Knutor

Dexter hade haft en knuta på benet ganska länge och när det var dags för 2års vaccinationen passade vi på att fråga om den och fick rekommendationen att ta bort den. I samband med att vi bokade en tid för operation så fick han 2 mindre knutor uppe på ryggen också och självklart var vi oroliga för de också och påpekade detta.
Veterinären sa att hon skulle raka området och titta lite mer noggrannt under tiden han ändå var nedsövd och om det behövdes skulle hon även plocka bort knutorna på ryggen.
Det kändes väldigt olustigt att lämna in sin hund på förmiddagen och sedan gå därifrån för att komma tillbaka när det var uthämtningstid på eftermiddagen.

När vi kom för att hämta honom visste jag inte riktigt vad jag skulle vänta mig. Han var väldigt glad att se oss men ganska yr och dåsig. Svårt att finna sig till ro hade han också, han kom ju ihåg vad som hände sist han somnade....

Det var en rejäl bit de hade rakat på ryggen på honom och han var också sydd. Jag fick en klump i halsen när jag såg vad de hade gjort med min fina älsklingshund. Det var nog egentligen inte så farligt men det såg rätt otrevligt ut.


Vi fick med oss en plasttratt som vi försökte sätta på honom men han fick panik och lyckades slita av den. Vi gav upp och jag försökte få tag på en uppblåsbar nacktratt istället men ingenstans där det var öppet sålde de sådana. Vi fick helt enkelt hålla efter honom så han inte slickade på såren. Det var egentligen bara såret på benet som han kunde slicka på, ryggen nådde han bara med tassen och då hade inte tratten hjälpt ändå. Det hade varit hemskt om han fastnat med en klo i stygnen uppe på ryggen och får panik och bara drar.....

Det gick riktigt bra, han lärde sig snabbt at han inte fick slicka såret eller klia sig. 10 dagar skulle han ha stygnen och det var inte många sekunder han lämnades ensam. Till och med på natten då han sov i sängen hade vi stenkoll på honom och vaknade så fort han slickade någonstans. Jätteduktig var han hela tiden.

Efter stygnen var tagna saknades fortfarande pälsen. Veterinären försäkrade oss om att den skulle växa ut på någon månad. Pälsen har nu växt ut bra men det är fortfarande ett stort synligt ärr efter stygnen. Himla synd på en sådan fin hund men vi är ju glada att han är ok.

Provresultatet visade att han troligtvis hade någon form av kontaktallergi och det var därför han hade fått knutor, ingen tumör, inga insektsbett i alla fall. Men vad kunde han vara allergisk mot då?
Vi började med att byta tvättmedel, tvätta alla mattor och köpa ny kort till honom. Han fick även gå utan sele och ha halsband istället eftersom selen gick rakt över området han blivit sydd.
Förhoppningsvis hjälper det annars får vi leva med att han får knutor lite då och då. Dexter verkar inte störas av de utan det är mest husse och matte som blir oroliga, så i värsta fall får vi kalla honom Knut! =)

Dexter och barn

Vi hade besök av ett par kompisar med småbarn för ett litet tag sedan. När vi läste om pinschern tidigare stod det att den inte var lämplig tillsammans med småbarn. Vår uppfödare försäkrade oss dock om att deta var den "svenska" pinschern som var mycket bättre med barn och hon kände flera som hade det. De barnen som Dexter mest träffat var under ett år och rörde sig inte så mycket emn så här gick det till när Mollie på 1,5 år träffade hunden.

 Den som håller i kopplet har makten stor som liten!

Speciellt vaktig om maten var Dexter inte heller utan han delade glatt med sig!

Två små sötisar står och spanar genom fönstret.

Sommaren 2012

Vår hund har ju aldrig varit speciellt förtjust i vatten och han har inte haft så många möjligheter att prova sin simteknik. Denna sommaren fanns det en dag som han verkligen fick möjlighet!

Det är inte för att kela som han står på husse utanför att han inte vill vara i vattnet.

Fånga saker i luften är skoj men blir kanske inte de bästa bilderna....

Sitta vackert funkar alltid tycker Dexter, här med ett av Malmös mest kända landmärken poserar han glatt!

I vår favoritpark finns det alltid tillfällen för fototillfällen!

MH test

Vid ungefär 18-24 månaders ålder är det vanligt att man gör ett s.k MH test på sin hund. Egentligen är det mest för de som ska avla på sina hundar men även andra kan ha nytta av det och det är dessutom bra för rasen, också är det ganska intressant att se hur sin hund reagerar i olika situationer.

MH står för mentalbeskrivning hund och består av en serie moment som hunden ska gå igenom och se hur den reagerar. Det finns inga rätt eller fel även om vissa beteenden är önskvärda. Har man t.ex en jakthund ska den helst inte vara skotträdd och är det en vakthund ska den inte vara orolig och lättskrämd.

Detta är också väldigt populärt och svårt att få plats på. Det brukar vara rasklubbar som anordnar det men vi lyckades till sist få plats hos Råådalens BK utanför Bjuv.

Det var en ganska tidig morgon och eftersom man inte vill vara sen utan låta hunden komma dit och snusa av omgivningen först så ville vi vara där ännu tidigare. Tyvärr var skyltningen usel och det tog ett bra tag innan vi hittade platsen, man var tvungen att köra igenom ett grustag och sen var vägbeskrivningspilarna borta så vi irrade en stund. Nästan direkt när vi var framme så fick vi sätta igång så Dexter fick ingen chans att nosa och kissa av sig lite vilket kanske kunde påverka utvärderingen.

Teamet som bedömer är en mentalbeskrivare, en testledare och några figuranter.

