jag hålla de ifrån varandra så mycket som möjligt. De fick först stifta bekantskap med varandra och ge honom godis och klappa honom och så men sen fick det räcka.




För att Dexter skulle få lugn och ro gick jag och hämtade bilburen och satte in honom i den. Han lyckades slappna av där men somnade inte riktigt. Ett av barnen var på buren lite och stack fram huvudet och rätt som det var röt och högg Dexter. Alla blev helt chockade och hur kunde han bita genom buren? Det visade sig dock att han hade rytit till och ungen hade bitit sig själv i tungan eller läppen i rena förskräckelsen.

När alla barnen gått och lagt sig kunde vi ta ut Dexter ur buren och ta bort kopplet och låta honom spring fritt. Katterna var det inga problem med utan de höll sig undan för det mesta och tomten kom bara snabbt förbi och lämnade en säck med julklappar så Dexter hann nog inte ens se honom!

Givetvis fick Dexter med lite paket men vi lät honom öppna de i ett annat rum för säkerhets skull.

Knotternos

I måndags kväll så var Dexter rätt så orolig, han sprang runt och gnällde lite hela tiden. Jag trodde han ville ut och ville uppmuntra att han sa till så jag tog ut honom hela tiden och varje gång kissade han. Gnällandet upphörde när vi kom ut med.

Efter vi gått och lagt oss så fortsatte Dexter gnälla och sprang in till oss i sovrummet, jag tog ut honom en gång till men han fortsatte springa in. Vi trodde bara han var gnällig och trotsig och tog t.o.m fram vattensprutan men det kändes som han ville berätta något för mig. Jag tog ut honom igen och gick en lite längre runda, tänkte han kanske hade ont i magen eller något. När vi var ute så var det en del liv, några ungdomar som skrek och lite smällar(kanske någon som blev skjuten igen). När vi kom in igen så sprang han in på kontoret och ställde sig i soffan och gnällde lite medan han tittade ut genom fönstret. Det kändes som han var rädd för något.

För att Linda skulle få en chans att sova under natten så tog jag ut täcke och kudde och la mig i soffan i vardagsrummet och stängde dörren till sovrummet istället. Hela natten gick till ungefär som så att Dexter gnällde och sprang runt i rasande fart, lade sig ner en stund, mellan 10 sekunder och 10 minuter, sedan flög han upp igen sprang runt och gnällde och så höll det på hela natten.

Klockan var 5 när Linda gick upp och jag såg ingen anledning att ligga kvar längre heller. Jag berättade hur Dexter hade betett sig och jag var orolig han blivit helt knäpp men Linda trodde han hade problem med magen. Det har ju som sagt hänt att Dexter fått i sig onyttiga saker under våra promenader och det är inte alltid så lätt att se vad det är för något. Jag tänkte direkt på att ge honom sparris vilket trådar upp sig och lindar in det som finns i magsäcken och lindrar besvären. Det kändes dock inte riktigt rätt eftersom han inte kräktes och åt som vanligt och bajsade när vi var ute så magen verkade vara i skick.

När vi tände lampan så såg vi direkt vad problemet var, Dexter var helt knottrig i huvudet, på benen och bringan. Antingen så var det någon insekt, loppor eller annat kryp eller så kunde det vara en allerisk reaktion.

Jag provade att ringa jouren på djursjukhuset i Malmö men de var alla upptagna och kunde inte ta telefonen. Provade även att ringa Lunds djursjukhus men de hänvisade till Malmö djursjukhus. Fantastiskt! Det verkar som att behovet av ett nytt djursjukhus eller utökning är rätt så stort i sveriges tredje största stad så om någon är sugen på att starta ett...

Det var inte så mycket vi kunde göra, det verkade som att det kliade en massa och det var därför han hade sprungit runt hela natten, stackaren försökte fly från det onda. Förutom att Dexter var helt utmattad så verkade han må bra. Linda körde till jobbet och eftersom mamma var hemma så gjorde jag detsamma och tänkte jag kunde ringa djursjukhuset när de öppnade, innan dess var det inte mycket vi kunde göra. Tanken flög förbi att ge honom kortison men eftersom vi inte visste vad orsaken till ustlagen var så kändes det med dumt.

Efter att ha ringt djursjukhuset så tyckte de att vi kunde komma in men vi fick ingen tid förrän dagen efter, om det blev värre fick vi komma in akut istället. Så länge han inte hade problem med andningen så var det inte så farligt. Jag ringde hem och hörde med mamma men Dexter hade sovit hela tiden och det verkade som om utslagen gått ner något men när hon tittade närmare i ljuset så visade det sig att det blivit värre istället. När jag frågade om andningen så tyckte hon med att det lät lite konstigt.

Jag tog inga risker utan förklarade situationen på jobbet och cyklade hem sen körde vi till djursjukhuset igen. Direkt i receptionen så sa de att han fått en allergisk reaktion och det skulle bara behandlas med kortison sen skulle det lösa sig. Vi fick sitta ner i väntrummet en stund innan vi fick träffa en veterinär som kunde konstatera samma sak.
Dexter var så trött så trött, helt utmattad av allt springandet under natten och samtidigt så hade utslagen blivit värre, ögonen såg helt förstörda ut nu dessutom. Passade på att ta några foton av stackaren.


Vad han reagerat mot hade vi dock ingen aning och det brukar man inte få reda på heller men när man får en allergisk reaktion brukar symptomen börja i ansiktet och sprida sig därifrån.

För att veta hur mycket kortison han skulle få så var vi tungna att väga honom först, jag hade ju försökt göra det hemma på badrumsågen och fått det till ca 14 kg men här blev det mer exakt, 13,6 kg väger vår vovve nu.
Dexter fick en kortisonspruta och sen skulle det förhoppningsvis bli bättre omdelbart. Jag vet inte om han visste vad som väntade eller kom ihåg sprutorna sen sist men han backade från undersökningsbordet och höll på att ramla ner, sen blev det ett litet yl och så var det hela över.

Redan en liten stund efter så började utslagen gå ner och sen blev det bara bättre och bättre, kliandet avtog och nu är han helt frisk igen. Ännu ett smeknamn har han förtjänat nu, knotternos!