Det är ganska noga beskrivet exakt hur varje moment ska gå till och kan bl.a läsas här: http://www.bjuvsbk.se/pages_asp/rus/anvisMH.pdf

Dexter fick bedömningen att han inte hade någon jaktlust, vilket vi inte alls tycker då han mer än gärna springer efter rådjur eller harar i skogen. Dock så var det bara en trasa denna gången och han föredrog att gå och kissa istället när vi släppte kopplet.

Så tuff var han inte heller märkte vi när det helt plötsligt hoppade upp en overall från ingenstans just när Dexter gick o nosade och njöt i skogen som bäst. Jag fick så dåligt samvete efter det, skrämma hunden så där bara. Såg ut som i en tecknad film när han sprang därifrån med löven yrandes runt som ett spår av att där faktiskt var en hund 1 sekund tidigare.

Det positiva var att han snabbt återhämtade sig, efter att ha insett att det inte var farligt hade han inga problem att gå fram dit igen. 

Ett annat hotmoment som skulle genomföras var att det helt plötsligt men väldigt långsamt dyker upp spöken i skogen. Dexter började med att skälla på de men när de kom alltför nära så sprang han iväg en bit, längre än vad kopplet räckte vilket räknas som flyktbeteende.

Det sista momentet var skott och innan vi började med det frågade testledaren om han var van vid skott, mitt svar var att vi bor ju i Malmö....

Det var en rejäl smäll när skottet gick av och vi ryckte alla till, Deter visade sig faktiskt vara skottovan men inte rädd i alla fall.

Allt som allt en riktigt kul och intressant dag som inte bjöd på några direkta överraskningar. Möjligtvis trodde vi att han skulle vara lite tuffare och ha mer jaktintresse men inte denna dagen i alla fall. Däremot  visada han inget tecken på orolighet eller rastlöshet vid passivitet vilket var det vi var mest oroliga över.

Agilitykurs

En kurs som vi länge velat prova på med Dexter är agility. Eftersom Dexter älskar att hoppa upp på saker och ting samt gärna balanserar på kanter när han kan tänkte vi att det skulle passa honom perfekt, dock har de varit svåra att komma in på.
Till sist fick vi dock en plats i Lomma på en nybörjarkursen i agility. Förkunskapskraven var att man skulle ha tränat vardagslydnad med sin hund och att den inte sprang i väg samt att den kom när man kallade. Kurser har vi gått en hel del men det är ju en pinscher (ursäkt för att han inte kommer när vi kallar om han inte själv vill).

Vid första kurstillfället ville de kontrollera att det var rätt hund alla hade med sig och de hade en chipläsare för att se att det överensstämde med registreringspapperna. Pip pip pip lät det direkt när de andra hundarna scannades men när de scannade Dexter var det knäpptyst, de drog överallt men ingenting lät det. Man blev ju lite orolig att chipet gått sönder eller att vi fått fel hund med oss någonstans kanske? men till sist så pep det till =)

Kursen var rätt kul och Dexter tyckte framförallt den var rolig. Han var totalt orädd vid samtliga hinder. När de andra hundarna behövde lära sig saker successivt och med mycket lock och belöning kastade sig våran hjälte rakt ut i det okända, t.ex tunnlar både fasta och platta där hundarna behöver trycka upp plasten för att komma igenom. A-hinder och bommar gick lika lätt och det enda som det fanns någon liten tvekan över var tippbrädan. Vi skulle alltid vara två stycken där en tog ner den långsamt så fort hunden nått andra sidan så vi fick aldrig prova den på riktigt men det räckte alldeles tillräckligt.

Ett hinder som han var särskilt duktig så man nästan blev tårögd var slalomen. Detta brukar vara de flesta hundarnas akilleshäl men Dexter klarade även den utan problem de flesta gångerna. Vi har ju kört en hel del slalomträning tidigare men inte på riktig bana utan bara att han ska gå mellan benen på oss när vi går framåt samt en åtta mellan benen så det hjälpte säkert till.

Så länge som han tyckte det var roligt så gick det fantastiskt men så fort han tröttnade kunde han lika gärna springa iväg och nosa i en buske eller hälsa på en annan hund så det gällde att få upp hög energi så han blev intresserad. Dock var de flesta hundarna på detta sättet och det var inte någon som hade full pli på sin hund som förkunskapskravet egentligen var.

Kursen var 7-8 tillfällen och vi gick på de flesta men kände att vi nog inte kommer fortsätta med agility efter detta. Det var jättekul men Dexters brist på uppmärksamhet gjorde att det inte var lika kul som vi hoppats på. Vi kör fortfarande hinderna när vi är nere vid havet på bannan där men en kurs ska vi nog vänta med, rallylydnad passar nog oss bättre i så fall men man ska aldrig säga aldrig!

Avslutningsvis en längre bana

Malmö Hundutställning

Då var det dags för ny utställning, denna gång på hemmaplan i den nya mässhallen i Malmö. Linda och jag var ganska överens om att vi inte tänkte ställa ut honom speciellt mycket mer om det inte gick bra denna gången heller, men det gjorde det!

Som alltid så är det mest väntetid på utställningarna, veterinärbesiktningen stängde kl 11 och vi skulle troligtvis inte in förrän närmre 13 så vi letade upp en bra plats vid ring 26 där vi skulle in och satte oss ner och väntade. Under dagen var det ca 2000 hundar där och det var otroligt trångt i gångarna där hundar, besökare, barnvagnar, rullstolar och kärror skulle samsas om det minimala utrymmet som fanns mellan ringarna.

Dexter fick ligga på sin filt och var ganska duktig men ibland kom det en hund förbi som luktade på honom utan att han gett sitt medgivande så han tyckte inte om det. Inte heller tyckte han om när det för mycket hundar som skällde så det var två ganska påfrestande timmar för honom.

När det blev vår tur gick Linda in med honom och direkt tittade den slovenska domaren på honom, kände igenom och tittade på tänderna. Lite väl snabbt gick det, normalt brukar man ju springa några varv och sen brukar domaren hälsa på hunden innan hon tittar på tänderna. Dexter tyckte också det var obehagligt att en främmande människa kom fram och öppnade munnen på honom och backade lite men uppförde sig ändå och domaren kunde utföra sin genomgång.

Efter att ha sprungit runt lite i ringen så hamnade Dexter på den platsen där det stod en etta på golvet. Jag tänkte inte så mycket på det eftersom de brukar flytta runt hundarna allt efter som. Inte ens när domaren höll fram ett rött kort blev jag direkt upphetsad och sen fick han ett blågult kort också, då började jag förstå att det nog hade gått rätt bra. Det var över lika snabbt som det börjat och Linda kom ut med lite lappar samt ett omdöme där det stod att läsa att Dexter vunnit sin klass!!

Kritiken var kort men koncis:

Elegant strong male. Very beuatiful head. Nice neck, strong compact body. Very nice movements!

Kanske kan det vara så att all löpning med Dexter har gjort att han musklat sig fint. Linda springer ju med honom en längre runda några gånger i veckan och jag cyklar så han får springa bredvid när han ska på hunddagis.

Vår uppfödare var där också och gratulerade till certet som vi nyss fått. Det lät ju bra med cert men vad det innebar visste ingen av oss. Dessutom skulle vi in snart igen och tävla om bästa hane bland pinschrarna. Denna gången gick det ännu snabbare och Dexter fick möta en Svensk utställningschampion, Taurus från Hicksons kennel som vann, men Dexter blev andra bästa hane och fick en orange lapp där det stod Reserv CACIB.

Det var mycket på en gång och efter allt var över fick vi förklarat ungefär vad som hänt.

Först fick Dexter ett rött kort vilket betyder Excellent och är det högsta betyget man kan få. Dessutom vann han sin klass och gick då vidare för att tävla om certifikat. Eftersom hunden han tävlade mot var champion vilket man blir efter man vunnit tre certifikat gick certifikatet automatiskt över till Dexter. Taurus fick däremot CACIB som gör att han är på god väg att bli internationell champion. Vårt reserv CACIB spelade ingen roll så länge som den vinnande hunden inte redan är internationell champion.

Efter att ha gått runt på mässan och tittat på utställningarna samt köpt lite godsaker till vår vinnare och tittat på agility tävling gick vi och hämtade ut våra priser vid sekretariatet. Vi fick 2 rosetter samt en pokal för våra lappar och ville föreviga detta med ett kort på utställningsplatsen innan vi åkte hem. Tyvärr var Dexter helt slut efter den långa dagen och alla intryck så han stod som en hösäck, men vi ska försöka ta nya foton senare och lägga upp.

Efter den här utställningen blev vi taggade att fortsätta jaga certifikat så att Dexter kan bli svensk utställningschampion, SE UCH så nu blir det nog fler utställningar =)

Nytt besök hos veterinären

Då var det dags för nytt besök hos veterinären för Dexter.

Strax innan jul kom han hem från hunddagiset och hade problem med att behålla maten. Han kräktes en hel del och fick inte behålla maten alls. I början när han var valp satte vi honom på skonkost och funderade på detta igen men efter att han inte kunnat behålla maten under fredag eller lördag beslutade vi oss för att skippa söndagens aktiviteter och åka till veterinär istället.

Denna gången tänkte vi prova ett nytt alternativ istället för djursjukhuset då vi inte har några direkt positiva erfarenheter därifrån och valde istället cityveterinären borta vid Värnhemstorget.

Bemötandet var väldigt positivt och vi fick hjälp förhållandevis snabbt ändå.

Det första var att veterinären kände igenom honom om han skulle ha ont eller något men det hade han inte. Troligtvis var det något han hade ätit trodde de som satt fast i magsäcken eller tarmarna och antingen kommer det ut naturligt eller får man operera ut det. Bara tanken att söva ner vår älskling och skära i honom fick mig illamående så jag hoppades verkligen att det inte skulle vara något sådant.

För att ta reda på det så var vi tvungna att röntga honom först och skulle då försöka få i honom kontrastvätska. Detta var en bra övning för ägarna och medan jag höll i honom försökte Linda spruta i kontrasten i honom. Jag ville flera gånger ta upp telefonen och fotografera men det fanns inga bra tillfälle. Stället såg ut om ett slagfält med kontrastvätska på golvet, väggarna, hunden, Linda och på mig så klart men han fick tillräckligt mycket i sig för att det skulle gå att röntga honom i alla fall.

Vi fick vänta en stund medan kontrasten gjorde verkan och la ut en filt till honom i väntrummet men Dexter hade svårt att bli helt avslappnad, kanske berodde det på matte och husses oro också. Ganska snart kom vi in i röntgenrummet där vi fick ta på oss betongförkläden mot strålningen och sedan själva hantera Dexter. Han skulle ligga stilla på sidan på en platta under tiden som plåten togs. Det blev en del kämpande men det gick ändå förhållandevis bra. Denna procedur upprepades tre gånger + en gång på rygg innan veterinären var helt nöjd.

Genom att se på bilderna kunde han konstatera att kontrasten inte satt fast och tog sig igenom systemet vilket betydde att operation inte skulle behövas i alla fall. Vilken lättnad det var för oss, han fick lite medicin samt blev satt på skonkost för säkerhets skull om det fanns någon irritation i magsäcken och sen kunde vi åka hem igen. En fullspäckad söndag där vi fick se nya platser och träffa andra personer som vi normalt inte hade gjort om vi inte haft hund!

Efter detta blev han bra igen!

På räddningsbanan igen!

Dexter in Action på räddningsbanan utanför Löddeköpinge igen!

Hundutställning Sofiero

Då var det dags för Dexters premiär i Juniorklassen och detta skedde i Sofiero.
Linda hade tränat med honom minst en gång varje dag när vi var ute och gick, tagit på honom utställningskoppel och sprungit runt i både cirklar och trianglar, tränat på att stå medan jag agerat domare, känt igenom honom och tittat på tänderna.

Enligt väderprognosen skulle det vara uppehåll hela dagen men så fort vi gick ur bilen så öppnade himlen sig. Inte heller hade någon av oss regnbyxor eller paraply, nybörjare så det står härliga till =)

Man vet ju aldrig riktigt hur lång tid innan man ska vara vid en utställning för att man ska hinna få ner både sig själv och framförallt hunden i varv så vi fick sitta och titta på dvärgpinschrar i nästan 2 timmar.
Bredvid oss var det en annan pinscher som fyllde 9 månader på dagen och var då alltså också junior men han var väldigt muskulös. Vi som har trott att Dexter ser muskulös ut blev förvånade och dessutom var han bara 9 månader!

När det var dags för oss kom domaren fram och sa att de tänkte ta en kaffepaus först så vi fick vänta lite. Linda gick iväg med Dexter en sista runda och när jag såg att domarna började plocka undan kaffekopparna tittade jag lite oroligt åt hållet där de gått. Jag provade även att ringa men ingen som svarade. Till sist ropade domaren upp oss och jag fick gå in och säga att de var på väg eftersom de gick iväg när kaffepausen började. Det skulle ju vara himla surt att missa utställningen när vi nu redan varit där i över 2 timmar.
Till sist såg jag Linda långt bort och sprang och kallade på henne så de hann in i ringen.

Dexter var först ut och han sprang jättefint runt i ringen, han drog ingenting, han sköt inte upp rumpan, ingenting utan han sprang lugnt och lydigt precis som om han visste att nu var det allvar.


Även tänderna visade han glatt för domaren utan några problem alls. Domaren verkade väldigt bra med honom så Dexter stod och viftade på svansen större delen. När han skulle springa i en triangel fick han dock inte så mycket fart utan han drog benen efter sig tyvärr.
Till sist fick Dexter ett blått kort men i den här sporten är det rött kort som krävs för att man ska gå vidare så tävlingen var över för vår del!



Allt som allt var vi jättenöjda, kritiken ser ut som följer.

Dexter fick Very good, tillsammans med alla de andra i hans ålder och eftersom det behövs ett excellent för att gå vidare så var dagen slut för vår del.

Innan vi gick hem så tittade vi på lite rallylydnad vilket var allt annat än rally samt shoppade lite godis till vår hjälte =)

Amstaff attack

När Linda ringer och säger att "det har hänt en grej men du behöver inte bli rädd" så blir man ju inte direkt lugn.

Linda och Dexter hade varit ute på en långpromenad och på vägen hem vid hundrastgården är det 2 hundar som springer runt och leker. Den ena hunden är Bosse, en amstaff hane som Dexter träffat och lekt med tidigare. För att försäkra sig om att det är ok att gå in frågar Linda ägarna till Bosse först och det är inga problem.

Vad som hade hänt sedan sist de träffades var att Bosse blivit könsmogen och trots att han bara är 8 månader ville han försöka dominera och hoppa upp och rida på Dexter som är 5 månader äldre.

Detta tyckte inte Dexter om utan sa ifrån vilket Bosse inte accepterade utan flög på och attackerade Dexter. Ägarna var snabbt framme och lyckades slita bort Bosse vilket man aldrig ska göra då det kan trigga hunden ännu mer men skadan var redan skedd.

Det var en hel del blod på Dexter och Linda gick hem och duschade av honom för att se var blodet kom ifrån. Han hade blivit biten i örat och i halsen varav det mesta blodet kom från örat. Troligtvis kliade eller sved det lite också för han ville gnida sig mot allt vilket gjorde att det var blod mot allt han gned sig mot. Eftersom han inte gillar att bli våt heller gick han runt och skakade på sig så det skvätte ännu mera blod.

När jag kom hem hade blodflödet från örat stoppats med en isbit och det mesta såg bra ut men han hade börjat få 2 bulor på halsen där han blivit biten. Linda var tvungen att köra till jobbet och efter att ha pratat med djursjukhuset i Malmö i telefon, där de sa att det kanske behöver dräneras, fick vi åka in akut.

Veterinären hittade inga bett utan vi fick först raka bort lite päls på de skadade ställena. Att försöka göra detta på en rädd, chockad hund som kanske har ont är ju inte så lätt och Dexter försökte mest ta sig därifrån. Vi var 3 personer som höll i honom men det var inte lätt. Veterinären tyckte att vi skulle träna hemma på att få honom att stå stilla så man kan känna igenom honom. Vi kan göra detta hemma, men i det läget som han befann sig i då funkar ingenting, man blir nästan förbannad när de säger så.

Till sist hade han i alla fall blivit undersökt och veterinären kunde konstatera att inget behövde göras mer än att hålla efter och tvätta såren varje dag. Vad bulorna berodde på visste hon inte men det var i alla fall ingen vätska som behövde tömmas. Tänderna hade inte gått igenom utan det var bara ett rivsår efter de trodde hon.

Det var ju inte mer att göra än att åka hem igen och ta det lugnt. Dexter visade inga tecken på att han blivit påverkad efteråt utan var pigg och glad som vanligt. Dock har han en bula på halsen och flera kala fläckar där vi rakade bort pälsen. Tanken är ju att vi ska ställa ut honom i början på September och just nu gör bulan på halsen att han ser ut som en pelikan, hoppas det hinner bli bra till dess annars kanske domarna säger att vi får gå i en annan ring där pelikanklassen avgörs....=)

Efter attacken så börjar man ju fundera en hel del. Vi har försök att ha ett öppet sinne och låta Dexter träffa alla möjliga raser men nu kommer vi inte att släppa ihop honom med t.ex Amstaff igen och definitivt inte Bosse...!

Öland

Nu när man är djurägare får man planera semestern på ett annat sätt och därför hade vi tillsammans med Lindas familj bokat en stuga på Eriksöre camping på Öland som marknadsför sig som Sveriges hundvänligaste camping.

Det fanns nog ett par 100 besökare och i stort sett alla hade hund! Stugan vi bodde i var förberedd för hund med en veranda som var inhägnad och en grind som man enkelt kunde öppna och stänga. 50 meter från stugan fanns det en stor agilitybana och 100 meter bort låg hundbadplatsen. Varje dag mellan 5 och 8 ingick dessutom gratis hundträning, vi lyckades gå på rallylydnad samt aktiveringsövningar.

Dexter har ju aldrig riktigt badat eller simmat så nu var det dags. Som väntat var han inte riktigt sugen på att hoppa i vattnet men med lite godis så gick han snabbt ut så han hade vatten upp till magen, efter det ville han inte längre och när han inte bottnade längre fick han panik. Men efter en massa försök gick han i frivilligt och simmade faktiskt!

Kvinnan som pratar med hundar

För ett tag sedan innan vi skaffade Dexter besökte Linda ett seminarium med en djurkommunikatör. Hon verkade duktig och vi tänkte vi skulle prova på det när vi hade haft Dexter ett tag så han hade något att berätta. Ingen av oss var väl helt övertygad om att man kan prata med djur men om vi inte testar så vet vi inte, därmed sagt bokade vi en tid hos Carliholms djurkommunikation, http://www.djurkommunikation.com/.

När vi kom dit möttes vi upp av Katarina och visades in i rummet där kommunikationen skulle ske. Sedan satte hon sig i ett hörn och Linda och jag i varsin fåtölj medan Dexter lufsade runt.
Katarina sa att Dexter hade mycket energi och sände ut väldigt mycket signaler så det var bra, samtidigt skrev hon ner allting som Dexter berättade. Hon observerade Dexter noga vad han gjorde i rummet under tiden.

När de pratat klart med varandra fick vi ställa några speciella frågor till henne som hon i sin tur frågade Dexter, när allt detta var klart så började hon berätta om det hon skrivit ner.

Vi var väl inte helt nöjda med hennes slutsatser, allting hon sa var alldeles för generellt eller så stämde det inte alls. T.ex berättade hon att han tyckte om att brottas med andra hundar nu istället för att bara springa runt och jaga de, men vilken hund i ettårsåldern gör inte det?
Hon berättade även att han blev trött av träningen och kunde bara koncentrera sig kortare stunder. På vintern frös han men det gör väl också alla hundar som har kort päls?
Hon berättade att han hade bra syn och hörsel och det har han säkert, han satt och tittade på en fluga på fönstret en bit bort när hon sa det och så hörde han fåglarna utanför.

På våra specifika frågor så undrade vi bl.a vad han tyckte om de olika typer av träningar och då var hon först tvungen att fråga oss vad vi tränat sedan sa hon att agility inte var något för honom, det var inte roligt. Dexter älskar ju att klättra på saker, gå balansgång, hoppa över saker m.m så det stämde inte heller. Till sist berättade hon att hans bästa vän var en liten ljus hund och det var inte på hunddagiset. Varken Linda eller jag känner till någon liten ljus hund så det stämde verkligen inte. Normalt borde en sådan chansning gå in eftersom det är så pass generellt men i detta fallet stämde det inte alls! Dessutom borde han verkligen berättat om olyckan som inträffade veckan innan när han slog i ryggen.

Jag tänker inte dra det så långt som att kalla det en bluff men oss gav det verkligen ingenting. Antingen var det alldeles för generellt eller så stämde det inte alls. Däremot verkade hon vara duktig på djur och veta en hel del och hade mycket synpunkter på träning och uppfostran, men att tala med djuren.....Njae!

Dexters olycka

Det som var tänkt att bli en trevlig semesterdag med utflykt till Österlen tog en helt annan vändning...

Lindas kompis kom förbi när vi var hemma hos hennes föräldrar innan vi skulle köra. Han hade inte träffat Dexter på jättelänge och Dexter hade blivit mycket större. Detta hindrade inte honom från att lyfta upp honom ganska högt i luften vilket Dexter inte alls tyckte om utan han försökte hoppa ner. Att hålla en hund som sprattlar och inte vill vara där visade sig inte vara helt lätt så det hela slutade med att Dexter hoppade upp i luften snurrade ett halvt varv och landade på asfalten med ryggen först.....

Allting gick i ultra rapid och efteråt undrar jag varför jag inte kastade mig fram för att fånga honom men troligtvis var det bara frågan om någon tiondels sekund och om man inte handlar instinktivt så hinner man inte.

Första tanken var att han måste ha brutit hela ryggraden men Dexter som blev ordentligt chockad reste sig snabbt upp och sprang därifrån. Vi försökte få tag på honom för att känna igenom honom ordentligt och se hur illa skadan var då vi upptäckte att han blödde ur munnen. Detta är inte bra och det första man tänkte på var en inre blödning. Som tur var visade det sig bara vara ett skrapsår under hakan kunde vi se när vi torkat bort blodet och han lugnat ner sig. Jag försökte ge honom hans favoritgodis , schmackos, för att se om han kunde äta det det eller om han fortfarande var chockad. Till sist tog han det i munnen och jag såg att jag blev lite blodig om handen men han blödde inte inne i munnen i alla fall. När han var helt lugn kunde vi känna igenom honom och det verkade som att han var helt oskadd men fortfarande var vi oroliga.

Att hundar skadar sig ibland är väl normalt men detta var verkligen helt onödigt. Man lyfter väl inte upp en hund man inte känner och dessutom så högt och märker man att han inte vill får man ju sätta ner honom istället för att försöka hålla fast honom!

Resten av dagen var vi bara konstant oroliga, vi körde ändå till Österlen men kunde inte slappna av och längtade till att ta ut honom ur bilburen igen och se vår älskade hund vid första stoppet i Kivik. Dexter verkade helt oberörd och sprang och skuttade fram precis som om ingenting hänt så vi hade en otrolig tur, det var en fruktansvärt otäck smäll men han verkade inte ha fått några men. Nu har det gått några veckor och han är pigg och busig som aldrig förr =)

Kunde inte förmå mig att ta någon foton direkt efter olyckan men en vecka senare så har det läkt jättefint i alla fall!

Dexter 1 år!

Då har vår älsklingsvovve fyllt ett år och i present fick han ett s.k aktiveringsspel.
Vi var övertygade att han skulle lösa detta utan problem eftersom han är en intelligent hund men istället för att klura lite tar han till de vanliga attributen, gräva och bita...

Sommarkollo

Matte och Husse åkte till Frankrike för att gå på bröllop, då fick jag åka till Mattes föräldrar på "kollo".
Dagen när Matte och Husse skulle åka gick dom upp jättetidigt, typ halv 6 på morgonen, och ville att jag skulle gå ut och kissa då också! Vilken fräckhet att dra upp en mysigt sovande vovve för att kissa när man inte ens är nödig... När jag äntligen kom in igen lade jag mig till rätta, och då blev det puss- och kramkalas, Matte och Husse låg på golvet bredvid mig och kelade och kelade, jag ville bara sova och tyckte de var ganska jobbiga.
Men äntligen gick dom och jag somnade om.
Efter några timmar kom Mattes föräldrar Ulla och Pelle, med sig hade de även barnbarnet Cornelia som jag tycker väldigt mycket om! Jag blev jätteglad att se dem och de tog ut mig en runda i parken. Sen tyckte de att vi skulle åka bil, varför människor envisas med dessa hemska transporteringsmedel vet jag inte, de är inte speciellt roliga!
Vi kom så småningom fram till Everöd där Ulla och Pelle bor. Jag tycker om att vara där för de har en stor trädgård jag kan springa i och dessutom en altan med dörr som oftast står öppen, så man kan själv gå ut och in som man vill, detta passar en självständig pinscher utmärkt!

Jag var i Everöd i fem dagar så jag fick sova där också, detta hade Matte varit lite nervös för eftersom jag brukar ta en rallyrunda upp i sängen på morgonen för att säga godmorgon, och 20 kg vild pinscher kanske inte alltid uppskattas som den bör när objektet för hälsningen är en sovandes mormor över 70 år. Jag testade första morgonen med ett riktigt överraskningshopp, men Matte hade tyvärr sagt åt mormor att vara sträng, ett ordentligt "nej" och jag vågade sen inte hoppa upp i sängen mer.

Pudeln Sappo, gamla stofilen som också bor i huset i Everöd blir bara mer och mer avig mot mig. Han är visserligen mycket mindre än jag, gammal och har ont i höfterna men jag kan inte ens komma i närheten av honom förrän han visar sitt ogillande. Jag har helt gett upp att försöka leka med honom, men ibland tycket jag att jag inte förtjänar hans kritik och då käftar jag emot lite. Människorna tycket inte om när vi bråkar, men det är ju inte allvarligt, bara lite käbbel mellan en tonåring och en gubbe.

Annars har dagarna varit fyllda av mys i trädgåden, lek med Cornelia och hennes kompis Benjamin. Morfar Pelle cyklade med mig och det gick bra, jag sprang fort som vinden!
Jag spenderar mesta tiden på soffan på altanen, den står så bra till att om jag hör något kan jag bara sätta mig upp o se ut över hela trädgården. Tyvärr så är detta också morfar Pelles favoritsoffa och vi får inte plats båda samtidigt, trots att vi gjort tappra försök till det.

Mormor Ulla har skött om mig och fått mig att känna mig så ompysslad. Hon gör min tråkiga hundmat lite godare än hemma och har gått promenader med mig och bäddar till mig både i köket och på övervåningen.

Så var det plötsligt söndag och trots mina protester satte dom mig i bilen och körde mig till Malmö igen. Efter en kisstur i parken fick jag komma hem och det var ganska skönt, jag var så trött, däckade på favoritstället, hallmattan, direkt när vi kom in, orkade inte ens resa mig för att säga hejdå när de gick. Jag var inte ensam så länge, efter bara några timmar kom Husse och Matte hem. Nytt puss- och kramkalas, de lade sig på golvet hos mig och man skulle kunna tro att de inte sett mig på ett år minst.
Det var kul att se dem också, men nu var jag trött och ville sova!
Dagen efter var Matte ledig och det var skönt, jag behövde en lugn dag, var ute några promenader, och en löprunda med Matte, men resten av dagen bara sov jag!

Våren med Dexter

Det har gått en tid sen vi uppdaterade bloggen, varit fullt upp, men ska försöka sammanfatta våren...
Dexter kom in i sin trotsålder och började plötsligt glömma sitt namn. Han som tidigare kunnat vara lös lite då och då för att han snällt följde matte eller husse, sprang nu hej vilt och totalt ignorerade sina lockande ägare, "dom kallar på Dexter, kan inte vara mig dom menar..."
Inget går upp mot att leka med andra hundar och att passera en annan hund blev en riktig dragkamp varje gång, Dexter ville fram till ALLA och hälsa, men det ville inte matte! Speciellt tikar var intressanta och även om vissa tikar sa till på skarpen när den påflugna ynglingen blev för närgången, hindrade detta inte honom, utan han försökte igen och igen och igen....

Träningen blev även den lidande ett tag, Dexter stängde som vanligt öronen och tittade på ett annat håll när man gav kommando. Det var nästan skrattretande tydligt hur han demonstrerade sin ovilja att lyda. På rallylydnadskursen var det även två av tikarna som löpte och Dexter tyckte de luktade otroligt gott i flera veckor, så han kunde inte tänka på något annat!

Nu fyller han snart ett år vår lille grabb, och för bara några veckor sen så vände det, trots-beteendet avtog och han började med ens lyssna och lyda igen! Som om bomullen trillat ut ur öronen, han var tillbaka, vår fina hund. Hade honom lös nere på hundrastplatsen vid ribersborg och när jag kallade så kom han, trots att han lekte med en annan hund!!!
Vi hoppas det håller i sig, men är medvetna om att det kan gå i vågor, och löptikar kommer nog alltid att få vår casanova ur balans är jag rädd...

Under trotsperioden fick vi bra tips av vår hundtränare och vän Linda, som också har pinscher. Vi har helt enkelt tagit ett steg tillbaka med träningen, inte försökt lära honom något nytt utan bara kört grundträning och haft tålamod. När han var som mest uppvarvad och okoncentrerad fick vi prova oss fram till ett sätt för att få hans uppmärksamhet. Vi satte honom vid sidan, tog ett steg, satte honom igen och tog ett steg, eller två om det gick utan att han for iväg, satte honom igen, och så höll vi på tills han tittade och lyssnade på föraren.

Det har fungerat bra även när man passerar hundar, där provade vi också olika tekniker, skvallerträning fungerar ganska bra, vi går ut en bit från stigen, sätter Dexter och när han tittar på föraren får han beröm och godis. Detta gjorde att han slutade rusa och dra mot den andra hunden. Nu kan vi för det mesta bara gå förbi och ger beröm när han tittar på föraren. Vissa hundar luktar dock väldigt gott tydligen för då bara måste han fram till dem, och då är det bara att stanna och börja från början; in till kanten, sätta honom osv.

Dexter har ändå inte varit hälften så jobbig som andra hundar man hört om i trotsåldern, han har inte försökt sätta sig upp mot oss och är alltid lugn och fin hemma. Vi har haft tur med vår vovve, men är ändå glada att tonårstrotset verkar ta slut nu!

Dexter älskar att klättra och balansera på saker, en dag skulle jag få honom att hoppa igenom en grenklyka på ett träd, då han var uppe fortsatte han dock uppför grenen! Vi gjorde det igen, och samma sak hände, denna gång fick vi det på film! Dexter klättermus!

Bus i trädgården

Dexter tyckte det var tråkigt när matte hade öroninflammation, hon ville inte hitta på något roligt, knappt gå på långpromenad. Så matte tog beslutet att åka till Everöd några dagar där Dexter kan busa allt han orkar i trädgården.

Lat Dexter ligger och dricker
I Everöd händer alltid grejer som Dexter kan va med på, mattes pappa Pelle pysslar i trädgården och i garaget och Dexter följer varje steg. Han måste samtidigt ha koll på mattes mamma Ulla som planterade tomater i växthuset och var i köket och lagade mat.

Deras hund Sappo är ju inte så intresserad av att leka med busiga stora Dexter men de accepterar varandra och måste ju va på samma ställe hela tiden.

Ännu roligare blev det när mattes systerdotter Cornelia kom, hon älskar att träna och leka med Dexter. Vi satte upp en liten agilitybana i trädgården och de övade konster och lydnad, det gick åt mycket godis! Cornelias kompis Benjamin kom också och tyckte det var kul med hundträning. Dexter är väldigt duktig med barn, han lyder dem (för det mesta), har stort tålamod med deras stoj och skrik och vill gärna leka med dem.

Cornelia tränar lydnad, Dexter följer fint











Matte kunde alltså lugnt vila medan Dexter blev aktiverad och hade kul. Det blev en liten skogsrunda som alltid när vi är i Everöd, men jag tror Dexter tyckte bäst om trädgården. Han låg i solen och njöt, gick omkring och kände sig fri, sprang efter frisbees och leksaker och bara hade det skönt.

Bus med Cornelias hoppboll


Bakom huset finns en stor äng och där lade Pelle ut spår som Dexter fick följa, han börjar bli bättre på att spåra, har lite bråttom ibland bara, men verkar tycka det är väldigt kul!




Drickpaus i fontänen


Kul med frisbee

Miljö och aktiveringskursens del 4 - Spårträning

Miljö och aktiveringskursens fjärde tillfälle tog plats i Önsvala utanför Staffanstorp.
Vi skulle träna på antingen människospår eller viltspår och denna gången hade vi valt att prova på människospår eftersom vi testat viltspår en gång tidigare med Pia.



Jag fick i uppgift att ha med mig en burk med lock på som innehöll riktigt gott godis, därefter fick vi gå ut 100 meter rakt ut i ett fält och där skulle vi lägga burken. För att hunden sedan ska veta att spåret är slut tar man ett litet hopp efteråt så spåret slutar.
Tydligen så spårar de inte enbart lukten efter mig utan spårar hur omgivningen förändrats där jag gått, det gäller bara att den börjar på rätt spår. Jag va rlite skeptisk eftersom vi under valpkurserna skulle gå med en fots mellan rum och släppa en godisbit hela tiden och här ta ett kliv på 1 meter, klarar han verkligen det?

Efter att ha lagt ut spåret och tagit mitt skutt fortsatte jag en bit rakt fram innan jag kom fram till en väg där jag kunde gå tillbaka, allt för att inte bryta mitt eget och de andras spår.

Vi fick låna en spårsele med lina och Dexter hittade spåret direkt. Han satte full fart och det var nästan svårt att hålla hans tempo. Jag hade aldrig hittat tillbaka till burken men som tur var så klarade Dexter det. Instruktören sa att han hade fått högsta betyg om han inte hade stannat och kissat under tiden.....Jaja det går väl att träna bort, nu var det mest kul att se att han var duktig på att spåra. Tydligen kan man se på svansen när han jobbar ordntligt, bara yttersta tippen rör på sig istället för som vanligt att han viftar på hela svansen! Dexter fick ordentligt med belöning när vi öppnade locket på bukren och han fick glufsa i sig favoritkorven.

Här ute någonstans ligger godisburken!

Vi hade lite tid över efteråt och testade på viltspåret med. Dock visste vi inte var spåret gick utan vi fick helt lita på Dexter. Vi visste var det började så han fick nosa in sig lite sen sprang han åt rätt håll i alla fall. Han tappade spåret en gång vid en rät vinkel tror vi men vi visste ju inte om det var rätt var så vi lät honom spåra vidare. Till sist stannade han vid en ica kasse som låg där, jag öppnade den och där i låg blodet han spårat, klöven som han skulle till egentligen låg bara några meter bort men han gjorde ju verkligen rätt som spårade upp blodet =)

Till sist kom vi till klöven med!

Tydligen så tar det otroligt mycket krafter att spåra för Dexter var helt utmattad efteråt!

Rallylydnad

Det finns så mycket olika saker man kan hitta på med sin hund. Ett av de är att gå i en kurs i Rally lydnad. Eftersom Linda, matte till pinschern Akira som vi träffar ibland i parken är instruktör i rallylydnad har vi fått ihop en kurs för bara pinschrar!

I måndags var första tillfället och det visade sig att det var samma dag som MFF hade match samt att vårruset gick av stapeln vilket innebar att det var massor med folk i rörelse. Kursen hölls precis bredvid stadion med så det blev verkligen miljöträning för hundarna med alla fotbollsfans, löpare, ridande poliser, smällare m.m

Vi hade mest en massa kontaktövningar med hundarna innan vi gick in på den riktiga rallylydnaden där man går en bana med skyltar som berättar vad man ska göra.
Dexter blir lätt distraherad så det var verkligen en utmaning, när det gick bra så gick det jättebra men ibland var det riktigt kämpigt! Precis innan vi började så blev himlen helt svart och det öste ner, det t.o.m haglade! På grund av detta var det ännu svårare än vanligt att få hundarna att ligga i gräset....

Svårt att få alla hundar att titta rakt fram...

Valborg

Majbrasa och tusen människor som grillar i parken, ja men vilket supertillfälle att ha miljöträning med Dexter!
Så på valborg fick lillen följa med oss till "tallriken" i pildammsparken, där han är varje dag och troligen ser som sin bakgård, men den såg något annorlunda ut idag...
Mycket folk, men vi hittade en ledig fläck i gräset där vi bredde ut filtar och tände grillen. Dexter var ganska oberörd av allt folk, ville mest bara hälsa på alla som gick förbi.

Det spelades hög musik, folk skrek och levde om, men Dexter lade sig på filten och vilade. Jill, Martin och deras lille son Charlie, 1 år, var med och Charlie älskar hundar. Han och Dexter har träffats förut och det har gått bra, Dexter kan bli lite för uppspelt ibland bara. Charlie ville vara med Dexter hela tiden på valborg, tycket det var roligt att klappa och titta, och få en och annan blöt puss i ansiktet. Dexter var duktig, jag fick hålla i honom ifall han fick för sig att hoppa upp på Charlie, men mest satt han stilla och lät Charlie klappa och hålla på.

Så var det dags för oss att äta, Dexter låg mellan Ingegerd och mig och vi testade att sätta vars en tallrik på filten framför oss och äta. Dexter försökte nosa en gång, men det räckte att jag sa "nej" en gång så lade han sig till ro igen och vi kunde lugnt äta. Vi var alla grymt imponerade!!

Efter två timmar var det show, kör som sjöng in våren, dansare och några som trummade, högt ljud och massa blixtrande ljud. Dexter satt lugnt och brydde sig inte.
Så tände de tillslut elden, det var ganska kallt så vi gick hem strax efter elden tänts. Vi bjöd folket vi grillat med hem till oss, men vid detta laget var Dexter slut så han låg utslagen på golvet i vardagsrummet och brydde sig inte om att mingla med gästerna.